Lokalt är personligt

Jag vill ha någon i andra ändan av linjen och be om den information jag behöver – från människa till människa. Inte från människa till maskin.

Tryck på 2 om du vill ha betjäning på svenska. Tryck 4 om ditt ärende gäller faktureringen. Tryck 5 ifall du vill höja ditt blodtryck. Tryck 3 om du vill kasta telefonen mot väggen.

Allt oftare gör större företag det svårare och svårare för en konsument att per telefon tala med en riktig person i kundtjänsten. Vissa företag gör ett bra jobb med att dölja telefonnumret väl. Endast de slugaste individerna skall lyckas hitta numret efter upprepade genomsökningar av internetsidornas ändlösa djungel. Ett typiskt hinder på vägen är till exempel F & Q-sidan för "Frågor och svar". Dessa borde man studera för att eventuellt hitta svaret utan att störa en anställd.

Irriterande. Jag föredrar att sköta mina angelägenheter i viktiga saker med en sakkunnig anställd, i stället för att sköta det själv. Ofta har man ju frågor och vill få rådgivning. Min bank är ett bra exempel på denna otrevliga utveckling. Man kan inte ringa de anställda direkt. Det går helt enkelt inte. I stället går samtalet till en växel i Vasa – och om du ber om att bli kopplad till den ljusa flickan i kundtjänsten i Borgåfilialen, vad hon nu heter – har växeln inte en blek blå aning om vem det kunde vara. Lucia kanske?

Den i Vasa sittande växeln har troligen ingen aning om något annat heller om företaget ifråga för växeln kan ha flera företag i sin portfölj att sköta. Kanske till och med Posten.

Den så kallade utvecklingen är såväl frustrerande som irriterande. Jag vill ha någon i andra ändan av linjen och be om den information jag behöver – från människa till människa. Inte från människa till maskin.

På skidsemestern råkade min son ut för en olycka. Eftersom olyckor har samma tendens hos barn och djur sker de förstås på en helg och helst på kvällen. Söndag eftermiddag, efter ett första läkarbesök, var det klart att han måste opereras. Till all lycka har vi en reseförsäkring, men man skall ringa bolaget för säkerhets skull. Eftersom det var helg gällde det då att slå en signal till "det internationella företaget som sköter alla försäkringsärenden i olyckshändelser i utlandet utanför de normala arbetstiderna". Suck.

För att göra en lång historia kort. Det var ett onödigt samtal, som inte bidrog till något annat än mycket mera bekymmer.

Söndag kväll klockan nio finsk tid bet jag nervöst på naglarna för att sen ringa "min försäkringsperson" i Lovisa. Eftersom hon inte var på konsert eller på gymmet svarade hon i telefonen. Hon lyssnade och sa de lugnande orden man som förälder vill höra: "Det ordnar sig." Läkarteamet som stod och väntade på ett ja eller nej kunde börja med operationen.

Jag tänker även i fortsättningen satsa på personliga kontakter, lokala företag och tjänster. Utan dem skulle jag ännu sitta i andra ändan och trycka på 5 ifall jag vill bli kopplad till kundservicen för den internationella SOS-hjälpen.

Tack till mitt lokala försäkringsbolag! Nu gäller det väl att byta bank till en som har filial i Lovisa.

Päivi Ahvonen designer på en reklambyrå i Lovisa