Ljudet och scenografin ger Sommarboken ny prägel

PÅ ÄVENTYR. Sophia (Jessica Grabowsky) och farmor (Sue Lemström) utforskar sin sommarö och diskuterar om livet i den fina pjäsen Sommarboken på Lilla Teatern.Bild: Cata Portin

Ett väloljat samspel mellan Jessica Grabowsky och Sue Lemström bildar fundamentet i Jakob Höglunds pjäs grundad på Tove Janssons Sommarboken. Men lika avgörande är Hanna Mikanders ljudvärld, som trion leker fram på scenen, och Sven Haraldssons scenografi med ett berg av trälådor.

Sommarboken utkom 1972 och är en av Tove Janssons populäraste böcker. Huvudpersonerna är den mycket gamla farmodern och hennes barnbarn Sophia som mist sin mamma. De tillbringar en sommar på en ö i yttersta havsbandet, där också pappan är närvarande, utan att för den skulle synas till i pjäsen.

Boken om livet och döden, betraktad ur två polariserade utgångspunkter, farmoderns med livet bakom sig och Sophias med livet framför sig, innehåller mycket av den för Tove Jansson karakteristiska eftertanken, livsvisdomen och humorn.

Allt i boken materialiseras i respektive läsares egen sinnevärld beroende på de inre bilder de tjugotvå kapitlen frammanar. Frågan är hur man projicerar det här i form av en teaterpjäs? Jakob Höglund har ett klart och entydigt svar: Med en för honom typisk känsla för dans, koreografi och fantasifull leklystenhet har regissören utan att konkretisera naturen, själva sommarön, skapat en teatral lek i vilken omgivningens egna ljud det oaktat får publiken att förflytta sig mitt in i den omgivande naturen.

Höglund, skådespelaren bördig från Nykarleby, har delvis använt sig av samma koncept i regiarbeten som Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater, Djungelboken på Wasa Teater och Hans och Greta på Svenska Teatern i fjol.

Sinnesintryck

Men i Sommarboken går han ett steg längre genom att låta skådespelarna skapa ljudvärlden direkt framför ögonen på åskådarna. Ljuddesignern Hanna Mikander använder sig med finess och känsla av allt från sin röst via mikrofon till lergökar, pipor, skramlor, rassel med kvastar, med mera, utmärkt assisterad av Jessica Grabowsky och Sue Lemström.

Resultatet är ett oavbrutet flöde av sinnesintryck som låter oss uppleva hur alfågeln sjunger i vårnatten, hur regnet slår mot ansiktet i stormen, hur havet ligger stilla i rötmånaden augusti, hur stenar och mossa känns under fotsulorna, och hur vinden och fåglarna låter för en liten rädd, flicka i ett tält om natten.

Scenografin består av ett berg av olikfärgade, flyttbara naturfärgade trälådor. Dem radar skådespelarna utan avbrott om i olika formationer. Det gör att skådespelet fylls av rörelse och dynamik men lådvärlden bildar också en varierande plattform för fantasifulla utfärder längs berg och stränder, ner i grottor med sina ekon, ända upp till en sagolik utsiktsplats högt uppe på ett för Sophia förbjudet sjömärke.

Om radandet av lådor först känns litet irriterande vänjer man sig snabbt och inser ganska snart stilgreppets förtjänster.

Metaforer

Sommarboken handlar förstås också i pjäsform om livet och döden där sommarön och sommaren är en liknelse för livet och den annalkande hösten en metafor för döden.

Sue Lemström och Jessica Grabowsky gör fantastiskt fina roller. Både i dramatiska små sammandrabbningar som får en Sophia i trotsåldern att utropa att hon hatar sin farmor som i stillsamma, kärleksfulla stunder innan man somnar in vid en nattlig lägereld. Mycket handlar som sagt om lek och fantasi, om utfärder, storm, en hippa och metmaskar, men skådespelet lämnar också utrymme för djup och eftertanke.

Farmodern står med ålderns rätt för begrundan, vidsyn och en ständigt närvarande humor, barnet för frågvishet, spontanitet och snusförnuft. En kontrast till dem är den osynliga men ändå närvarande pappan, han som med sitt nyttiga arbete tilldrar sig såväl respekt som litet rädsla och som man tillsammans gör saker i smyg för, farmodern smygröker bland annat.

Osentimentalt

Mot slutet sitter Sue Lemström i augustinattens mörker. Hon har packat klart och förbereder sig med de två andra på ön för att flytta till stan.

Med ens hör hon ett dunkande hon tror att kommer från farleden.

När hon inser att det är hennes eget hjärta vet hon också att inte bara sommaren utan också livet går mot sitt slut och att hon inte kommer att återvända till ön längre. En nostalgisk och vacker slutvinjett på en fin pjäs som enligt Tove Janssons credo aldrig hemfaller till det sentimentala.

FAKTA

Sommarboken

På Lilla Teatern

Baserar sig på Tove Janssons roman.

Dramaturgi: Pipsa Lonka.

Regi & koreografi: Jakob Höglund.

I rollerna: Jessica Grabowsky och Sue Lemström.

Scenografi & dräkter: Sven Haraldsson.

Ljuddesign: Hanna Mikander.

Ljus: Paavo Kykkänen.

Premiär: 3.2.

Speltid: ca 2 t 20 min. inkl. paus.

Visas till mitten av maj 2018.