Litteraturen ska påverka oss som en katastrof

Bild: Kristoffer Aberg

"Jag tycker att vi bara borde läsa den typ av böcker som sårar eller hugger oss."

Så skrev Franz Kafka en gång i tiden. Han hade en väsentlig fråga som både läsare och skribenter borde tänka på: "Om boken vi läser inte väcker oss med ett slag mot huvudet, varför läser vi?"

Enligt Kafka behöver vi "böcker som påverkar oss som en katastrof, som sörjer oss djupt, som döden av någon vi älskade mer än oss själva, som att förvisas i skogar långt ifrån alla, som ett självmord. En bok måste vara yxan för det frysta havet inom oss." Kafkas kända uttryck är genialiskt, men för många är känslan han försöker beskriva totalt främmande.

Mycket har skrivits om ungas – speciellt pojkars – dåliga läsvanor: Litteraturen tycks helt enkelt inte locka. Men orsakerna till detta är naturligtvis mångfacetterade. Som med många samhälleliga fenomen syns problemen längs klass-, etnicitet och könsfrågor. Till exempel barn från fattiga och lågutbildade familjer har inte samma möjligheter att uppleva litteraturens fascinerande värld. Samtidigt fångar dopaminbeväpnade sociala medier, videospel och Netflix ungas korta koncentrationsförmåga i allt större grad.

Men å andra sidan sjunker också nivån på litteraturen som erbjuds åt folket. Tyvärr är sådana intellektuella mästerverk som Kafka producerat sällsynta i dagens läge. En stor del av litteraturen som finns på bestsellerlistorna eller i bokbutikernas skyltfönster är ytliga konsumtionsprodukter med knappt någon intellektuell substans. Kort sagt: Då marknaden styr kulturen, drabbas den senare.

Det vore alltså fel att endast beskylla unga för deras dåliga läsvanor, eftersom det är symtom på djupare samhälleliga problem som drabbar litteraturen och läsandet – och andra aspekter av vår sociala samexistens. Privatisering, kommersialisering och nerskärning av biblioteksservice är bara några exempel på detta. Den rådande nyliberala doktrinen – privatisering, minskning på beskattning och ökande inkomstklyftor – syns överallt. Samhällets asymmetriska maktrelationer reflekteras också i litteraturvärlden.

Som ett resultat lider inte endast människors möjligheter att vara i kontakt med litteraturen, utan också kvalitén på substansen. Men trots att det är den kommersiella litteraturen som dominerar bokvärlden, kan man hitta dolda pärlor bland massan. Arundhati Roy, Ngugi wa Thiongo, Eduardo Galeano, Alice Walker och WG Sebald är författaren som alla borde ha möjligheten att läsa.

Att läsa dessa och andra genialiska författare ger oss perspektiv; de fostrar empatiskt tänkande och upplyser samhällens orättvisor med hjälp av poesi. I Mahmoud Darwish ord: "När du läser något vackert hittar du samexistens; det bryter ner väggarna."

Texter är – för att låna Edward Saids uttryck – "inte färdiga objekt." De har potential att fortsätta beröra människor på oförutsägbara sätt länge efter de har skrivits. Litteraturen spelar en viktig roll i kampen för en mera rättvis och jämlik värld, och det är därför vi borde garantera alla människors möjlighet att läsa och vara i kontakt med böcker som "slår oss på huvudet."

Onni Ahvonen