Lilla Astrid är hemma igen

Efter att ha varit bortsprungen i 23 dagar slutade allting väl för katten Astrid i Borgå. På tisdagen kom hon hem till matte Marina Nyberg. Alla är inte lika lyckligt lottade, i fjol var det kring 150 katter som fördes till Katthuset i Tolkis. De flesta hade övergivits av sina familjer.

Om Astrid inser att vi talar om henne så låtsas hon i alla fall inte om det. Hon sitter lugn och oberörd i kökssoffan och tvättar sina ben medan matte berättar om det man känner till om hennes äventyr. Det var i samband med att Marina Nybergs syster med familj var på besök i mitten av juni som ytterdörren av en eller annan anledning blev öppen mitt i natten.

– När vi märkte att dörren stod på glänt satt Astrids tvillingbror Svante och väntade vid dörren medan Astrid var försvunnen. Det här hände samma dag som cykeltävlingen Borgåloppet arrangerades och det var mycket liv och rörelse på stan. Jag tror att Astrid blev skrämd av något och att hon därför sprang i väg. Hon är nämligen inte särskilt äventyrslysten. Svante däremot är mer påhittig: en gång när jag gick ut och tittade upp på taket började jag fundera vad det var för en stor svart kråka som satt på skorstenen, men det visade sig vara Svante.

Jag har svårt att tro att innekatter, som varit utomhus kanske sammanlagt två timmar i sina liv, plötsligt skulle börja fånga fåglar.

Till saken hör att både Astrid och Svante är innekatter. Så efter att Astrid försvann blev Marina snabbt orolig över hur rymlingen skulle klara sig ute i det fria.

– Jag har svårt att tro att innekatter, som varit utomhus kanske sammanlagt två timmar i sina liv, plötsligt skulle börja fånga fåglar. Eller kanske de gör det, funderar hon.

20 000 övergivna

Den svartvita katten Vilhelmina balanserar på kattskötaren Ann-Sofi Sjögårds axel. Av kroppsspråket att döma planerar hon ett jättehopp mot hyllan på väggen som ligger över en meter bort.

– Det där ska du låta bli. För om du hoppar dit upp behöver du hjälp med att komma ner, förklarar Ann-Sofi och tar några steg längre bort från väggen.

Vilhelmina är en av de 31 katter som för tillfället bor på Katthuset i Tolkis. Hon är redan reserverad och ska snart få ett nytt hem. Ann-Sofi säger att folk alltid är intresserad av kattungar medan det kan ta längre tid att hitta nya ägare till de vuxna katterna.

– Men förr eller senare brukar det lyckas, vi har många fina personligheter här på katthuset.

I Finland överges 20 000 katter varje år. Bild: Alexandra Karlsson

I fjol hamnade sammanlagt 150 katter på katthuset men hittills i år är de redan hundra.

– Det ser ut att bli ett nytt rekord. Ett mycket tråkigt rekord, säger Ann-Sofi.

Även på det nationella planet är siffrorna dystra. Finlands naturskyddsföreningars förbund presenterade nyligen en uppskattning om att 20 000 katter överges varje år. Ann-Sofi säger att fenomenet med sommarkatter fortfarande inte försvunnit och att andra orsaker till att katter överges blivit vanligare.

– Antalet sommarkatter verkar visserligen ha minskat något men problemet existerar fortfarande. En annan orsak till att folk överger sina katter är att de upplever att de inte har råd med dem under ekonomiskt svåra tider.

Ann-Sofi beklagar också att en del människor verkar tycka att det bara är "att skaffa en ny" katt när om den gamla försvinner eftersom bondkatter ofta är gratis.

– Det här syns i statistiken: nästan alla bortsprungna hundar kommer hem till sina ägare medan 80 procent av hittekatterna aldrig ser sina tidigare familjer. Det är hemskt att det finns människor som inte bryr sig desto mera om sina katter.

I VÄNTAN PÅ ETT NYTT LIV. När en katt kommer till katthuset i Tolkis har ägarna femton dagar på sig att hämta hem den. I annat fall blir katten vaccinerad och kastrerad och Borgånejdens djurskyddsförening börjar leta efter ett nytt hem till den. Bild: Alexandra Karlsson

Katten Astrid hade ändå en familj som saknade henne och drog i gång en kampanj på sociala medier för att få henne tillbaka.

Hjälp från Facebook

– Efter att Astrid försvann berättade en del av grannarna att de hade sett henne. Men eftersom hon är så liten och har en så bra skyddsfärg är hon svår att upptäcka, säger Marina.

Då Astrid inte kom tillbaka på ett par dagar beslöt Marina sig för att ta hjälp av de sociala medierna.

– Jag skrev på min Facebooksida att Astrid var borta och lade ut bilder på henne. Min bror Max tipsade att jag skulle lägga ut samma meddelande på gruppen Porvoolaiset och då började observationerna strömma in. Jag blev jättepositivt överraskad av hur folk engagerade sig.

Det här syns i statistiken: nästan alla bortsprungna hundar kommer hem till sina ägare medan 80 procent av hittekatterna aldrig ser sina tidigare familjer.

Astrid verkar ha rört sig på ett ganska stort område och det dröjde ända till måndagen innan hon fick se Astrid igen.

– Då ringde ett äldre par som bor på Östra Långgatan och berättade att de hade en katt som såg precis ut som Astrid på sin gårdsplan. I fyra dagar hade den ätit upp deras igelkottsmat. Jag åkte dit och tittade, och visst var det Astrid!

Hon gick ändå inte med på att bli infångad men dagen därpå lyckades man med hjälp av kattgodis locka in henne i en kattlåda och bära hem henne. Marina berättar att den nio månader gamla hunden Leo höll på att gå upp i limningarna av glädje när han fick se Astrid medan brodern Svante verkade mer likgiltig.

– Han är ju en man så han kanske inte vill visa sina känslor. Medan Astrid var borta märkte man ändå tydligt att han saknade henne.

För dem som undrar säger Marina att Astrid inte verkar ha tagit skada under sina äventyr.

– Hon verkar må bra och har blivit mer social. Men stor var hon ju inte från början och under rymningen har hon magrat ytterligare.

Bild: Alexandra Karlsson