Lekfulla segeltävlingar med en gnutta allvar

Small Ships Race i Lovisa har närmast blivit en institution i Lovisa. I år var deltagarna fler än vanligt, trots krävande segelväder.

– Small Ships Race arrangerades första gången 1991, och jag var då en av initiativtagarna. Sedan dess har det blivit en tävling med en viss särprägel, berättar pionjären Dierk Kühn medan han tar igen sig i sin båt efter tävlingen.

Kühns båt har en speciell historia. Den ursprungliga modellen finns i Kotka, och byggdes 1897. Båten tog familjen Hackman med sig från Viborg 1928. När båten 1952 var slutsliten byggdes en ny enligt ursprunglig modell. Den kom sedermera i Kühns händer.

– Tävlingen är mycket mer än själva seglandet. Umgänget med andra tävlanden och utbytet av erfarenheter gör det hela till en samlingspunkt för andra entusiaster.

För besökarna är Small Ships Race även mer än en seglingstävling. Det som drar besökare är konserter och uppträdanden under kvällen.

– Under eftermiddagen har vi underhållning för barn med Robin Hund och hans glada orkester, och på kvällen blir det mer musik, berättar Anita Laakso, projektledare för evenemanget.

– När det var som bäst hade vi tretusen besökare, det var för några år sedan. Om vädret är fint är det inte omöjligt att vi får det i år också, säger Laakso på lördagen.

Det stundvis regniga vädret under lördagen ställde dock till det både för de på land och på hav.

– Jag måste stå under taket här vid strandbodarna, eftersom mikrofonen inte tål regnet, säger Jorma Aurela som höll i trådarna för tävlingarnas start och målgång.

Medan strålande solsken plötsligt byts ut mot åska och regn ute på fjärden, berättar han att vädret på många sätt spelar en stor roll för prestationerna.

– Svag vind behöver inte alltid vara dåligt, vissa båtar går väldigt bra i läns, medan andra båtar är i sitt esse då vinden är hård.

Aurela berättar att vädret kan variera kraftigt under rådande förhållanden.

– Ena stunden kan man ha en bra vind, som plötsligt avtar helt, eller svänger hundraåttio grader. Dagens väder ställer verkligen krav på skicklighet.

Båtarna indelas i fem klasser, kölbåtar, allmogebåtar, göteborgsekor, jollar och ryska jig-båtar.

– Allmogebåtar är ingen specifik entypsmodell, varför vi måste tillämpa det så kallade LYS-talet.

LYS-talet innebär att man genom ett mätningssystem får fram ett värde som beroende på båtens storlek bestämmer vilket det slutgiltiga resultatet blir.

– Det skänker evenemanget extra spänning, eftersom det inte betyder att den som först passerar mållinjen vinner. Varje år klagar deltagarna med glimten i ögat om att de inte är nöjda över sitt LYS-tal, säger Jorma Aurela.

Dagen till ära hade Small Ships Race även fått ryska deltagare.

– Jig-båtar fanns förr i tiden vid varje större fartyg. Det var en båt som kaptenen själv kunde använda. I år har vi tre "jiggar" som seglat hit från Ryssland.

Han poängterar att de ryska gästerna utgör de nya influenser som hobbyn behöver och säger att många av de ryska gästerna är unga vuxna, något som den finländska träbåtshobbyn även borde få en injektion av.

– På endast fjorton timmar tog de sig hit från Viborg med de gamla båtarna. Betänk också att det inte finns några möjligheter att sova ombord, då båter är helt öppen.

För Ianya Siobko, en av jig-seglarna, var dock den långa etappen knappast någon pärs med tanke på det utbyte med andra intresserade som tävlingen utgjorde.

– Här i Finland och i Lovisa vet ni hur man tar tillvara historien, även när det gäller gamla båtar. Här kan man träffa andra likasinnade och knyta kontakter.

Ute på bryggan följde Kerstin Pettersson, Raoul Pettersson, Kerstin Eriksson och Torgny Eriksson glatt men förvånat med tävlingarna.

– Vi kommer från Katrineholm i Sverige och är på rundtur i Finland. Vi beslöt oss för att komma till Lovisa och plötsligt finner vi detta evenemang, säger Torgny Eriksson.

De konstaterar att stämningen på evenemanget är traditionell, med tanke på de gamla hornen som blåstes i då tävlingarna gick av stapeln.

– Vi är själv inga seglingsentusiaster, och hade ingen aning om att ett dylikt evenemang var på gång, men det verkar som ett trevligt och glatt jippo.

Benny Törnroos var en av deltagarna och har själv byggt sin båt, Ida, år 2004.

– Jag såg en annons om en kurs som hette "bygg din egen eka", och kände direkt att det var något för mig.

Törnroos konstaterar att de enkla båtmodellerna verkligen avslöjar om man är en skicklig seglare, eftersom de ofta är svårseglade. Tillsammans med gasten Kenneth Granell har dock Törnroos blivit en verklig entusiast.

– Har man vunnit beror det alltid på skicklighet, men har man förlorat var det vädret som var fel, skrattar Kenneth Granell.