Låst vid den goda staten

Bild: Flickr - Wolfgang Wildner

Kyrkan behöver modig idédebatt, mer än sociologi kring sin egen verksamhet.

Ingenting är så statistiskt och sociologiskt luskammat som de 3 999 414 medlemmar Finlands evangelisk-lutherska kyrka hade vid senaste nyår. Där gick siffran historiskt under fyra miljoner.

Kyrkan har en osviklig forskning på sig själv, medan man oftare skulle önska att luthersk teologisk forskning kunde ägna sig mer åt idésamspelet mellan tro och å andra sidan kultur, politik och samhälle.

I Norden har intellektuella då mer hittat den kulturdebatten i den katolska kyrkan, som det här har blivit lätt exklusivt att höra till – en smärre motsättning när "katolsk" betyder allmän och inte exklusiv.

Nästa år blir det 500 år sedan Martin Luthers reformation i Tyskland, en revolution som fick fart av realpolitik i furstendömenas Tyskland och det var dags att bryta den katolska kyrkans monopol. 1500-talet hade också många andra riktningar som gick sin egen väg; Luther fick betydelse mest i Tyskland och Norden.

Här blev luthersk kristendom furstens, kungens och rikets religion. Det har spår ända fram till i dag. De sista biskoparna som i Finland utnämndes av staten fick sina papper av president Ahtisaari; han tyckte praxisen var olustig och den avskaffades 2001.

Luthersk filosofi har på grund av sin historia starkt betonat att statsmakten är god och gör riktiga beslut. Det har synts senast kring frågan om kyrkoasyl för papperslösa, där kyrkan har sagt att man står på utsatta människors sida – men inte motarbetar myndigheter och polis.

Likaså är en djup rotad lära att man genom att vara en ansvarstagande medborgare också samtidigt i tysthet är en god kristen. Någon betecknar det som en olustig mix. Idén har å andra sidan varit ett kyrkans tydliga stöd för både nordisk demokrati och för det starka engagemang i folkrörelser som kännetecknar Norden.

Reformationen stärkte – en del anser att processen fortfarande pågår – på många sätt individen och hens frihet. Kalvinismen drev fram företagsamhet. I England ska kontinentens arbetarrevolutioner på 1800-talet ha uteblivit för att metodismen var denna sociala rörelse. USA byggdes med många reformatoriska ideal om individens frihet, förverkligade på en ny kontinent.

Reformationen tog in upplysningsideal i religionen – vilja, förnuft och vetenskaplig metodik. Heliga skrifter fick dissekeras och jämföras, med kritiskt vetenskapliga metoder.

Den evangelisk-lutherska kyrkans flitiga sociologer presenterade på onsdagen en massiv jubileumslunta om hur de här protestantiska idéerna ska vara rotade hos oss finländare – oberoende av kön, utbildning eller medlemskap i kyrkan.

Över 85 procent av finländarna anser att vi har ansvar för andra människor, 77 procent att man bör arbeta för det allmänna bästa, 72 procent att man har en skyldighet att arbeta för sitt eget uppehälle – allt som Martin Luther lärde.

Man kan förstås fråga sig om inte de är allmänna, universella värderingar också.

När den katolske påven Franciskus historiskt besökte Sverige för att fira reformationens 500 år kom han närmast att tacka för ett halvt årtusende av teologiskt och idémässigt tuggmotstånd.

Det är rätt tid att inse det. Det dynamiska och rörliga islam behöver i dag sina reformatorer och protestanter. Det hjälper alla ett stycke framåt om vi inser hur historia, kultur, religion och idéarv går in i varandra, såväl i andras som i vår egen kulturkrets.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm