Lärorikt år för östnyländska politiker

Partiordförandebyten, svårhållna vallöften och Östnylands framtid. Det har varit mycket på agendan för både nya riksdagsledamoten Hjallis Harkimo och den mera rutinerade Mikaela Nylander under det turbulenta året i politiken.

Det har snart gått ett år sedan riksdagsvalet där Harry Hjallis Harkimo (Saml) blev en östnyländsk röstmagnet. Han fick snabbt därefter ta klivet in i Lilla parlamentet och rollen som politiker.

– Jag har inte så hemskt mycket att klaga på. Jag är ganska nöjd att jag ställde upp och jag är ganska nöjd att jag sitter med i politiken.

Mikaela Nylander (SFP) har en lång riksdagskarriär bakom sig men har under det senaste året fått axla en ny roll som oppositionspolitiker.

– Året har gått åt att lära sig. Det som jag förstås visste är att möjligheterna att påverka är oerhört begränsade i opposition. Men det som jag blev förvånad över och som har varit en stor vånda för mig är att vi saknar information om vad som händer. Vi i oppositionen vet ju ingenting om vad regeringen planerar.

Nylander anser ändå att oppositionsperioden är nyttig för partiet.

– Jag har märkt redan nu på riksdagsgruppens möten att debatten är helt annorlunda. Sitter du i regeringen så är du bunden av regeringsprogrammen och de riktlinjer man dragit i regeringen och sedan är det inte hemskt mycket diskussion efter det. Man märker mer de politiska nyansskillnaderna som finns inom riksdagsgruppen som vi inte sett förut då regeringsmedverkan kväser den ideologiska diskussionen.

SAMARBETE. Inför riksdagsvalet lovade Harkimo och Nylander att samarbeta för de östnyländska frågorna på rikspolitisk nivå. På den framtida dagordningen står bland annat hur servicen och särskilt service på svenska ska säkras i regionen efter att social- och hälsovårdsreformen införs. Bild: Evy Nickström

Ingen vanlig förstagångsledamot

Harkimo beskriver sitt första riksdagsår som något av en chock eftersom han är ovan med hur politik och partier drivs. Han anser sig dock ha en tydlig fördel i politiken tack vare sin tidigare yrkesroll som företagare.

– Jag tror jag har en annan position än andra första årets riksdagsledamöter för jag känner alla dessa människor sedan tidigare. Jag känner alla partiordförande och ministrar så jag kan påverka på ett annat sätt än någon som kommer hit som första årets ledamot och inte känner någon. Då är det ganska ensamt tror jag.

Trots att Harkimo endast suttit i riksdagen i knappt ett år är det möjligt att han kommer konkurrera om partiordförandeskapet för Samlingspartiet. Under intervjun är han dock förtegen om sina planer och håller fast vid att han kommer lämna besked om sitt beslut i början på maj.

Byte av partiordförande är ju även aktuellt för SFP:s del efter att Carl Haglund under påskhelgen meddelade att han inte kommer ställa upp till omval på partikongressen i juni.

– Det var bra att han talade rent ut och berättade varför han drog sina slutsatser. Jag tycker det är jättebra att man är ärlig och säger hur det är. För det värsta är om du inte har glöden och visionen men fortfarande hänger kvar av gammal vana, då stagnerar politiken verkligen, säger Nylander.

Fler ordförandekandidater behövs

Mikaela Nylander själv meddelade redan i slutet av mars att hon inte är intresserad av att ställa upp som partiordförande. Hon är däremot nöjd med de två kandidater, Anna-Maja Henriksson och Andreas Adlercreutz, som hittills valt att ställa upp men efterlyser fler namn.

– Jag är glad att SU:s ordförande Ida Schauman ställer upp för hon platsar jättebra. SU:arna är radikala i ordets positiva bemärkelse och i debatten inför partiledarvalet behövs någon som utmanar och ifrågasätter. Jag tror debatten skulle behöva en sådan som Ida.

Stora löftens tid är över

I likhet med Samlingspartiets förra partisekreterare Taru Tujunen, som hävdade att paketlösningarnas tid inom politiken är förbi (ÖN 8.4), anser även Harkimo och Nylander att en brytningstid inom politiken går att urskilja.

OPPOSITIONENS ROLL. Mikaela Nylander anser att bristen på information om vad regeringen gör är den största aha-upplevelsen hon fått under SFP:s första år som oppositionsparti. Bild: Evy Nickström

– Det som jag tror kommer hända i nästa val är att partiordförande inte kommer lova lika mycket som de lovat hittills då de märkt att det inte går att hålla. Världen ändrar sig så snabbt. Om man är fiffig så lovar man inte, säger Harkimo.

Nylander håller med och nämner utbildningslöftet som ett exempel på ett löfte som inte gick att hålla.

– Jag tror det var ett enormt misstag att partiernas ordförande inför valet stod med plakat och lovade att inte skära i utbildningen. Det är en annan sak om det är riksdagskandidater som vill in i riksdagen som står med sådana plakat. Men jag kan inte förstå varför erfarna Stubb, Sipilä och Soini stod där med dem.

– Då jag ställde upp i riksdagsvalet och blev tillfrågad om vad jag lovar så sa jag att jag lovar ingenting. Inte kan jag lova något, jag gör mitt bästa och det är det enda jag kan lova, inflikar Harkimo.

Då måste vi se till att vi får den service som vi hör till regionen och att vi får den på svenska

Östnyländskt på agendan

Även om Harkimos och Nylanders partifärger är olika så träffas de ändå regelbundet och förenas av den gemensamma synen på det svenska språket och de östnyländska strukturerna. Båda två är överens om att fokus på Östnyland kommer öka när social- och hälsovårdreformen så småningom verkställs.

– Då måste vi se till att vi får den service som vi hör till regionen och att vi får den på svenska, säger Harkimo.

– Det är viktigt att vi har Hjallis i regeringen där han kan påverka. För jag kommer inte åt de besluten. Hjallis kan till exempel påverka en sådan sak som att vi ska få ett eget produktionsområde där Sibbo, Lovisa, Borgå, Lappträsk, Mörskom och Askola ingår, säger Nylander.

Även inom yrkesutbildningen i Östnyland finns det svenska intressen att bevaka under de närmsta åren i och med de stora nedskärningarna och stora lagförändringarna som är på gång. Där kommer vi också behöva samarbeta, påpekar Mikaela Nylander.

Människor vill diskutera politik. I dagens läge när man gör ganska tuffa prioriteringar inom politiken på lokal nivå men framför allt inom regeringen så är politiken tillbaka i politiken.

Politiken är tillbaka

Mikaela Nylander anser även att politiken gjort något av en comeback under den senaste tiden.

– Människor vill diskutera politik. I dagens läge när man gör ganska tuffa prioriteringar inom politiken på lokal nivå men framför allt inom regeringen så är politiken tillbaka i politiken. Man såg det genom massdemonstrationerna när regeringen tänkte komma med sina tvångslagar och skära i söndagsersättningar och så vidare. Nog finns det en skillnad i synsätt om vad som är rätt och fel för det finländska samhället, säger hon.