Larmet går för Gamla stan

Gamla stan har under årens lopp hotats av bland annat eld, bombningar, rivningsiver och trafik. I dag, då Borgå strävar efter att få in området på Unescos världsarvslista, är tryggheten i farozonen. Allt fler inser att läget är ohållbart och åtgärder behövs.

Max Lundell flyttade till Gamla stan för ett halvår sedan. Han har bott i Mellanöstern i många år för jobbets skull, men har rötter i Borgå.

– Jag har ett genuint intresse för den gamla stadsdelen och ville därför flytta just hit. Men nog blev jag väldigt överraskad då jag insåg hur styvmoderligt den behandlas.

Han säger att exempelvis uttalanden om att turisterna bara är här och stör utan att spendera pengar förvånar honom stort.

Då forsknings- och analyscentralen TAK undersökte turismen i Borgå på 2010-talet visade det sig bland annat att turisterna år 2015 efterlämnade totalt 66,3 miljoner euro utan mervärdesskatt. Räknas mervärdesskatten med handlar det om omkring 76 miljoner.

Som jämförelse kan nämnas att staden i årets budget räknar med skatteinkomster på drygt 227 miljoner. Verksamhetskostnaderna är 353 miljoner. Mot denna bakgrund är 36 miljoner inga småpengar, även om turistpengarna givetvis inte direkt trillar in i stadskassan.

Lundell påpekar att vad turisterna vill se är just Gamla stan, inte Östermalm eller Vårberga.

Han fattar inte att både bilar och fotgängare dirigeras till en så smal och livsfarlig led som Kyrkogatan.

– Här försöker turisterna, alltså stadens mjölkkor, och andra fotgängare röra sig på ett tryggt sätt medan bilarna tillåts köra rakt in i folkmassorna. Ute i världen leder sådan verksamhet till stora rubriker med negativa förtecken.

Ny arbetsgrupp

Han är inte den enda som oroar sig för fotgängarnas trygghet och kulturarvets framtid. En arbetsgrupp har nyligen bildats för att utreda dagsläget och få till stånd en saklig och bred diskussion om vad som kunde göras.

– Vi samlar att börja med in fakta, säger Timo Lepistö och Markku Mikkola, två av dem som jobbar med saken.

Båda känner väl till de problem som exempelvis Kyrkogatans trafik åstadkommit under årens lopp.

– Att trafiken är skadlig för de kulturhistoriska byggnaderna är ju ingen ny sak alls, husen skakar sönder och måste repareras med jämna mellanrum. Men nu talar vi inte bara om hus utan om människor som utsätts för direkt fara. Något måste göras innan det är för sent.

Med jämna mellanrum råkar fotgängare ut för att bilar eller deras sidospeglar stöter till dem. Frågan är när en riktigt allvarlig olycka inträffar, varnar de .

Att både barn och vuxna trycker sig mot husväggarna för att inte bli påkörda är en daglig syn och en del bilister, som oftast kör för fort, lyfter långfingret eller knytnäven då de anser fotgängarna vara i vägen. Kyrkogatan har blivit något av vilda västern, där vad som helst kan hända.

Boendeföreningens ordförande Anton Frankenhaeuser nickar bekymrat. Föreningen backar upp arbetsgruppens undersökning, som anses vara mycket viktig. Det här är hela stadens sak.

Polisen känner till en del av spegelfallen men alltid anmäls incidenterna inte. Det är inte heller länge sedan ordningsmakten igen larmades för att trafiken på gatan stockats helt. Köer hade uppstått åt båda hållen men bilarna kom inte vidare. Konstaplarna fick sedan ordning på det hela men suckade att det inte borde få vara så här.

Falsk trygghet

Markku Mikkola har vistats på olika håll i världen och jämför Gamla stan med Havanna.

– Där var det lika farligt att röra sig som i Gamla stan.

Max Lundell bodde senast i Qatar och konstaterar att där promenerade man inte bland bilarna om man var rädd om sitt liv. Men där visste man att det är farligt.

– Här litar ju folk på att Kyrkogatan är trygg.

Han påpekar att säkerhetsaspekten numera är oerhört viktig internationellt.

– I mitt jobb i Mellanöstern hade jag genast fått sparken om jag gjort eller tillåtit något som äventyrar säkerheten för mina anställda. Därför tycker jag det är väldigt märkligt att trafiken i Gamla stan tillåts vara laglös. Det är höjden av nonchalans.

Det vanliga är att gamla, kulturhistoriska områden fredas från trafik. Ta nu exempelvis gamla Tallinn, där biltrafik förbjudits och ingen höjer på ögonbrynen eller kulturhistoriska områden i Sverige, där ingen skulle komma på tanken att släppa in biltrafik. Man förstår områdenas värde.

Den aktuella arbetsgruppen i Borgå är ändå inte ute efter att få bort all trafik från gatorna i Gamla stan. Önskemålet är att den unika miljön kan bevaras, att både turister och stadsbor kan röra sig tryggt och att bilister självmant tar en annan rutt.

Max Lundell framhåller att det kan räcka med enkla, förmånliga lösningar.

– Genom att göra det så oattraktivt som möjligt att köra genom Gamla stan väljer bilisterna nog en annan rutt.

Det kan handla om sådana farthinder som gör det omöjligt för bilar att mötas, den ena måste alltid vänta. För att få folk att hålla den rådande fartbegränsningen på 15 kilometer per timme, kunde man i värsta fall överväga plåtpoliser.

Han påpekar skämtsamt att staden redan 1726 försett norra infarten till Gamla stan med en bom i ändan av Kyrkotorget. Det framgår av gamla kartor.

– Då hette det visserligen tull.

Trångt om saligheten

Kyrkogatan är enligt stadsplanen en lättrafikbetonad specialgata. Den har inga egentliga trottoarer, men sidorna har försetts med stenplattor som är lättare att gå på än kullerstenarna. För att gatan är så smal (5,8 meter) och trafiken dubbelriktad, använder både bilar och fotgängare samma sidoområden och farliga situationer uppstår dagligen.

Gamla stans boendeförening hyrde i fjol teknisk utrustning för att registrera trafiken på Kyrkogatan i två veckors tid från och med den 30 juni framåt. Resultatet var oroväckande (se faktaruta).

Mätningen visar att Kyrkogatan är en genomfartsled, vilket exempelvis planläggarna aldrig eftersträvat. Den är också en av de centrumleder som har mest trafik.

– Planen är i ordning, den ger alla möjligheter att begränsa biltrafiken till och med radikalt, säger stadsplaneringschef Eero Löytönen, som tycker det är märkligt att så många väljer att köra längs en så besvärlig gata.

– Den är ju ett farthinder som sådan, dessutom har staden byggt hinder för att ytterligare försvåra framfarten.

Fick Löytönen bestämma skulle trafiken här begränsas radikalt.

– Att enkelrikta gatan är knappast vettigt, det bara leder till att folk ökar hastigheterna. Man måste granska alternativa rutter.

Han tycker att diskussion om problemen behövs.

Kari Hällström som basar för stadens kommunteknik påminner om att en trafiknätsundersökning gjorde för drygt tio år sedan.

– Också då fanns en arbetsgrupp och staden anlitade en konsult. Det skrevs en rapport och saken behandlades politiskt.

Arbetsgruppen kom enligt Hällström med ganska progressiva förslag, men de omfattades inte av politikerna. Problemet var att då trafiken begränsades på en gata, protesterade människor på andra områden.

Resultaten blev således rätt magra den gången.

Oro på Borgå museum

En av dem som också hoppas på bättre framgång nu är byggnadsforskaren Juha Vuorinen vid Borgå museum.

– Dagsläget är inte bra alls och nu borde man hitta politisk vilja för förbättringar.

Han säger att det är osannolikt att man får bort trafiken från Kyrkogatan helt och hållet, men att minska den är mer än önskvärt.

– Saken borde utredas i grunden.

Stadsfullmäktiges ordförande Mikaela Nylander (SFP) är redo att sammankalla fullmäktigegrupperna efter att arbetsgruppen har fått sitt jobb klart.

– Jag tycker det är utmärkt att frågan undersöks.

Hon agerar gärna spindeln i nätet för att föra saken framåt.

Arbetsgruppens medlemmar hoppas att det aktuella projektet utvecklas till en gemensam sak för stadsborna, som borde vara stolta över att förvalta en så unik plats som Gamla stan.

Timo Rajakaltio satt med i en liknande arbetsgrupp för över tio år sedan och hoppas innerligt att tiden nu ska vara mogen för riktiga och vettiga åtgärder. Gamla stan är inte vilken stadsdel som helst utan det värdefullaste Borgå har.

FAKTA

Kyrkogatans trafik två sommarveckor

20 842 personbilar (1 489 per dag).

3 787 skåpbilar (271 per dag).

640 lastbilar (46 per dag).

85 långtradare (6 per dag).

Trafiken bestod sammanlagt av 25 354 bilar (1 812 per dag).

Hastighetsbegränsningen är 15 kilometer i timmen.

Personbilarna körde högst 51 kilometer i timmen.

Maximihastigheten för skåpbilarna var 36 kilometer per timme.

Lastbilarna körde högst 32 kilometer per timme och för långtradarna högst 24 kilometer.

47 procent av personbilarna körde för fort.

Motsvarande procent var 61 för skåpbilarna, 52 för lastbilarna och 44 för långtradarna.