Långfärdsresenären Bjurböle anlände för 120 år sedan

Stenmeteoriten Bjurböle, som föll i Borgå för exakt 120 år sedan, är fortfarande den största meteorit som hittats i Finland.

Ögonvittnen berättade att det brinnande klotet lyste upp hela landskapet under sin färd över himlen. Bjurböle fick sin tid i rampljuset, men har den varit till någon nytta?

Bjurböle gjorde sin entré sent på kvällen den 12 mars 1899. Meteoren, som i miljarder år rusat fram i världsrymden, hade tydligen bestämt sig för att landstiga i Borgå.

Då stenen dök in i atmosfären fick friktionen mycket snart ytan att smälta och fatta eld. Det här hände över Ösel i Estland, men redan en dryg halv minut senare slutade luftfärden med ett våldsamt brak genom isen och in i Bjurbölevikens svalkande bottenlera.

Det tog två månader av idogt arbete innan det mesta, uppskattningsvis 300-400 kg, av Bjurböle hade lyfts upp från platsen där den låg gömd. Skiktet av is och vatten i viken uppgick bara till en meter, men bottnen var mjuk, så meteoriten hade lyckats ta sig ytterligare sju meter in i leran.

Den största biten vägde 82 kg och bevaras nu i Naturhistoriska centralmuseets geologiska samling i Helsingfors.

De som vet, säger att Bjurböle är en kondrit av den sällsynta typen L/LL4 eller rentav LL4. Det låter fint.

Små meteoriter är inte ovanliga

De allra flesta meteoriter härstammar, i likhet med Bjurböle, från asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, men också stenar från Månen och Mars har påträffats. Små meteoriter är inte alls ovanliga, och forskare har räknat ut att vi globalt får in 100 ton per dygn.

HISTORISKT FÖREMÅL. Borgå museum har en bit av Bjurbölemeteoriten. Arkivbild. Bild: Evy Nickström

Meteoriterna kan vara kondriter, det vill säga bestå av små mineralkorn som ger stenen ett grynigt utseende. Få anser stenen vara vacker. Också Bjurböle liknar mest en torr grå mannagrynsgröt.

En annan form av stenmeteoriter kommer från Mars. De har utsatts för omvandling på planeten och liknar därför ofta lavastenar. En tredje typ består helt och hållet av nickelhaltigt järn, samma material som jordklotets kärna. Den fjärde typen, sten-järnmeteoriten, är den ovanligaste formen. Den är sammansatt av både metaller och mineraler.

Forskningen om meteoriter

Men har meteoriterna någonting att lära oss? Under början av förra seklet kunde man i dagstidningar läsa att meteoriter "...ega endast ett ideelt värde, då de ej hafva någon praktisk användning". Påståendet stämmer definitivt inte längre. I likhet med många andra meteoriter har Bjurböle varit, och är fortfarande, värdefull för forskningen. Om vi undantar den traumatiska stress som Bjurböle en gång troligtvis orsakade mörtarna i Bjurböleviken, så har nedslaget endast haft positiva följder.

Politiskt gjorde den nytta på Världsutställningen i Paris år 1900. Då väckte Bjurböle internationellt intresse för såväl rymdforskningen, som för det avlägsna Storfurstendömet Finland.

Under hela 1900-talet har bitar av stenen fungerat som en värdefull valuta i utbyte mot meteorit- och mineralprover från världens alla hörn. Meteoriterna sparar också in en hel del rymdresor för provtagning, om man tänker rent ekonomiskt...

I stort sett alla meteoriter är intressanta för forskningen. Under sin tid i rymden har de inte utsatts för samma slags geologiska omvälvningar som vårt jordiska material, och innehåller därför data som jordens stenar inte längre bär på.

Meteoriten i Bjurböle

Föll den 12 mars 1899.

Fenomenet noterades inte bara i Borgåtrakten utan i hela Södra Finland och även på den estniska sidan.

Byggnader skakade till och med i Helsingfors.

Meteoriten spred ett starkt ljus så att kväll blev dag.

Sprack i flera delar.

De största finns i museer, men mindre bitar finns också i privata hem.

En av de största stenmeteoriter som någonsin fallit och hittats.

Vi har i hög grad meteoriterna att tacka för att vi i dag känner till vårt solsystems ålder (4568,5 miljoner år), hur det bildades, utvecklades och dess sammansättning. En del meteoriter innehåller partiklar, så kallat "Stardust", som är äldre än vårt eget solsystem. Andra meteoriter har visat sig innehålla komponenter (kolhaltiga ämnen, aminosyror m.fl.) som är väsentliga för uppkomsten av liv. Meteoriter har också bevisats påverka livets evolution. Den mest kända händelsen inträffade för ca 65 miljoner år sedan när följderna av ett meteoritnedslag gjorde att de flesta dinosaurier dog ut.

Om du hittar en meteorit

Meteoriter behöver inte iakttas falla för att kunna hittas. En del meteoriter kan ha legat länge ute i terrängen. Om du lyckas hitta ett objekt som du misstänker vara en meteorit, så kontakta Naturhistoriska centralmuseet eller Geologiska forskningscentralen. Forskarna är alltid intresserade av meteoriternas hemligheter, och du själv får veta mera om långfärdsgästen som du hittat.

En känd professor i geologi sa sig alltid använda cykelhjälm i trafiken "...koska ei voi koskaan tietää milloin meteoriitti kopsahtaa päähän".

Solveig Bergholm

Helsingfors