Lång väg tills cancerhundar blir etablerade

Universitetssjukhuset i Milton Keynes i England är det enda i världen där hundar används rutinmässigt för att diagnostisera prostatacancer. Men forskning på ämnet görs på många andra håll, i Finland tog man avstamp i att identifiera juvercancer hos tikar.

Anna Hielm-Björkman, docent inom djurmedicin, är projektledare på avdelningen för klinisk häst- och smådjursmedicin vid Helsingfors universitet. I slutet av 2014 kontaktades hon av verksamhetsledaren på föreningen Wise Nose Susanna Paavilainen (se artikel invid). Hon hade förgäves försökt väcka intresse inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS för forskning kring att använda hundar för diagnostisering av cancer hos människor.

– Så hon vände sig till oss i stället och eftersom jag alltid gillat roliga undersökningar så hakade jag på, säger Hielm-Björkman.

Man beslöt sig att i samband med operationer börja samla in urinprov och provbitar från hundar som misstänktes lida av juvercancer. Proverna skickades till en patolog som undersökte om det rörde sig om en "snäll" eller en elakartad tumör eller om det inte handlade om cancer över huvud taget. De positiva proven, alltså de som kom från elakartade tumörer, användes sedan i Wise Noses hundlabb för att lära hundar känna igen lukten av cancern.

– Hos människan finns det ungefär tvåhundra olika former av bröstcancer och situationen är densamma hos hundar. En hund kan i princip lära sig identifiera hur många cancerarter som helst, utmaningen ligger i kommunikationen mellan människa och hund. Vi planerar ett test där vi försöker utreda vad hundarna försöker säga oss, ofta har de mycket mer att säga än vad de har vokabulär för.

Validitetsstudier

Försöken med att diagnostisera cancer hos hundar gav lovande resultat, och forskningen utvidgades till människor då HNS gick med i projektet. I början av året beviljades också Wise Nose ett stöd på 60 000 euro av Svenska kulturfonden. Ändamålet är att samla in urin- och blodprov från människor för att validera, alltså testa, hundar som identifierar prostatacancer.

– Validitetsstudierna är viktiga för alla diagnostiska metoder. Vi bör kunna utreda hundarnas sensitivitet och specificitet så vi känner till sannolikheten för att de prover hundarna identifierar som positiva på riktigt är positiva och att de negativa är negativa.

Hielm-Björkman påpekar att en del av de etablerade metoderna har en anmärkningsvärt låg tillförlitlighet. Till exempel PSA-provet som allmänt används vid diagnostiseringen av prostatacancer har en specificitet på endast femtio procent.

– PSA-provet kan ge ett positivt resultat trots att det inte handlar om cancer utan till exempel om en infektion. Det kan dels vara traumatiserande för patienten som fått ett ogrundat positivt resultat och dels kostar de fortsatta undersökningar samhället mycket pengar. Så en mer tillförlitlig metod skulle gynna alla parter och det finns indicier om att hundar kan nå en specificitet på 95 procent för prostatacancer.

Det kommer ändå att ta tid innan hundarna kan få en etablerad roll i diagnostiseringen av cancer. En orsak är tillgången på prover som behövs i validitetsstudierna. Hittills kommer de endast från frivilliga via föreningen för prostatacancerpatienter, Ersy.

Men HNS håller på att ansöka om en justering av sitt forskningsetiska lov vilket skulle leda till att cancerhundsforskarna kunde få tillgång till HNS prov i de fall patienterna ger sitt godkännande. Till skillnad från de nuvarande proven från frivilliga är HNS prov analyserade.

– De proven kan användas i dubbelblinda studier som behövs för att vi ska kunna skriva forskningsartiklar. Innan det här blir verklighet kan cancerdiagnostik med cancerhundar inte erbjudas som metod på universitetssjukhusen.