Regn, slask eller solsken – i skidmuseet i Lahtis är det alltid vinter. Museet blev verklighet 1989 då det inrättades i mediacentret som byggts för VM-tävlingarna samma år. I dag är museet ett omtyckt besöksmål – inte minst på grund av sin interaktivitet. Med simulatorns hjälp kan man testa sina talanger i såväl backhoppning som skidskytte. Sommartid passar många på att gå upp och beundra utsikten från det närbelägna hopptornet.

Vill man istället ägna sig åt idrottsnostalgi pågår utställningen "Tunteiden ilmalento" som i svart-vita bilder lyfter fram känslodadda ögonblick ur den finländska backhoppningens historia perioden 1920–1990. Fotografierna kompletteras av pris som tillhört legendariska backhoppare som Veikko Kankkonen och Eino Kirjonen.

Utställningen "Sisulla sankariksi" handlar om den finländska tävlingsskidåkningens guldålder 1950–1970, börjande från träning och förberedelser till idrottarens relation till publik och massmedia. På damsidan får man bekanta sig med toppnamn såsom Siiri Rantanen och Helena Takalo, på herrsidan bland annat Veikko Hakulinen och Eero Mäntyranta.

Utställningen pågår i museets förnyade bottenvåning där man numera också hittar hedersgalleriet Nordic Ski Hall of Fame, med för tillfället 29 invalda idrottare.

Kända guld, ännu kändare silver

Bland övriga utställda föremål noteras bland annat Juha Mietos berömda silvermedalj från 15 kilometers-loppet i OS i Lake Placid 1980, Siiri Rantanens guldmedalj från dam-stafetten i Cortina d'Ampezzo 1956 (vilket var första gången grenen stod på OS-programmet) samt ett av de tre individuella gulden som Marja-Liisa Kirvesniemi skidade hem i OS i Sarajevo 1984. Är man intresserad av de finländska kvinnornas frammarsch inom skidåkning och backhoppning har museet även en nyutgiven bok, "Suomen naiset ladulla ja mäessä".

– Responsen vi från våra besökare har varit positiv, i synnerhet interaktiviteten hör till saker som får mycket tack. Också museets läge i känd tävlingsmiljö upplevs som inspirerande, säger t.f utställningschef Suvi Kuisma.

Kan man från feedbacken ni får på museet säga något om finländarnas förhållande till skidsporten?

– Det är lite tudelat. För en del är det en stor passion medan andra fortfarande är traumatiserade från skidåkningen man hade i skolan. Men även om man inte skulle vara intresserad av idrott har man behållning av museets utställningar som också återspeglar Finlands och staden Lahtis historia. Och idrottsikoner är personer som brukar fascinera även om man inte själv skulle vara någon ivrig bänkidrottare eller ha skidåkning som hobby.

Museibesök vid Lahtis landmärke

För den som besöker Lahtis är radio- och tv-museet Mastola svårt att missa. Som mäktiga vägvisare fungerar de 150 meter höga radiomasterna som byggdes på 1920-talet, då det ökade antalet radioapparater i landet krävde bättre radiovågor

Storstationen i Lahtis var på sin tid Finlands starkaste långvågssändare och förblev i Yles användning fram till 1993, varpå området och byggnaderna omvandlades till museum.

I övre våning kan man i dag bland annat bekanta sig med stationens historia och varför den byggdes i just Lahtis. Här finns också en studio där besökare kan prova på att göra sin egen tv-sändning, för tillfället med vissa begränsningar i användningen.

Utställningen "Kuulemiin ja näkemiin" berättar om den finska radio- och tv-branschens historia både ur lyssnarnas, tittarnas och programmakarnas perspektiv. Program från olika decennier snurrar på i museet, medan den som är intresserad av gammal teknik kan frossa i gammal apparatur men också dess utveckling.

– Den finländska radio- och tv-historien och hur programmen gjorts brukar intressera våra besökare, men också att få nostalgisera kring gamla program. Till exempel avsnitten som visas av barnprogrammet Pikku Kakkonen hör till saker som brukar väcka minnen, säger amanuens Jenni Ahto-Hakonen.

Berättarvirtuosen Gösta Sundqvist

Genom den pågående specialutställningen "Ihanasti sanottu" har Mastola-museet också fått nya besökare. Utställningen handlar om Gösta Sundqvist som var en betydande profil inom den finländska populärmusiken.

– Utställningen lyfter upp hans stora berättarkonst och hur oerhört mångsidigt han jobbade. Förutom 250 låtar för Leevi and the Leavings skrev han också över 700 radioprogram. På utställningen kan man bland annat bläddra i manus till programmet Koe-eläinpuisto som på sin tid väckte mycket känslor – både positiva och negativa, berättar Jenni Ahto-Hakonen.

Tack vare sin omgivning är radio- och tv-museet ett ypperligt besöksmål även för den som vill vandra omkring i naturen och beundra utsikten. ■