Kyrkotorget 1 kunde ha blivit unikt projekt

Så kallade Nylanderska huset i Gamla stan hade en chans att bli ett pilotprojekt för bolaget Trähus, ett expertföretag i restaurering med Thomas Noreila vid rodret, och arkitekten Pekka Saatsi. Men stadsstyrelsen sålde fastigheten utan att känna till konkurrerande anbud.

Många Borgåbor kommer ihåg Noreila som Thomas Sundström. Då han gifte sig med sin Riikka valde han ändå att ta hustruns släktnamn.

– Bara cirka ett dussin finländare heter Noreila och Riikka ville ha kvar namnet. Jag igen vill ha samma efternamn som mina barn så valet var lätt, skrattar han.

Vi träffas i Tusby där Noreilas numera bor och där Trähus har sitt huvudkvarter. En gammal folkskola i Ilmajoki flyttades hit för femton år sedan. Byggnaden blev Noreilas första, stora restaureringsprojekt även om han alltid känt sig bekväm med att snickra och bygga.

Ny kurs i livet

Skolhuset är nu familjens hem och man kan säga att detta projekt förändrade pappa Thomas liv helt och hållet.

– Jag bad traditionsmästare Leif Slotte vid Gamlakarleby Hus om hjälp för att kunna bygga rätt och vi hittade varandra direkt. Jag blev hans "gesäll" för många år framåt och fick lära mig allt om hur man ska bygga och restaurera rätt och hållbart. Nu står jag här.

Slotte bad småningom Noreila ta över rodret, företagets namn ändrades till Trähus och den kunskap traditionsmästaren samlat på sig i ett halvt sekel kommer till användning på ett helt nytt sätt. I dag samarbetar Noreila och hans kumpaner med ett brett expertnätverk och investerare. Det handlar inte längre enbart om att restaurera gammalt utan också om att bygga nya, moderna trähus så att de med rätt skötsel håller i åtminstone hundra år. Planerna är omfattande.

– Det är ett faktum att miljarder med skattepengar bränts till att bygga bland annat skolor och daghem, som efter något år visat sig ha fuktskador. Sedan har det gjorts dyra saneringar som ändå inte fixat problemen. Det står baracker överallt men också i dem noteras fuktproblem. Var femte finländare utsätts varenda dag för mögel och usel inomhusluft. Att vårda dessa människor är dyrt och hälsa kan dessutom inte mätas i pengar. Så här kan vi bara inte fortsätta. Vi måste tänka om.

Ny lagstiftning

Thomas Noreila påpekar också att kraven på energieffektivitet nu slår hårt tillbaka och resultatet är fuktproblem även i ganska nya hus. Men nästa år är en lagändring aktuell och då är det igen tillåtet att bygga hus med tyngdkraftsventilation. Att bygga också stora hus i trä blir lättare. I samma veva justeras lagen om konkurrensutsättning och till exempel kommunerna tvingas inte välja den offert som är billigast.

– Man kan börja satsa på kvalitet, bygga bra och hållbart från första början och det är i längden en enorm besparing, för att inte tala om en hälsogärning.

Noreila har en bakgrund inom främst musikindustrin och är van vid att kavla upp ärmarna och ta itu med saker. För ett par år sedan producerade han konserten Live Aid på Olympiastadion till förmån för nya barnsjukhuset i Helsingfors. Saldot blev drygt 2 miljoner euro. Så här mycket pengar för välgörenhet har en konsert i Finland aldrig resulterat i.

– Det handlar mycket om att få folk att vakna och reagera, sätta ned foten. Att sätta i gång ett slags folkrörelse. Det vill jag också nu.

Och javisst, han har egna intressen att bevaka på grund av sitt företag, men missionen är betydligt större än så.

– Vårt bolag kan ju inte rädda byggandet i hela Finland men vi kan gå i bräschen och skapa medvetenhet. Tiden är nu.

Plan gick i stöpet

Tillbaka till Gamla stan i Borgå och Kyrkogatan 1, som staden fick ärva då pianisten Ulla Nylander gick bort. Denna stora, kulturhistoriska fastighet såldes i våras för 630 000 euro till Ismo, Aleks och Emma Kaksonen.

Lokalitetsledningen lät tre fastighetsförmedlare uppskatta värdet i november 2015 och säljpriset var till en början 750 000 euro. Så här mycket fick man alltså inte.

Två anbud gjordes på fastigheten och enbart priset avgjorde. Nu har det blivit klart att Kaksonens bjöd bara 10 000 euro mera än Noreila och Saatsi.

Vi ber Thomas Noreila berätta om hur allting gick till och processen är onekligen intressant.

– Vi ville köpa fastigheten för att kunna restaurera den på traditionellt sätt, tänkte att det skulle gagna Borgå. Avsikten var att starta ett slags undervisningsprojekt med workshoppar och öppna informationsdagar på själva bygget. Vi hoppades att staden skulle kunna utnyttja den kunskap vi har och trodde att intresse fanns.

Aktia skötte om försäljningen och först fanns en deadline.

– Vi fick veta att vår första offert måste skrivas om eftersom vissa punkter inte hade en chans att gå igenom och vi gjorde som vi blev tillbedda. Men så hördes ingenting.

Ny deadline

– Vi ringde upp mäklaren som sade att deadlinen plötsligt förlängts med två dagar och vi blev lite förundrade eftersom ingen sagt någonting åt oss. Sedan såldes huset till den andra spekulanten som alltså bjöd 10 000 euro mera än vi. Skillnaden var alltså minimal.

Han säger att Trähus och Saatsi givetvis också hade varit villiga att förhandla, men man fick inte en chans.

– Lite konstigt var det förstås.

Då ÖN kontaktar stadsstyrelsens dåvarande ordförande Matti Nuutti (SDP) och nuvarande ordföranden Jaakko Jalonen (SDP), som satt i styrelsen också då, blir det klart att säljbeslutet fattades enbart på grund av priset. Styrelsen hade heller ingen aning om innehållet i det andra anbudet eller vem som stod bakom det.

Jalonen medger att ett annat, mera öppet förfaringssätt kunde ha varit på sin plats eftersom det var fråga om ett unikt säljobjekt.

– Detta är något stadsstyrelsen måste diskutera med tanke på framtiden. Alla säljobjekt kanske inte borde dras över samma kam.

"Enligt reglerna"

Lokalitetsdirektör Börje Boström beskriver säljprocessen med följande ord.

– Enligt stadens förvaltningsregler hör fastighetsförsäljningen till lokalitetsdirektören om det finns byggnader på fastigheten. Stadsstyrelsen fattade beslutet om att Kyrkotorget 1 ska säljas.

Tre fastighetsmäklare fick uppdraget att värdera fastigheten och försäljningen gavs på sex månader åt den firma som gett högsta värderingen. Efterson inga anbud i den prisklassen kom in flyttades försäljningen till följande mäklarbyrå.

– Försäljningen flyttades ännu åt en tredje mäklare innan köpet gjordes, fortsätter han.

Om priset är högst 500 000 euro har lokalitetsdirektören rätt att fatta tjänstemannabeslut om försäljningen. Är det högre än så krävs stadsstyrelsens beslut och det var alltså fallet nu.

Boström förklarar att fastigheter i princip säljs till den som gett högsta anbudet.

– I det anbud som nu förkastades fanns dessutom en punkt om att köpesumman betalas i ett senare skede och det kunde vi ju inte godkänna.

Då Thomas Noreila uppmärksammas på detta säger han att varken staden eller mäklaren diskuterade den här frågan med honom och Pekka Saatsi.

– Givetvis hade vi funderat om i fall vi känt till saken.

På frågan om den nya deadlinen kom till för att den vinnande anbudsgivaren skulle få ny chans att bjuda över konkurrenten svarar Börje Boström inte direkt, men han konstaterar att förhandlingar i princip kan pågå fram till stadsstyrelsens möte.

Reglerna är sådana.

FAKTA

Trähus Ab

Expert på att bygga och restaurera i trä.

Thomas Noreila håller i trådarna.

Företaget grundar sig på anrika Gamlakarleby Hus, som drivits av Leif Slotte.

Vill ändra på byggandet i Finland.