Kung konsument vid rodret

En stor del av allmänbildningen består av tråkiga detaljer, obehagliga fakta och slumpmässiga sidospår som man halkar in på av misstag.

Papperstidningen är så att säga på tapeten. Men det är ju inte bara det tryckta som sitter i kläm, jag är oroad också för själva journalistiken, grundstenen. Gratistidningarna ökar i tjocklek, så något lönar det sig åtminstone att trycka, men artiklarna verkar sakna udd. Det lär bero på att vass journalistik inte uppfattas av annonsörerna som det bästa möjliga för businessen. Så det gulliga (aktuellt uttryck inom branschen) favoriseras och vinner mark.

Det andra som frodas är digitala publikationer utan egen redaktion, som blandar seriösa artiklar de lånat av andra med skräp, snusk och direkta lögner. Så kallade klickmagneter som leder till åtminstone en fransk visit på sidan. Reklampengarna går ju dit det klickas mest. Så nätannonsörernas val (ofta automatiskt och utan kontroll), gör att halvnakenhet, kvasivetenskaplig hälsoskrämsel och kändisskandaler inbringar mera pengar än seriösa nyheter som Junckers tal om Europas framtid. Därför kommer vi i framtiden att få ännu mera av den sorten.

Många har dessutom profilerat sin tidning på nätet med hjälp av en automatisk nyhetsvakt. Man prioriterar alltså vissa nyhetsämnen framför andra, enligt hur mycket de intresserar en själv. Och därtill kommer dessutom de automatiska snokarna som i bakgrunden följer med varje rörelse och börjar föreslå saker som kan tänkas intressera dig som kunskap eller inköp.

Allt detta leder till att det börjar bildas en bubbla av dina egna aktualiteter och favoritsaker kring dig. Du snubblar allt mera sällan på överraskningar och läser ytterligare sådant som du redan är intresserad av, vet och gillar. Inget ont med det kanske? Men en stor del av allmänbildningen består av tråkiga detaljer, obehagliga fakta och slumpmässiga sidospår som man halkar in på av misstag. Din verklighet börjar alltså utarmas som en åker på vilken man varje år odlar samma växt, till slut växer till och med den dåligt där. Göken orkar inte längre ut ur klockan och man vill börja leva på tårta.

Rak demokrati låter kanske bra? Nationens beslut kunde eventuellt styras utan mellanhänder, av allas hopräknade vilja. Ingen riksdag, utan endast en app i telefonen där alla som vill påverka klickar ja eller nej. Eller kanske till och med artificiell intelligens som automatiskt räknar ut den gemensamma åsikten som ett medeltal av allas nätbeteende under de senaste tio åren? Jag har svårt att tänka mig en rakare väg till Bacchus, Sodom, Gomorra och civilisationens kollaps.

Medborgarinitiativet som skulle göra det lättare att utvisa utlänningar som gjort sig skyldiga till brott fick nog ihop den behövliga mängden för behandling i riksdagen. Förslaget förkastades ändå, eftersom det de facto hade gjort utvisningarna svårare, vilket knappast antogs vara meningen. Riksdagen gjorde alltså en förmynderlig tolkning. Det bästa med representativ demokrati.

Så leder då konsumentens och väljarens direkta medeltal till urval och beslut som egentligen inte är bra för någon? Frågan luktar arrogans, men går inte att undvika.

Kristian Willner företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa