Kulturarv är lätt att förstöra

Borgå är en av Finlands sex medeltida städer. Över 1,6 miljoner turister reser årligen hit för att ta sig en titt på Gamla stan, som är en del av nationalstadsparken. Hur man handskas med kulturarvet är inte alls egalt. Att ställa krav är inte att jäklas.

Då ÖN nyligen rapporterade om att stadens byggnadstillsyn utreder ett fall i Gamla stan, där ägarna till en över 300 år gammal byggnad i all tysthet installerat moderna aluminiumfönster, lät kommentarerna inte vänta på sig. Många tycker att det är självklart att byggreglerna för området följs till punkt och pricka medan andra menar att det inte är så farligt om man moderniserar sina hus. Vi lever ju inte längre på medeltiden.

Det är intressant att se vad som händer och om aluminiumfönstren måste bort, den möjligheten finns. Om ingenting alls görs ger staden en signal om att det är okej att trotsa byggnadsanvisningarna.

I mitten av 1700-talet var Borgå en av landets största städer men vid den stora branden 1760 mejades över två tredjedelar ned av elden. Efter att empirestan byggts flyttades stadens centrum söderut och de gamla kvarteren tilläts förfalla, det var också tal om att riva hus så sent som på 1960-talet.

Först på 1970-talet vaknade staden och staten upp och man började satsa. I dag är Gamla stan en nationell pärla, även om mycket av det ursprungliga gått förlorat. Men en hel del finns också kvar från olika tidsperioder. Från medeltiden har endast domkyrkan och klockstapeln samt några källare bevarats, men gatorna och tomterna ligger på samma plats som för flera hundra år sedan.

Att vara fastighetsägare i en kulturhistorisk värdefull miljö är inte alltid lätt. De som väljer att bo i Gamla stan har oftast ändå ett speciellt förhållande till området och förstår sitt ansvar. De är beredda att betala lite extra och vårda sina byggnader enligt konstens regler. Därför har området kunnat behålla sin särprägel så här länge.

Det är alldeles klart att hemmen måste kunna anpassas till dagens krav, men man kan inte bygga hur som helst med vilka material som helst. Missar, till och med stora sådana har gjorts under årens lopp, men i dag borde vi vara klokare. Att förstöra det värdefulla som ännu finns kvar är inte rätt och riktigt.

Staden har utarbetat utmärkta, nya anvisningar för byggandet på området, de godkändes av fullmäktige i våras. Också de gamla reglerna var strikta. Kontrollen har ändå inte varit den effektivaste. Om inte en invånare nu slagit larm om de aktuella aluminiumfönstren hade också fönsterbytet sannolikt passerat oförmärkt.

De nya fönstren är visserligen riktigt vackra och en lekman noterar knappast att ytan består av aluminium. Men säger byggnadstillsynen nu voj voj, väldigt synd men låt gå, kan motsvarande fönster byggas in också på andra håll och exempelvis takmaterial bytas ut. Småningom förvandlas hela Gamla stan till en falsk kopia av det som varit. Har staden råd med det?

Tyvärr är det bara så, att den som inte vill pruta på bekvämlighet eller vara noga med byggsätt, gör klokt i att inte slå sig ned i ett kulturarv. Staden vill inte jäklas med sina byggregler utan hjälpa invånarna agera rätt för att även framtida generationer ska kunna ta del av det fina, gamla område Borgå har.

Staden vill dessutom få Gamla stan in på UNESCO:s världsarvslista och först måste den tentativa listan nås. Det är svårt och lyckas knappast med fuskverk.

Tora Mattheiszen Nyhetschef