Kritik är inte hätskhet, och motstånd kan bottna i fakta

Att märka hur kommunen – utan hänsyn till markägarna – planerar genomfartsleder, stationsområde, parkering och flytt av friluftsleder intill eller tvärs över invånarnas ägor, gör mången invånare och markägare upprörd.

I ÖN (16.2) kan man läsa att kommuninvånare i hätska ordalag krävt att detaljplanen för Nickby gårds centrum (NG8) dras tillbaka och att kommunen avstår från tågplanerna.

Att många är av denna uppfattning är sant. Att känslorna svallat över för någon är säkert mycket möjligt. Att det finns goda grunder för båda är uppenbart när man bekantar sig med beredningsmaterialet. Diskussionen mellan invånare, markägare och planerare kan med stor behållning läsas på Dinåsikt.fi under Planstomme för Nickby (KR3) och detaljplanen för Nickby gårds centrum (NG8).

Största delen av de kommentarer som förts fram i offentligheten är av glädjande hög kvalitet, vad gäller saklighet och argumentation. Kritik är inte hätskhet, och motstånd kan bottna i fakta. m någon gått över gränsen kan man bara beklaga både orsaken och följden. Var det breda stöd som omtalas i artikeln finns förblir oklart. Få har åtminstone offentligt lovordat planerna.

Problematiken sammanfattad på ett kort och lättförståeligt sätt: För att motivera en introduktion av persontågtrafik till Kervo ser sig planerare och beslutsfattare i Sibbo kommun i dag tvungna att bygga en "småstad" för cirka 3 000 nya invånare. På platsen ifråga finns i dag ett gammalt och viktigt rekreationsområde med för invånarna stora natur- och kulturvärden.

En direkt tågförbindelse till Helsingfors kommer enligt HRT aldrig att vara möjlig. De invånare som på allvar bekantar sig med de föreslagna planerna torde inse att en direktbuss till Helsingfors på 40-50 minuter gynnar dem, miljön och kommunens ekonomi mer än konstellationen matarbuss/promenad-tåg-tåg på 70-90 minuter, i värsta fall längre. Speciellt när man betänker att en bilresa i bästa fall lyckas på 30 minuter.

Att behöva offra ett omtyckt rekreationsområde för ett tåg som gynnar få, gör mången invånare upprörd. Att märka hur kommunen – utan hänsyn till markägarna – planerar genomfartsleder, stationsområde, parkering och flytt av friluftsleder intill eller tvärs över invånarnas ägor, gör mången invånare och markägare upprörd. Att planläggningen av nöden vill förlägga idrott och rekreation till andra privatägda, för ändamålet direkt olämpliga, områden, utan att överväga nackdelarna för dem det berör är oförsvarligt.

Av artikeln att döma är motståndet överraskande för förtroendevalda och tjänstemän.

Kanske finns det, som artikeln antyder, äldre Nickbybor som känner nostalgi inför ett återinförande av tågtrafik. För att uppdatera tågromantiken till 2020-talet rekommenderas dock en åktur i rusningstid mellan Kervo och Helsingfors. Det är möjligt att de pendlare som i framtiden är tvungna att tillbringa en allt större del av sin tid med att jaga både förbindelsebussar och förbindelsetåg inte upplever någon nostalgisk glädje. De facto var tåget inte heller förr någon pendlardröm.

Vore det nu äntligen dags för medierna att bege sig ut bland folket för att, med alla fakta på hand, en gång för alla reda ut om planerna faktiskt har det breda stöd som påstås?

Pia Björkwall, Johan Isaksson, Johnny Lönnroth, Matti Purasjoki, Sibbo