Konsten kan vara glad och överraskande

I Lovisa presenteras en konstform som ibland har förknippats med pensionerade män som med motorsåg skulpterar gestalter ur grova stockar. Helt fel är inte associationen till män med motorsåg, men på utställningen ITE-taide, Modern folkkonst på Almska gården får publiken en betydligt bredare uppfattning om vilka uttryck så kallad ITE-konst kan ta.

Bokstavskombinationen ITE kommer från det finska begreppet "itse tehty elämä", och antyder också att ITE-konsten prövar sig fram till mer överraskande och gränsöverskridande yttringar än den traditionella folkkonsten.

ITE-taide, Modern folkkonst

Visas på Almska gården 2.11.2017–13.1.2018.

Scenografen Ralf Forsström, som sammanställt verken till en medryckande helhet, berättar att flera ITE-konstnärer inlett sin konstnärsbana först när de blivit pensionerade från något annat jobb. Ett annat typiskt drag är att konstnärerna saknar formell konstutbildning.

– I den här typen av folkkonst finns ofta mycket humor och glädje, säger Forsström.

Konstnären Olli Räty har för några månader sedan flyttat till Lovisa, och han har gjort ITE-konst i över tre decennier.

– För trettio år sedan fanns förstås inte begreppet ITE, men jag skapade mina verk i alla fall, vid sidan av mitt egentliga jobb, säger Räty som är diplomingenjör till utbildningen.

Olli Rätys mångsidiga konstsamling med skulpturer, målningar och reliefer både i trä och betong tyder på att han kan jobba utifrån överraskande idéer.

– Min största inspirationskälla är kanske ändå skulptören Alpo Jaakola, säger Räty.

Jaakola kallades ibland schamanen från Loimaa, och han förlänades titeln professor år 1985.

Tungt med egen skulpturpark

På sin gård i Virdois (fi Virrat) i Birkaland har Olli Räty tillsammans med sin hustru ett egenhändigt uppbyggt konstcentrum med en skulpturpark. I parken finns bland annat två cirka fyra meter höga, färggranna träskulpturer. De humoristiska och grovt huggna gestalterna föreställer en man och en kvinna som senare fick ett färgglatt barn, också det i trä.

SPELANDE GUBBAR. Olli Räty och Henrik Mickos bland Viljo Luokkanens spelmän. Bild: Peik Henrichson

Nu kan man bland annat träffa detta barn på Almska gården i Lovisa, jämsides med flera andra verk. Sitt eget konstcentrum i Virdois håller Räty på att avveckla.

– Det blev lite för tungt för oss att driva ett konstcentrum i den här åldern, säger Räty. Nu vill vi bo nära Helsingfors där alla våra barn finns.

Att Olli Räty med hustru valde just Lovisa berodde på att de ville ha ett hus med egen trädgård till ett rimligt pris på en hundra kilometers radie från huvudstaden.

Brödkyrkornas egen konstnär

Henrik Mickos från Pyttis är den andra lokala folkkonstnären på ITE-utställningen, och han är känd bland annat för sina stora träugglor.

– Min konstnärsbana började först för tre år sedan när jag på Historiska hus-evenemanget i Strömfors stötte på en grov träbjälke, och slogs av tanken att det där kunde bli en uggla, säger Mickos. På den vägen är det.

Många hungriga och fattiga östnylänningar känner kanske igen Mickos från ett helt annat sammanhang. Han har organiserat flera matinsamlingar från butikskedjorna och delat ut matkassar till fattiga i de så kallade brödkyrkorna runtom i Östnyland. Ibland hjälper Mickos också människor att fälla stora och svåra träd på deras gårdar.

– Då kan det hända att människor uttryckligen ber mig skulptera nånting av trädet, säger Mickos.

– Skapa nånting, vad som helst, kan dom säga.

Henrik Mickos kan använda sig av olika material för sitt skapande, exempelvis en gammal badtunna i trä. Men en absolut regel har han.

– Jag använder motorsågen som mitt enda verktyg när jag skulpterar, i stort som smått, säger Mickos.

När skulpturen är klar föredrar han att bränna ytan hellre än att använda målarfärger.

– Jag tycker att träets karaktär bättre kommer fram i brända mönster än i det målade, säger Mickos. Däremot kan jag tjära verket för att öka hållbarheten.

GNÄGG. Jorma Pihls trähästar hör till de mindre föremålen på utställningen. Bild: Peik Henrichson

En betydande del av utställningens verk kommer ändå från det permanenta ITE-museet i Karleby. Samlingen består av stora och små skulpturer, målningar, reliefer och fotografier. Museet i Karleby har generöst nog låtit Lovisa konstcentrum låna konstverken helt gratis.

Eftersom kvinnor traditionellt i högre grad jobbat med handarbeten inomhus än med stora konstverk på gården, har det inte varit lika lätt att samla ihop ITE-konst gjord av kvinnor. Men Martta Korhonens blommålningar, Mirjami Rautios broderier och Enni Ids målningar hör till utställningens sevärdheter.

ITE-konsten, som internationellt även kallas Raw Art, eller modern folkkonst, har rönt växande internationell uppskattning, och numera håller det också på att skapas en betydande konsthandel inom den sektorn.