Konsten frodades på Tervik säteri

Det östnyländska herrgårdsprojektet fortsätter med Tervik säteri i Pernå. Gårdens historia presenteras med en utställning på Almska gården i Lovisa.

Finlands längsta ekallé, som är åttahundra meter lång, leder till Tervik gård, belägen mellan Gammelby och Isnäs i Pernå.

– Vi vill helt enkelt visa vad som finns i ändan av denna allé, säger Nina Björkman-Nystén, utställningskoordinator för herrgårdsprojektet som drivs av Stödföreningen för Lovisa Konstcentrum.

Detta är nu den tredje utställningen som ordnas i en serie som presenterar olika herrgårdar i Östnyland. Utställningen formas av allt från tiaror och möbler, till broderade textilier och porslin som används i herrgården.

Hem för konsten

– Konsten har frodats på herrgården, både i fråga om beställningsverk men också i fråga om infödda konstnärer.

– Tidigare var det vanligt att herrgårdar anlitade etablerade bildkonstnärer och fotografer för att göra porträtt och försköna sina hem, men också för att dokumentera händelser. Stiftelsen Tervik gårds museum äger den största samlingen porträtt i Finland.

I utställningen ingår en målning av Gunnar Berndtsson och Albert Edelfelt, men också fotografier av Signe Brander och Daniel Nyblin. Ett av de många porträttet visar Dagmar Mary (1876-1885), eller Bebé som hon kallades. Hon var dotter till Wilhelmina de Geer och generallöjtnanten Gustaf Robert Ehrnrooth och yngst i en syskonskara på nio. Bebé dog som 8-åring i difteri och barnförlamning.

– Gunnar Berndtson avbildade henne i ett porträtt efter hennes död och hon blev något av ett helgon i huset. Klänningen och dockan förvaras fortfarande på Tervik.

Släktgård

Tervik säteri har gått i samma släkt länge och har bland annat tillhört lantmarskalken vid Borgå lantdag, Robert Wilhelm de Geer. Under 1800-talet övergick gården till släkten Ehrnooths ägo. I dag bor två familjer i herrgården; i ena delen av gårdshelheten bor Alexander Ehrnrooth med familj och i andra delen pensionären Janita von Veh-Högbäck med familj. Åkrarna är i dag utarrenderade till jordbrukare Greger Cederberg.

94-årige agronomen Louis Ehrnrooth, som länge bodde på gården, är nu bosatt i utgården Baggby ett stycke ifrån. Louis Ehrnrooths mamma Kajsa-Lisa (1900-1973) var konstnärligt lagd. Hon målade och skrev bland annat julsagor i många år till sina barn. Hennes illustrerade sagohäften finns med i utställningen. På tjugotalet ägnade hon sig åt affischkonst, bland annat för fester som ordnades på Tervik samlingslokal vilken grundades 1927.

Mikrosamhälle

– Herrgårdsmiljön med sina arbetare var under denna tid ett mikrosamhälle i sig, med skola och samlingslokal. Det var viktigt med förenande fester såsom Runebergsdagen och gymnastikfester.

En annan infödd konstnär var Gunilla Ehrnrooth (1929-2014) som var en flitig akvarellist. I utställningen finns flera av hennes verk, främst naturmotiv. Hon favoriserade speciellt det stora orangeriet på Tervik.

– På 1920-talet fick växthuset centralvärme och man kunde odla allt från persikor, vindruvor, citroner och annat exotiskt, säger Nina Björkman-Nystén.

– Dessa så kallade orangerier var en nyhet i Finland under denna tid och det var säkert speciellt att kunna bjuda på färska persikor när president Svinhufvud gästade herrgården 1939.

Dokumentärfilm

Bland möbler i gustaviansk och empirestil visas filmen Vännerna på Tervik gård (YLE, 2008). Louis Ehrnrooth berättar i dokumentären om sin skyddade barndom på Tervik. Han fick inte leka med andra barn och inte tala med tjänstefolket. Föräldrarna var rädda att han skulle smittas av såväl sjukdomar som dialekt. Filmen är gjord i samband med att Ehrnrooth och tidigare arbetare vid Tervik ordnade en sommarfest.

Ett mindre rum i utställningen betonar vardagen på femtio- och sextiotalet och tar fram bland annat Louis giftermål med den femton år äldre Alma Myrttinen 1954.

– Han var mannen av börd och hon kvinnan av folket.

Med finns fotografier från Almas barndomshem Malmas. Det var mera anspråkslöst och de trivdes där sommartid: "Malmas var för Alma som Tervik varit för mig, hon var stadigt rotad där. Stugan med uthusen och omgivningen var för henne en helig plats, jämförbar med kyrkan.", har Louis Ehrnrooth sagt.

I detta rum framkommer också Terviks trotjänarinna Viola Forsström (f. 1948) som arbetade nästan 40 år på gården och gick i pension för fyra år sedan. Med finns dukar som Viola broderat, samt en ordspråkstavla med texten: "Döm inte allt du ser, tro inte allt du hör, gör inte allt vad du kan, säg inte allt vad du vet."

– Tavlan beskriver henne precis, både i tjänst och privat. Viola var husets allt i allo, både inomhus och utomhus. I knepiga situationer sade man oftast "Fråga Viola, hon vet."

FAKTA

Godset Tervik

Gården grundades redan 1636, och själva huvudbyggnaden uppfördes 1710.

Gårdsområdet formas av en gul karaktärsbyggnad i två våningar, två flygelbyggnader varav den ena ritad av C.L. Engel.

Utseendet förändrades 1820 mot empirestil och 1924-1926 fick gården också drag av klassicism.

Ett säteri kan vara en herrgård, men en herrgård kan inte vara ett säteri. Ett säteri har bebotts av en frälseperson och innehaft "sätesfrihet", skattefrihet.

FAKTA

Tervik-utställning

Tervik säteri – hemmet med konst och kultur, Almska gården i Lovisa

Öppnas fredagen den 3 mars och fortsätter till 24 april.

Utställningen är öppen ti–sö klockan 12–17. Fritt inträde.

I samband utställningen ordnas två föreläsningar (tidpunkten ännu öppen) med antikkännaren Bernt Morelius, känd från tv-programmet Experttimmen och 1700-talsexperten Kari-Paavo Kokki, specialist på möbler.

Herrgårdsprojektet tas även ut till skolor i form av fotoutställningar.