Konsten åldras, men är inte död

För 26 år sedan flyttade Hannu Palosuo till Rom för att studera klassisk målarkonst. I september firar han dubbelkalas i Sibbo, Helsingfors och Lima. Tjugo år som konstnär, femtio år som människa

Hannu Palosuo står framför en filmkamera på konstcentret Konst och form i Gumbostrand i Sibbo. Han är karismatisk och klädd i en brokig kostym. Videohälsningen skickar han till sina kolleger i Rom, där hans konstnärskap föddes.

– Det känns märkligt att se tillbaka på min konst från de senaste tjugo åren. Jag ser hur seriöst jag sett på mig själv och livet, hur stort och avgörande allt har känts.

Runt omkring honom hänger hans utställning Sharing dreams with others (and then making a collective story). Gumbostrand har fått äran att inleda Palosuos födelsedags- och konstnärsjubileum. Firandet fortsätter med en grafikutställning i mitten av september i Lima, Peru, för att avslutas den 29 september med en tredje utställning på Helsingfors nationalmuseum.

Det känns märkligt att se tillbaka på min konst från de senaste tjugo åren.

Pånyttfödd konst

Palosuos jubileumsutställningar skiljer sig från varandra. På Helsingfors nationalmuseum möts till exempel renässansen och reklambranschen.

– Jag har målat av de klassiska konstnärernas målningar hur många gånger som helst. Nu undersöker jag var gränsen går mellan dem och dagens reklamaffischer.

PROFIL

Hannu Palosuo

Ålder: Fyller 50 år den 29 september.

Firar: 20 år som konstnär.

Hemort: Helsingfors.

Bor: I Rom och i Helsingfors.

Under sin karriär har Palosuo även gjort grafisk och keramisk formgivning, men han återvänder alltid till måleriet.

– Folk har sagt att målarkonsten är död, det är den inte. Det går alltid att skapa nytt innehåll.

På väggarna i Gumbostrand hänger oljemålningar på duk, med motiv av bland annat blombuketter, stolar och bord. Bakom motiven är skuggor, vilka först är följsamma till sina kroppar, men som sedan blir mänskliga och får ett eget liv.

Folk har sagt att målarkonsten är död, det är den inte. Det går alltid att skapa nytt innehåll.

– Jag frågar mig om skuggan eller föremålet är mera verkligt.

Flera hem

Hannu Palosuo har studerat konst på Accademica delle Belle Artis i Rom. Italien har alltid satt sin prägel på hans konst, men under sin tjugo år långa karriär har han ordnat utställningar världen över. Stora delar av hans liv har således varit på resande fot.

– När jag har fått en möjlighet att resa har jag tagit den.

Vad är då "hemma" för dig?

– Jag har bott många år i Italien men har inte italienskt medborgarskap. Det har varit viktigt för mig att vara helsingforsare.

– Men Helsingfors och Rom är samma stad för mig, i mitt huvud alltså.

Och var hör din konst hemma?

– I Italien säger man att min konst ser nordisk ut, och i Norden säger man att min konst är italiensk.

Det finns stråk av melankoli och något långsamt meditativt i Palosuos verk, särskilt i delarna som övergår i färglös monokrom stil: "mitt skandinaviska drag" säger han själv.

I Italien säger man att min konst ser nordisk ut, och i Norden säger man att min konst är italiensk.

Rynkig som Richards

Sällskap åt Palosuos delade drömmar står Johannes Rantasalo, omringad av glasdjur i olika färger. Rantasalos utställning Animal Farm har till namnet inspirerats av George Orwells roman från 1945, med samma namn.

FAKTA

Delade drömmar & Animal Farm

Sharing dreams with others (and then making a collective story) heter konstnärsjubilerande Hannu Palosuos utställning på Gumbostrand Konst och form i Sibbo.

Animal Farm är namnet på glaskonstnären Johannes Rantasalos utställning på samma plats. De utställda glaskonstverken är tillverkade tillsammans med Alma Jantunen och Matti Vilppula

Utställningen pågår till och med den 6 november, samma gäller sidoexpon med månadens unga konstnär, Susanna Sääskilahti, som ställer ut målningar.

Rantasalo är Orwellsk i det att han vill vara en revolutionerande och samhällskritisk konstnär.

– Jag försöker spräcka gränser. Glaskonsten brukar ses som en industri, men jag vill göra konst.

Hannu Palosuo är alltid ensam när han arbetar, men säger att det kollektiva är det viktigaste för honom: publiken, kollegerna och alla konstvänner. Rantasalos konstnärsprofil är den omvända.

Jag försöker spräcka gränser. Glaskonsten brukar ses som en industri, men jag vill göra konst.

– Min glaskonst är omöjlig att göra ensam, vi är alltid en grupp som jobbar tillsammans.

– Privat är jag en enstöring, tillägger Rantasalo.

Skulpturerna i utställningen Animal Farm är formade av hett glas, en metod som Rantasalo brukat sedan 1993. Det betyder att glaset är hett när det formas: med stavar, handskar och tidningspapper, i värme närmare 1 000 grader celsius.

– När det går bra tar det två timmar att bli klar med en skulptur. Processen i sig är konst för mig: kollektivt arbete under press.

På en monter står en silvergrå elefant, insvept av glas. Elefanten heter Salvador eftersom att betarna påminner om långa mustascher.

Processen i sig är konst för mig: kollektivt arbete under press.

– Men arbetsnamnet var Keith. Jag ville göra den lika rynkig som Keith Richards.

PROFIL

Johannes Rantasalo

Ålder: 47 år.

Hemort: Notsjö.

Arbete: Driver firman Lasisirkus tillsammans med Alma Jantunen och Matti Vilppula

Rantasalo hämtar inspiration ur popkultur, litteratur, film och musik.

– De där flugorna där borta liknar Sex pistols. Jag var punkare som barn.

Är du en politisk konstnär?

– Allt är politiskt, också mina verk. Men jag presenterar inte mina idéer, publiken får själva leta konstens betydelser.

Johannes Rantasalo vandrar omkring i sin djurfarm och stannar till bredvid en skulptur som består av glasglober i olika färger och former.

– Det är klart att den här bakterien står för något.