Konsert om jorden bjöd på en intim resa i naturens tecken

Borgåkören Primavera och a cappella kören Let Us Be Frank från Helsingförs bjöd på en efterlängtad favorit i repris tillägnad vår jord och miljön på Lilla Villan i Sibbo. Bild: Sandra Broborn

Damkören Primavera från Borgå och a cappella kören Let Us Be Frank från Helsingfors gjorde en rörande comeback under lördagens gemensamma konsert på Lilla Villan i Sibbo. Tillsammans stämde de upp i sång för att hylla jorden, under namnet Gaia/Earth.

Redan i april 2019 gjorde de båda körerna ett gemensamt uppträdande som visade sig vara så lyckat att det i lördags var dags för en favorit i repris.

Primavera startade 1995 och består av 18 ambitiösa kvinnor vars repertoar är varierad och ofta fokuserad till ett visst tema. Med dirigent Amanda Henriksson i spetsen tog konserten sitt avstamp i fem sånger tillägnade naturens väsen, som de flesta lät tämligen okej, främst tack vare körens samstämmighet.

Särskilt rörande blev det i paradsången Gaia av Barbara Helsingius. Ett inledande solo av Gisela Andergård-Heiskanen följdes av rungande sångtoner från koristerna – helt a cappella. Det var som att publiken fått följa med ut på sommarängen och den lilla flickan bredvid mig sjöng med låten igenom.

Oväntade inslag

Desto mer sångbredd och oanade element tillkom när Let Us Be Frank äntrade scenen och bjöd på fem sånger om relationen mellan natur och människa.

Kören på 20 korister startade 2013 och är sannerligen ingen tråkig kör i traditionell bemärkelse utan högst levande i både sång och rörelser och mestadels utan dirigent. Trots att gruppen bara har fyra män hörs de klart och tydligt och ger ett tillförande djup till stämman.

Intima fingerknäppningar varvades med överraskande fotstampningar som kulminerade i två solopartier med mansröst, i Over the Rainbow.

Ännu mera berörande blev det i låten Fix You, mycket tack vare Lotta Sandholms inledande solo. Kören var mycket samstämmig mot slutet.

Körerna lyfter varandra

Earth Song blev körernas bästa bidrag tillsammans, med Let Us Be Franks dirigent Simon Djupsjöbacka, som såg till att rösterna nådde sin fulla potential och med Amanda Henrikssons pianotoner. Likt vågor gungade koristerna sammansvetsat i takt.

I avslutningen med samtliga körer i en Stund på jorden fick cellon och pianot sätta desto mera prägel och sången stiga lite åt sidan.

De två versionerna av låten An Irish Blessing av Linda Spevacek & James E. Moore som tillkom spontant på publikens inrådan lyste upp på slutet och lämnade det hoppingivande budskapet "tills vi ses igen".

Mer läsning