Klassiska bilar körde på utfärd genom Östra Nyland

Automobilhistoriska Sällskapet (AHS) ordnade även i år en utfärd i Östra Nyland under veckoslutet. Starten gick från Nickby K-supermarkets parkeringsplats, och med ett stopp i Andersböle fortsatte rutten längs slingrande vägar mot Borgå och gamla järnvägsstationen.

– Vi ordnar sådana här evenemang så att bilintresserade ska få visa upp sina fordon. Det är bra att bilarna får komma ut och bli körda ibland, säger arrangören Sture Engström.

Enligt honom är det viktigt att bilarna fortfarande används och inte ställs undan.

– Vissa säger att när bilar hamnar på museer så är de döda. Visst stämmer det, men bättre att de är på museum än att de står under en gran någonstans.

Alla slags fordon, både motorcyklar och brandbilar deltar i år och Engström är mycket nöjd med det stora deltagarantalet på cirka femtio bilar.

– I Nickby var det en stor publik som kom för att titta på bilarna, det här samlar verkligen folk, säger Lars Saarinen som fungerar som allt i allo under utfärden.

Rutten planeras

Det är främst Reijo Holmlund, som jobbat länge som taxichaufför, som planerar de olika rutterna.

– Jag känner ju till trakten ganska bra, jag vet var man kan stanna med så här många bilar, säger han.

För att få rutten intressant krävs en hel del planerande på förhand. På AHS:s utfärder brukar man stanna vid intressanta ställen på vägen, så även sådana avstickare ska planeras in. I år har man valt att stanna vid paret Erik och Tua Stens gård där det finns en samling av museala redskap.

EGEN. Hannu Heikkinen har byggt släpvagnen som är gjord av bland annat delar från en gammal Vespa. Ekipaget väcker ofta uppmärksamhet. Bild: Victoria Riikonen

På vilka vägar man kör förutsätter också tankearbete.

– Vägen ska vara krokig så att hastigheten kan hållas låg. Dessutom kör vi inte på stora vägar, på mindre vägar är det inte så många andra bilister som blir störda av oss, säger Holmlund.

Det finns även en viss splittring bland åsikterna när det gäller grusvägar.

– Vi brukar undvika dem, men äldre bilar är gjorda för sådana vägar. Med nyare bilar kan det vara svårare att köra på grus, säger Holmlund.

Intressanta pärlor

Bland bilarna finns några fordon som är lite utöver det vanliga. Rune Packalén som annars kör buss har kommit till träffen med en Scania-buss, årsmodell 1974.

– Jag har sju bussar, så varför inte en till, skrattar han.

Bussen har sina rötter i Lappland, och följande ägare tog den till Hangö. Efter en omväg till Pungalaitio kom bussen till Sibbo där Packalén bor.

– Förra ägaren förde den till Estland för att målas, så den är ganska speciell. Men jag vet inte riktigt om den har rätt anda. Jag funderar om jag borde måla om den till den blå originalfärgen, säger Rune Packalén.

TAXIBIL. Reijo Holmlunds Ford har fortfarande inredningen kvar från sin tid som taxi i Borgå. Bild: Victoria Riikonen

Även Reijo Holmlund har en bil som väcker mycket uppmärksamhet. Det är en Ford från 1920-talet som importerades från Åland efter kriget. I Borgå har den kört omkring som taxi en gång i tiden.

– Jag köpte den från grannbyn, Jackarby, jag hade först bara tänkt titta på den. Men precis som med hundvalpar och kattungar, man vet hur det slutar när man bara ska åka för att titta, säger han.

Öppet för alla

Sture Engström tycker att det är viktigt att så många som möjligt kan vara med och att alla ska känna sig välkomna.

– Vi vill gärna få med lite yngre entusiaster. De brukar ofta vara intresserade av lite nyare bilar, så därför har vi en gräns på tjugo år för fordonen. Alla fordon, både bilar och motorcyklar, som är äldre än tjugo år får delta, säger Engström.

Han hoppas också på att fler än bara AHS:are skulle hitta till evenemangen.

– I år hade det samlats ganska mycket publik vid sidan av vägen som följde med när vi körde förbi, säger han.