Kilroy was here

Somliga anser att all graffiti är konst och att olika taggar eller signaturer inte borde tvättas bort från stadsmiljön. Men lika lite som vi alla kan titulera oss exempelvis ingenjörer eller läkare, kan de som sysslar med att spraya budskap på annans egendom under nattens mörka timmar kallas konstnärer. Klotter och konst är två skilda saker.

Polisen har gripit två unga, men vuxna män som sprayat stora taggar på allt från väggar till trafikmärken i Borgå. Också den historiska muren vid Näse gård har fallit offer för dessa "artister" som kan vänta sig stora skadeståndskrav.

Klotter är givetvis ingen ny sak utan förekom redan under antiken. Ett av de mest kända klottren är "Kilroy was here". Allierade soldater skrev det på olika platser under andra världskriget. Man tror att Kilroy syftar på James J. Kilroy, som var fartygskontrollant i USA. Han påstås ha skrivit sitt namn på de fartyg han kontrollerat och de gamla arbetskamraterna tog med uttrycket till armén.

Exempelvis Picasso var imponerad över graffitin på husfasaderna i Paris och på 1960-talet blev den politiska graffitin vanlig i samband med att ungdomarna ställde sig på barrikaderna. Gatukonsten, det vill säga Street Art, kom med i bilden på 1980-talet och tillsammans med spraymåleriet blev den småningom den mest vanliga av alla graffitiformer.

Graffiti är ett slags kommunikation. Kärlekspar ristar in ett hjärta i en trädstam och förser det med initialer, skolelever ritar figurer i sina bänkar, barn målar på gatan med krita, toalettväggar förses med allehanda meddelanden och så vidare. Här är avsikten inte att vandalisera och förstöra, man vill bara lämna små spår efter sig.

De människor som smyger omkring för att spraya allmän eller privat egendom vill naturligtvis också producera spår, men den här sortens beteende är varken oskyldigt eller acceptabelt. Visst, graffiti kan vara konst och lämpar sig väl för vissa platser, men att ohämmat klottra och förstöra är brottslig verksamhet och ingenting annat, även om klottrarna kanske inte själva anser att de gör någonting fel. De vill bara visa för andra "i samma bransch" att de befunnit sig just här.

Men alla borde begripa att exempelvis de massiva taggarna på Näse gårds mur inte kan försvaras med bästa vilja i världen. Att få bort sprayfärg från en mur är dessutom väldigt besvärligt.

Frågan är vad man kan göra för att minska klottrande? Enbart förbud ger inte önskat resultat. Ett koncept är att erbjuda intresserade lämpliga ytor där graffiti tillåts och den här sortens lösningar är inte ovanliga. Problemet är att de som enbart vill sprida sina signaturer oftast vill välja platserna själva.

Fastighetsägare kan skydda olika ytor med en behandling, som gör att färgen inte kan tränga djupt in. Klottret är också lättare att avlägsna från skyddade ytor. Men den här sortens behandlingar är inte gratis. Klotter ska heller inte målas över utan att först tvättas bort eftersom det har en tendens att i något skede tränga igenom målningen.

Nedklottrade områden upplevs som otrygga och det är fullt förståeligt. Att få bort klotter i snabb takt är också viktigt för att gammalt klotter ofta följs av nytt. Att fotografera klotter innan det polisanmäls är klokt eftersom signaturerna ger information om förövaren.

Tora Mattheiszen Nyhetschef