Katja är en helt vanlig mamma

En mamma som ställer till med disco i köket, som är litet barnslig ibland, och som tycker att barnen måste kunna säga tack och förlåt, det är Katja Penttinen, trebarnsmamma i Askola.

– Det är viktigt att barnen känner att vi är en familj, att vi hör ihop och att vi litar på varandra. Vi kan vara ärliga mot varandra och berätta om allt.

Katja Penttinen är en ung mamma. Första barnet Lukas som nu är åtta föddes samma år som Katja fyllde 19. Linn är fem år och minstingen Oliver två år.

– Jag levde inte i något rosenrött moln när jag väntade Lukas. Min äldre syster var redan mamma och jag var ganska medveten om hur barnfamiljers vardag ser ut.

– Sedan fick Lukas kolik som baby och allt blev ännu litet tyngre än jag hade förväntat mig. Men när koliken gick över var han ett mycket lugnt och enkelt barn.

Att bli trebarnsmamma som tjugofemåring var inte resultatet av omsorgsfull planering.

– Jag hade nog tänkt att jag vill ha barn som ung men inte hur många och inte hur tidigt. Nu har jag bestämt mig, det får vara bra med tre barn.

RÖRLIG FAMILJ. Mamma Katja och Oliver ser på när Linn och Lukas hänger och gungar. Bild: Kristoffer Åberg

Bra arbetsfördelning

Katja kommer hem från jobbet vid femtiden på eftermiddagen. Hon får skjuts med barnens mormor som har hämtat Linn och Oliver från dagmamman.

Lukas är redan hemma och sitter vid matbordet och äter tillsammans med pappa Joakim Nordström. Mamma får en snabb kram av Lukas.

– Vi har en bra arbetsfördelning med Joakim. Han gör mycket här hemma, lagar mat och sköter disken bland annat.

– Han jobbar som brandman och det betyder att han är på jobbet ett dygn i sträck var fjärde dag. På vintrarna spelar han bandy i Akilles och det tar mycket av hans tid. Då är jag glad att jag har ett så bra nätverk, både mamma och svärmor ställer gärna upp, liksom min syster och mina vänner. Det finns alltid någon att ringa när det kör ihop sig.

På bastulaven

Eftermiddagen hemma i Katjas och Joakim kök är just sådan som de flesta barnfamiljers eftermiddag, när alla kommer hem efter långa dagar på var sitt håll. Ett barn äter snällt allt som lagts på tallriken, ett annat vill bara ha en liten smakbit och ett glas mjölk.

Jag är väl en helt vanlig mamma. Kanske litet mer barnslig än de flesta, litet fjomsig ibland.

Pappa och Lukas har bråttom till Lukas fotbollsträning och de små vill ut i solen med mamma och skulle inte orka med tråkiga gäster som vill prata och fotografera i det oändliga.

Katja är lugn och leende och ger sig tid att krama barnen och svara på alla deras frågor.

– Nej, inte är jag alltid lika behärskad. Det händer att jag känner att jag snart exploderar. Då brukar jag gå in i bastun, stänga dörren och sitta i absolut tystnad en stund. Sedan är jag redo för vardagen igen.

– Jag är väl en helt vanlig mamma. Kanske litet mer barnslig än de flesta, litet fjomsig ibland. Jag tycker om att leka med barnen och ibland skruvar vi upp musiken och har disco i köket.

Extra mycket puss och kram

Mors dag på söndag ska firas traditionellt.

– Jag tycker att det är en viktig dag. Jag brukar få kaffe på säng och små presenter som barnen har gjort i skolan och på dagis.

– Det är inte en dag när jag väntar mig att bli uppassad hela tiden, men nog en dag när vi pussas och kramas extra mycket.

Linn avslöjar att hon redan har gömt sitt paket till mamma, men att det kanske måste gömmas en gång till.

VI HÖR IHOP. Mamma Katja med Oliver i famnen, Lukas hänger på mammas rygg och Linn gör roliga miner. Bild: Kristoffer Åberg

Tillsammans

Det svåraste med att vara mamma är att det blir så litet med egen tid.

– Speciellt med bebisar hinner man inte koncentrera sig på något annat.

– Innan Lukas föddes läste jag mycket och hade nog många tankar om hurudan mamma jag ville bli. För varje barn har jag bättre förstått vilket sätt som är mitt att vara mamma på. Och att jag inte är perfekt.

Vi går till simhallen, till parken, på bio, alldeles vanliga saker som att gå ut och gå tillsammans.

– Jag tycker att alla ska få skrika och vara sura, men man måste säga förlåt om man har varit dum. Jag är inte sträng men för mig är det viktigt att alla lär sig att uppföra sig, att barnen kan säga kan jag få, tack och förlåt. Och att de kan ta hänsyn till andra.

I veckan är det vardagssysslorna som tar all tid, men på veckosluten vill Katja göra något med barnen.

– Det fanns en tid när jag tyckte det var tungt och svårt att ta med alla tre. Men det är bara en inställningsfråga.

– Nu gör vi alltid något tillsammans på veckosluten. Det behöver inte vara komplicerat och invecklat. Vi går till simhallen, till parken, på bio, alldeles vanliga saker som att gå ut och gå tillsammans.