Karnevalstämning med medaljsmak som målsättning

I dag kör Stafettkarnevalen i gång för 57:e gången. Estraden i år är stadion i Alberga i Esbo där tusentals elever, lärare och andra bakgrundsfigurer runtom Svenskfinland får njuta av karnevalstämningen i två dagar.

Det råder ingen tvekan om att den traditionsfyllda Stafettkarnevalen hör till skolårets – och hela idrottsårets – höjdpunkter för landets svenskspråkiga skolor. Under den sista veckan inför den hisnande stafettfesten står bara de sista förberedelserna på programmet. Så också för eleverna i Lyceiparkens skola.

Solen skiner, men en kall blåst drar över gräsplanen i Ånäs där ett trettiotal sjunde-, åttonde- och niondeklassister kör ett av de sista träningspassen före Stafettkarnevalen. Efter en kvarts uppvärmning delar gymnastiklärarna Anders Back och Anna Wahren-Cederberg upp gänget och så sätter man i gång.

En av de klassiska favoritstafetterna på Stafettkarnevalen, skyttelstafetten som löps på gräsplanen, fokuseras det mycket på under förmiddagens träningstimme. Här och där trillar stafettpinnen, men oftare klaffar pinnen rakt i handflatan på nästa löpare.

Efter en timme av skratt, spurter och växlingar traskar eleverna tillbaka mot klassrummen. Bara ett par dagar, sedan gäller det.

En handfull elever blir kvar i några minuter för att gå igenom detaljerna i växlingen – det viktigaste delområdet i stafettlopp. De sista som lämnar gräsmattan är sjundeklassisten Jannika Viljakainen samt niorna Filippa Tallqvist, Cecilia Ek och Sandra Granroth.

Vad är det bästa med Stafettkarnevalen?

– Fiilisen och att få springa på stadion, fast det inte i år blir på Olympiastadion, lyder svaret.

Viljakainen må vara yngst, men hon är erfarnast då hon sedan första klassen varit med och aldrig missat en Stafettkarneval. Niorna har varit med sedan fjärde klassen.

Då flickorna ska minnas sitt bästa Stafettkarnevalsminne behöver de inte bläddra långt bakåt i historieböckerna.

– Det var förra året då vi fick silver på 4x100 meter, säger Granroth kvickt.

Ja, sannerligen. I fjol blev det en verklig fullträff då de tre niorna och Sandra Liljendal, som var den fjärde Akilleslöparen i Lyceiparkens stafettlag, kammade hem silvermedaljerna på den klassiska stortävlingssträckan.

Tidig väckning inget problem

Så här halvvägs in i maj har Lypaeleverna avklarat sina sista prov och nu gäller det bara att stöka undan de sista veckorna med hedern i behåll. Deltagarna i Stafettkarnevalen är ändå mitt i en tuff vecka – speciellt om man inte gillar tidiga väckningar.

På lördagsmorgonen lär väckarklockorna klämta någonstans mellan klockan fem och sex på morgonen. Bussen mot Esbo startar från skolgården kvart före sju.

– Oj! Det visste vi inte, säger Lypatjejerna skrattande.

Inte ens en äckligt tidig väckning på en lördagsmorgon tär på humöret.

– Nä, man e så taggad, inflikar Granroth.

Flickorna berättar att det förutom 4x100 meter också står skyttelstafetten och dubbel svensk stafett på schemat på Stafettkarnevalens finaldag. Fjolårsframgången gör sprintertalangerna hungriga.

– En medalj skulle vara kul, säger Tallqvist och får tre stycken "ja", "jepp" eller "precis" som svar av sina lagkompisar.