Karl-Erik Källström, 94, på sin första slottsbal: "Den här kvällen ska benen nog hålla"

– Jag är en nationell internationalist, säger krigsveteranen Karl-Erik Källström som inte vill kalla sig för österbottning, trots att han bott där länge. Bild: Niklas Tallqvist

Krigsveteranen Karl-Erik Källström har rest till Helsingfors från Vasa för att delta i presidentens självständighetsmottagning.

– Efter avtalstvister och politiskt käbbel så känns det underbart skönt att se denna fina stämning. Man kan samtidigt ana fosterländskhet i luften. Med stora förväntningar emotser vi den här kvällen, säger Karl-Erik Källström, 94.

Han är här i kväll för att tillsammans med sin hustru Eeva-Liisa Källström få skaka hand med president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio.

Källström har bott runtom i Finland: Helsingfors, Borgå, Imatra, Lieksa och Vasa.

– Jag är en nationell internationalist. Varje landsdel har sin fördel. Man kan bo var som helst bara man kan anpassa sig. Det är inte så stor skillnad.

Han är född på en liten ort i det som i dag är Ryssland.

– Min far var kontorschef på Kymmenes pappersfabrik i Harlu kommun i Ladoga-Karelen.

Familjen bodde på bruksorten tills Karl-Erik var fem år gammal. Då skedde ett generationsskifte i familjens företag. Pappan övertog sin fars beklädnadsaffär på Handelsesplanaden i Vasa. Efter några år var familjen tillbaka vid pappersfabriken i dåvarande finska Karelen.

– Då vinterkriget bröt ut blev det omöjligt att bo där. Hals över huvud flyttade vi bort.

Familjen, där den yngre och den äldre brodern Torbjörn och Stig ingick, landade i Borgå i en släktings hus på Pernågatan. Föräldrarna ville att barnen skulle gå i svensk skola, och de började i Borgå lyceum.

– Det var oerhört påkostat för dem som levde på tjänstemannalön att skicka alla pojkar till en svensk skola.

Han minns hur familjen med "spett och spade" byggde ett bombskydd, eftersom huset saknade ett sådant. Den 5 februari 1940 har etsat sig in i Karl-Erik Källströms minne för alltid. En flottilj med fiendeplan flög mot Tavastehus. 14-åriga Karl-Erik hörde hur ett av planen vände tillbaka.

– Jag öppnade ytterdörren och tittade upp mot himlen. I samma stund föll en 100 kilos bomb ner mitt i det bombskydd vi byggt. Jag kastades flera meter tillbaka in i huset av tryckvågen. Min far blev stendöv och vi andra fick glassplitter på oss. Huset blev obeboeligt.

Källström tror att ingen blev allvarligare skadad än så för att bomben träffade den djupaste delen av bombskyddet.

– Det här är saker som sitter väldigt djupt i ens medvetande, säger han i dag.

"Alla skulle ställa upp"

Efter bomben flyttade familjen in hos andra släktingar. Karl-Erik minns att han var i ständig telefonbevakning och att han även deltog i luftbevakningen.

– Redan då var vi med. Alla skulle ställa upp, också vi skolpojkar.

Snart nog flyttade familjen till östra Finland på nytt, den här gången till gruvan Mätäsvaara 30 kilometer norr om Lieksa där man utvann metallen molybden.

– Det är inte längre en hemlighet men var det då. Metallen gick till tyskarna som använde den i sin pansarplåt.

Våren 1943, på sin 18-års dag, ryckte Källström in för tjänstgöring i fortsättningskriget. Sommaren 1944 deltog han i striderna på ön Melansaari som ligger bredvid Teikari i Viborgska viken.

– Vi var underlägsna till antalet och blev anfallna av en hel bataljon av fienden. Det var så många som stupade. Man minns det som om det varit i går.

– Ryssarna slapp inte över till Kotka och Fredrikshamn som de hade tänkt. De stoppades där.

Senare under kriget var Källström bland annat med och desarmerade minor i Finska viken.

Apotek i Närpes

Efter kriget utbildade sig Karl-Erik Källström till apotekare. Först jobbade han 20 år som grossist för en läkemedelspartihandel i Vasa. Under tiden växte familjen: paret Källström fick tre barn.

Efter jobbet som grossist drev Källström ett apotek i Närpes med filialer i Kaskö, Pörtom och Övermark. Han hade hand om Närpes apotek i 25 år. Bara en enda sak har varit viktigt vid valet av bostadsort i livet:

– Att barnen kunde få gå i svensk skola.

Han är fortfarande aktiv i veteranföreningen i Vasa. Värnpliktiga brukar få lyssna till Källströms tal under uppbådet.

– Det talas lite si och så om ungdomen, men jag har sett att det bland dem finns en fosterländskhet. Det är de unga som ska försvara Finland vid en eventuell konflikt.

Inför kvällens mottagning på presidentslottet har han följande att säga:

– När man fått en uppgift ska man fullfölja den. Benen är inte de stadigaste, men den här kvällen ska de nog hålla.

Mer läsning