Känslosam körresa till Lettland

KALLT MEN STÄMNINGSFULLT. Isande vindar rådde då Runebergskören deltog i avtäckningen av stenen till minnet av de finländska jägare som erövrade Alüksne (tidigare Marienburg) av Röda armén den 21 februari 1919. Bild: Bo Ingves

Runebergskören deltog som enda inbjuden finländsk kör vid avtäckningen av en ny minnessten i Alüksne i nordöstra Lettland, till minnet av de frivilliga jägare och skolpojkar från Finland som deltog i landets frihetskrig mot Sovjetunionen 1919.

Bakgrunden var att det finländska frivilligregementet Pohjan Pojat i den estniska armén hade bidragit till en viktig seger mot Röda armén nära gränsen till Lettland. Regementet hade därefter på eget bevåg trängt in i Lettland och intagit den ryska stödjepunkten Marienburg (nuvarande Alüksne) den 21 februari 1919 efter en blodig strid på området kring stadens järnvägsstation, platsen där minnesstenen nu har rests.

IDEELLT ARBETE. Hjältegravarna i Beja upprätthålls med lokala krafter. Bild: Bo Ingves

Finländarna hade följande dag lurats till den närliggande byn Babetski, nuvarande Beja, där de morgonen den 23 februari råkade in i ett sovjetiskt bakhåll. Tio jägare stupade i striden och sju av dem blev kvar på slagfältet och begravdes i en hjältegrav utanför byn. Graven underhölls av lokalbefolkningen under de två följande decennierna men förföll under den ryska tiden efter andra världskriget. Graven hade dock inte fallit i glömska och området började rustas upp igen 1989.

Ett språk till i repertoaren

Bakom den nya minnesstenen och avtäckningsceremonin i Alüksne stod länet och Tampereen Seudun Perinneyhdistys (ung. Tammerforsnejdens traditionsförening). Runebergskörens närvaro berodde i hög grad på körmedlemmen Tom Allens mångåriga personliga välgörenhetsarbete i Lettland, där han lärt känna personerna som upprätthåller hjältegraven.

– När kören fick chansen att delta i ceremonin och dessutom ge konserter i lutherska kyrkan i Liepna samt det nya kulturhuset i Alüksne, tog det inte lång tid för oss att meddela att kören kommer. Hela kören hade inte möjlighet att delta men över 30 av oss var med, säger Allen.

BORGÅSNASK. Nordöstra Lettland är ett fattigt område men gästvänligheten stor. Skoleleven Sabine Busmane i Beja var inte sen att dela ut Borgågodis till alla närvarande i ceremonin vid de finska hjältegravarna i Beja. Bild: Bo Ingves

Efter besöket vid hjältegraven i Beja förde kören en busslast medhavda kläddonationer till välgörenhetsorganisationen Atbalstu Biedriba Abeles (Äppelträdet) i Liepna. Konserten i den nollgradiga kyrkan lite senare på fredagskvällen var en upplevelse, med röken stående ur munnen på koristerna.

Publikens mottagande var desto varmare och akustiken överraskande bra i den gamla kyrkan, där en ålderstigen vedspis med läckande skorsten förgäves försökte hålla temperaturen på plus. Det glimmade av tårar i många ögon då publiken stående lyssnade på den vackra avslutningssången Saule, Perkons, Daugava (något av en lettisk Finlandia), tonsatt 1988 av Martins Brauns. Samtidigt innebar det att kören fick ytterligare ett språk med i repertoaren.

Musikens makt

Från under minus tio grader och klar himmel på fredag steg temperaturen under natten med åtta grader samtidigt som snön började falla lagom till utomhusceremonin på järnvägsstationen lördag morgon.

SNÅLBLÅST. Sebastian Häggblom har det varmt om öronen i den kalla snålblåsten. Bild: Bo Ingves

Bland annat Finlands ambassadör Riitta Korpivaara deltog i tillställningen där talen var många och långa samt i tillägg översatta. Den råkalla luften tog både på körens stämband och koncentration men Jääkärin marssi, Finlandia och Vårt land klingade i alla fall fint i snålblåsten. För den övriga musiken stod en lokal blåsorkester som höll riktigt god standard.

På lördag kväll uppträdde kören i kulturcentret Aluksnes Kulturas Centrs tillsammans med den högklassiga lokala blandkören Atzele under ledning av den kända lettiska dirigenten Jänis Baltins.

HÖGTIDLIGT. Inramningen var högtidlig när Runebergskören uppträdde i kulturcentret i Alüksne. Bild: Bo Ingves

Körerna sjöng som avslutning gemensamt en sång på finska och några sånger på lettiska. När ett sextiotal korister slutligen drämde i med Saule, Perkons, Daugava var det en hisnande känsla när de kvinnliga koristerna lyfte melodin mot högre sfärer i sångens mäktigaste avsnitt. Musik har makt, som den sjungande revolutionen i Baltikum visade inför Estlands, Lettlands och Litauens självständighet från Ryssland 1991.

Mer läsning