Kanske man inte ser det man inte vill se

Bild: Kristoffer Åberg

Förhållandet mellan en underställd och en chef är ett förhållande mellan två vuxna där båda har en viktig roll. Det borde vara en dialog, där båda parter lär sig av varandra och respekterar den andra.

Mitt inlägg är ett svar på och egna reflektioner på artikeln av Helen Kurri i Östnyland (11.3) Missnöje får många att lämna Lovisa, Mikaela Römans ledare Blåsigt inom bildningssektorn och Thomas Grönholms debattinlägg Det finns faktiskt också nöjd personal (ÖN 15.3).

Jag grundar mina reflektioner på min erfarenhet från rektorsjobbet i Högstadieskolan Svenska normallyceum (nu Norsens grundskola) 1999–2012 och mitt jobb som nuvarande rektor för Lyceiparkens skola i Borgå från hösten 2012 samt på de samtal jag har fört med mina kolleger, de flesta tidigare rektorer i Lovisa.

Bildningssektorn består både av fri bildning, småbarnsfostran, grundskola, gymnasieutbildning, fritidsväsendet, musei- och kulturväsendet samt biblioteksväsendet. När Grönholm hänvisar till en enkät för personalen inom bildningssektorn skall vi komma ihåg att det är fråga om en pyramidorganisation där majoriteten är i det undre skiktet med enhetschefer över sig, det vill säga dagshemsföreståndare, skolföreståndare och rektorer. Rektorernas chef är undervisningschefen eller bildningsdirektören. Det är bra om enkäten ger vid handen att majoriteten är nöjd med sina chefer. Problematiskt blir det ifall det finns brister på någon nivå och ingen erkänner dessa eller ännu värre; inget görs för att få en bättring till stånd.

Förhållandet mellan en underställd och en chef är ett förhållande mellan två vuxna där båda har en viktig roll. Det borde vara en dialog, där båda parter lär sig av varandra och respekterar den andra. En bra chef hjälper sina underställda att lyckas och utvecklas och ber också om feedback på sitt eget arbete. I skolorna är det människor som gör jobbet, de är resurserna man skall använda, stöda och värna om. Människor blir frustrerade om de inte hörs, de inte får svar, om uppdraget är oklart eller för krävande eller de inte får ett rättvist bemötande.

Som förtroendevald och medlem i både svenska sektionen och bildningsnämnden kan jag notera att strategier och mål skrivs i mycket allmänna ordalag. Jag citerar nu Lovisa stads budget och ekonomiplan 2014–2016 för målnivå: "Ett öppet och fungerande samarbete mellan stadens centraler och en öppen verksamhetskultur i växelverkan med kommuninvånarna" och plan/förfaringssätt: "Interna utbildningar, som främjar att målet uppnås. Att inom staden utveckla nya former av samarbete. Rekrytering av formellt behöriga lärare effektiveras."

När Grönholm hänvisar till att "de ledande tjänsteinnehavarna inom bildningen i Lovisa har följt och följer de strategiska målen i stadens strategi: Lovisa har ett ledningssystem som grundar sig på förtroende, öppenhet och respekt och Lovisa har en kunnig och motiverad personal som mår bra", frågar jag mig om detta gäller på alla nivåer och om man har öppnat upp begreppen, vad betyder detta i praktiken?

Att Grönholm kvitterar Kurris kritik med de förändringar som Lovisa har varit med om med kommunsammanslagningar och skolnätsdiskussioner ser jag som bortförklaringar. Både i Helsingfors och i Borgå har man haft skolnätsdiskussioner, lagt ner skolor eller gjort strukturomvandlingar inom skolnätet och infört och planerat nya rektorsarrangemang.

Grönholm har tydligen andra informationskällor än jag då han säger att orsaken till att en del rektorer under den senaste tiden har valt att byta arbetsgivare beror på andra saker än bristande ledarskap.

Kanske man tror det man vill tro och inte ser det man inte vill se?

Li-Lo Söderholm Rektor

MBA-examen i utbildningsledarskap, yrkesexamen i ledarskap, ledamot i bildningsnämnden och dess svenska sektion (SFP), Lovisa