Känd kolorist hittar rätta mixen i gammal kemisal – minitriennalen inleds i Old Ströhö

KOLORIST. Bildkonstnären Reijo Viljanens färgstarka målningar fyller de tidigare skolsalarna i Old Ströhö – trähuset på gården till tidigare Strömborgska skolan i centrum av Borgå. Här poserar han vi ett ganska typiskt motiv, färger i lager på lager med en bergsformation i centrum. Bild: Kristoffer Åberg

Old Ströhö. Det är namnet som gänget bakom sommarens konsttriennal i Borgå har gett det gröna trähuset på gamla Strömborgska skolans gård. Sida vid sida med dragskåp, katedrar och uppstoppade fåglar som lämnats kvar när eleverna dragit vidare hänger nu Reijo Viljanens målningar.

Bildkonstnären Reijo Viljanen brukar ofta lyftas fram som en av våra främsta kolorister. Så utgår också hans skapade från färgerna; det är i lager på lager av nyanser som motiven formas och djupnar. Med kulörerna främst dyker han ner i inre och yttre landskap, bestiger berg och tar meditativa kliv upp för fantasins trappsteg.

– Jag utgår alltid från färgerna, säger Viljanen som målat aktivt sedan 1970-talet.

Utställningen på Old Ströhö är huvudnumret på sommarens halvt improviserade Borgå triennal som fått tillägget onoff 2020. Det syftar på coronaepidemin som ställde de ursprungliga triennalplanerna på ändå.

Jag utgår alltid från färgerna.

– Ordna, inte ordna, ordna, inte ordna, ordna, beskriver triennalproducenten Pia Kojo upptakten till det som till sist kom att bli en minitriennal. Det egentliga triennalprogrammet valde vi att flytta framåt till nästa sommar och ordnade en liten triennal i stället.

Lagerdykare

TEMATIK. Reijo Viljanens återkomma ofta till en toppig bergsformation som i målningarna får bildliga, symboliska och andliga, rentav bibliska, proportioner. Bild: Kristoffer Åberg

Via triennalens konstnärliga ledare Petri Hytönen och konsulterande kurator Stig Baumgartner lyckades man på relativt kort varsel engagera Reijo Viljanen, som var snar att haka på. Han packade ihop en stor samling målningar från sina tavellager; från sommarvistet i Kalkstrand och från arbetsrummet i Helsingfors.

Lite svor han också.

– Varför har jag målat så många skrymmande tavlor, säger Viljanen småleende när vi träffas i trähuset på gamla Strömborgska skolans gård i centrum av Borgå.

Utställningen som breder ut sig i trähusets gamla biologiklass, i fysik- och kemisalarna och i de angränsande klassrummen är inte retrospektiv i strikt bemärkelse. Men här finns prov från många olika skeden i Reijo Viljanens skapande karriär. Tavelrektanglarna – från storlek skolans svarta tavla till tavellinjalen – tillsammans med det ständigt färgstarka uttrycket löper som en röd tråd från rum till rum.

Perfekt inramning

Den didaktiska inramningen är vid närmare eftertanke perfekt: det är från skoltiden som Viljanen har en av sina tidiga aha-upplevelser inom bildkonsten.

– Vi skulle avbilda ett äpple och jag minns hur jag fick till den rätta röda nyansen och fruktglansen. När jag tittade på målningen fick jag en synestetisk upplevelse, färgen gav mig en fruktig känsla och jag kunde nästan känna äpplets smak och doft.

TIDIGT MÅLERI. Triennalens konstnärliga ledare Petri Hytönen och producenten Pia Kojo har utnyttjat de gamla skolsalarnas potential till max. Här ses några långsmala alster, typiska för Reijo Viljanens tidiga produktion, som stämmer perfekt med tavlans, elledningarnas och lysrörens raka linjer. Bild: Kristoffer Åberg

Då var Reijo Viljanen i övre tonåren och senare, som aktiv bildkonstnär, har han ofta funnit sig i sinnenas gränsland. Rentav eftersträvat ett organiskt färgtänk som aktiverar sinnena.

NÄRVARO. Några kvarglömda uppstoppade fåglar sätter stämningen i ett av rummen i Old Ströhö. I Reijo Viljanens snårigt grönskande motiv kan man förnimma närvaron av en mystisk urkraft. Bild: Kristoffer Åberg

– Mitt måleri präglas av olika förnimmelser. I stunden när jag målar kommer jag i närkontakt med mina sinnen, säger han.

Lager på lager

Viljanens tidiga arbeten kännetecknas av en planerad systematik men sedan länge har själva måleriprocessen blivit det centrala i hans skapande.

– Det är ett mångfacetterat och komplicerat förlopp där verket föds i färglager på färglager. Går någonting snett så gör det ingenting, små skavanker och skevheter lyfter måleriet till nya sfärer. Det är lite som inom jazzen, där finns det inga felskorrande noter.

Ett återkommande tema inom Reijo Viljanens konstnärskap är en toppig bergsformation som har både bildliga, symboliska och andliga, rentav bibliska, konnotationer. Den gamla fysiksalen i Old Ströhö är fylld av färgmättade urberg varav vissa glöder med en inneboende genesisk kraft.

Öststatskänsla

I den angränsande kemisalen hänger ännu ett berg som får extra skjuts av den sinnrika upphängningen utanpå ett dragskåp – med slangarna för utsug intakta. Reijo Viljanen är road.

ÖSTSTATSKÄNSLA. I den gamla kemisalen hänger ett av Reijo Viljanens urberg som får extra skjuts av den sinnrika upphängningen utanpå ett dragskåp – med slangarna för utsug intakta. – Tankarna går till DDR eller Sovjet, säger konstnären förtjust. Bild: Kristoffer Åberg

– Det här för tankarna till DDR. Eller så kan man kalla det Sovjetsalen.

Viljanens meditativa sida kommer fram i trappstegstematiken som också är typisk för hans måleri. Trappsteg som leder in i en färggrann kontext – ofta med ljuset som spänningselement – lockar betraktaren att kliva in i koloristens meditativa landskap. Fonden fungerar samtidigt som ett distanserande element.

Sprungna ur en meditativ fokus är också landskapen som döljs bakom tydliga rutmönster. De har sin inspirationskälla i fönsterluckor i trä, av den typen som är vanliga i Nepal.

Går någonting snett så gör det ingenting, små skavanker och skevheter lyfter måleriet till nya sfärer.

Markbaserad konst

Borgåtriennalen onoff 2020 pågår hela sommaren och programpunkterna är förlagda till en rad olika platser. Den officiella öppningsdagen är i dag, torsdagen den 11 juni, och samtidigt som Reijo Viljanens utställning i Old Ströhö öppnar så föds det jordkonst på den gamla skolgården under ledning av Jenni Iivonen.

– Det är olika mönster och teckningar som tecknas med färgad sand. Jag har för mig att det bland annat föds figurer som inspirerats av aboriginsk konst, säger triennalproducenten Pia Kojo.

PRODUCENT. Pia Kojo fungerar som producent för sommarens minitriennal, Borgåtriennalen onoff . 2020, som sammanställdes när den egentliga triennalen sköts på med ett år på grund av coronaepidemin. Bild: Kristoffer Åberg

Triennalen omfattar också en färgstig i Gamla stan: den konstrueras i juni när invånarna placerar färggranna föremål till exempel i fönstren.

I augusti beger sig triennalen ut bland folk – till Gammelbacka där Lovisakonstnären Heidi Lunabba skapar en installation och till Östermalm och Vårberga där Paavo Paunu, Sanna Vakkilainen, Päivi Virtanen och Pauliina Waris skapar nutidskonst i urban miljö.

Konstsommaren avrundas med Päivi Häkkinens, John Rasimus, Kalle Turakka Purhonens och Petri Hytönens coronatida uppenbarelser. De ställs ut på Runebergs hem.

Reijo Viljanens färgstänkta utställning i Old Ströhö på Lundagatan 1 pågår till den 30 september* och är öppen torsdag-fredag kl. 13–18, lördag-söndag kl. 12–16. Expon fungerar för övrigt också som försmak för den egentligen Borgåtriennalen nästa sommar. Temat är Färg är en gemensam sak.

* Utställningens öppettider samt adressen till Old Ströhö är infogade fredag 12.6 kl. 9.25.

Mer läsning