Ingen stor sak med Pussy Riot i Östnyland

PUSSY RIOT. Olga "Olya" Kurachova vet hur det känns att bli arresterad av rysk polis. Under finalen i världsmästerskapet i fotboll blev hon världskändis genom att springa på spelplanen utklädd till polis. Bild: Peik Henrichson

När fredsaktivisterna själva formulerar agendan är mediefenomen som Pussy Riot inte huvudsaken, inte ens då de mest kända aktivisterna personligen är närvarande. Det blev tydligt när Baltic Glory den här gången höll sitt omtvistade fredsläger på Kuggoms kurscentral i Lovisa på veckoslutet.

Fredslägret på Åland 2017 stämplades förra sommaren i några tidningsartiklar som en rysk propagandaoperation, men de som följt med medierapporteringen kring fredsrörelsen under flera decennier tenderar att ta det hela med ro. Den som upplevt 1980-talets ofta antiamerikanska och prosovjetiska fredsdemonstrationer och jämför dem med dagens mer reflektiva och "terapeutiska" fredsläger, kan knappast komma till slutsatsen att just dagens fredsläger skulle vara speciellt influerade av ryska särintressen.

Att rapportera detaljerat om alla ryska fredsaktivister som blivit häktade, arresterade eller dömda för olika brott skulle ta för mycket utrymme i en tidningsartikel, men däremot kan man lugnt konstatera att dagens ryska aktivister knappast går i Putins ledband. Snarare verkar alla närvarande ryssar vara emot den nuvarande Putin-regimen, vilket gör det allt svårare att förstå alla som talar om rysk infiltration.

Oförutsägbart Ryssland

I själva verket verkar de flesta ryska fredsaktivister på lägret i Kuggom säga att just Ryssland i dagens läge är det största hotet mot freden i norra Europa.

– När vi har en stor auktoritärt styrd, icke-transparent stat som Ryssland med en regionalt överlägsen arme, så har människor all orsak att vara oroliga, säger Daria Apakhonchich som jobbar med olika typer av fredsaktivism vid sidan av hennes egentliga jobb som lärare och översättare.

– Som stat är förstås exempelvis Nordkorea ännu mindre transparent än Ryssland, men ändå förstår alla att Nordkorea inte är ett direkt hot för människorna här i Norden. Däremot är Rysslands upprustning och militära överlägsenhet ett verkligt problem.

Daria Apakhonchich har själv i Ryssland försökt utveckla olika sätt att engagera människor för fred utan att de ska känna sig hotade eller otrygga.

– Om man lever i sin egen trygga ruta så upplever man lätt en fredsaktion tvärtom som ett hot mot freden, säger Daria. Det här försöker vi ändra på med hjälp av humor och andra medel.

En möjlighet till detta uppstod spontant när en konstnärsvän till Daria blev dömd till böter på cirka 2 500 euro för ett konstverk som i en bildserie illustrerade hur tiden och naturen besegrar även en auktoritär regim, vilket i det här fallet handlade om ett officiellt porträtt av president Putin. I bildserien såg man hur växtligheten småningom började skymma över porträtte av Putin.

– Det ironiska här var att myndigheterna med tvångsmedel och böter försökte hindra spridningen av verket, vilket förstås var dömt att misslyckas i den digitala åldern där allt kan kopieras och spridas oändligt, berättar Daria. Det enda det ledde till var att verket fick ännu större spridning.

HUMOR SOM VAPEN. De ryska aktivisterna på fredslägret i Kuggom gillar att använda humorn som vapen mot det auktoritära etablissemanget. Här visar den ryska språkläraren Daria Apakhonchich för Pelle Sunvisson hur man kan använda olika propps för att med humoristiska metoder väcka nya känslor. Bild: Peik Henrichson

Politiska artister

På fredslägret i Kuggom verkar det inte finnas så många klart definierbara politiska grupperingar, utan de flesta verkar agera utifrån sin egen övertygelse, dock med respekt för andra deltagares åsikter.

De som följt med den internationella medieuppmärksamheten kring Pussy Riot-aktivisten Olga "Olya" Kurachova kunde kanske förvånas över att även hon har lyckats smälta in på fredslägret i Kuggom som vilken som helst ung aktivist från Ryssland. Olya blev för några veckor sedan rätt så uppmärksammad även i västerländsk press när hon som medlem i Pussy Riot utförde en provokativ performance inför en oerhört stor publik vid finalen för världsmästerskapet i fotboll på Luzhniki stadion i Moskva (FIFA World Cup's final 2018).

Olya har i flera år jobbat med LGBT-frågor och filmfestivalen Side by side sedan 2012. En del av hennes filmtrailers kan ses på Youtube.

Mest av allt älskar Olga Kurachova konst och hon har funderat mycket på hur hon ska kunna producera konst nonstop och ändå överleva i Ryssland.

– I Ryssland är det speciellt svårt för artister som sysslar med politisk konst, säger Olya. Det finns många fina konstnärer som inte vet hur de ska överleva ekonomiskt.

Olga Kurachova har själv valt att inte ta en anställning utan fortsätta jobba som en självständig frilansartist.

– Om man älskar konst lika mycket som jag, så är det svårt att planera sitt liv om man jobbar som löntagare. Då får man i stället planera hur man kan bo billigt.

Pussy Riot bara en plattform

Även om Olga Kurachova under världsmästerskapet i fotboll blev internationellt känd för sin medverkan i Pussy Riot, ser hon inte den omtalade punkgruppen som sin huvudsakliga konstnärliga plattform.

– Nej, absolut inte. Jag samarbetar flexibelt med människor i varierande projekt beroende på hur det känns att samverka i olika grupper. Pussy Riot är bara en av många grupper.

Olya vet förstås också hur det känns att bli arresterad av rysk polis. Under finalen i världsmästerskapet i fotboll 2018 utförde Pussy Riot en aktion inför en enormt stor publik. Aktivisterna hade då klätt ut sig till poliser för att komma så nära fotbollsplanen som möjligt.

– Vi var ursprungligen inte rädda för att bli arresterade, för det ingick ju i vår ursprungliga plan. Dom som har läst Pussy Riots manifest vet vad det handlar om. Men senare var det ändå väldigt skrämmande för en del poliser var väldigt arga på oss och betedde sig aggressivt.

Helt ofarlig var aktionen inte heller i övrigt. Det fanns ju en liten risk för att Pussy Riots medlemmar skulle förväxlas med våldsbenägna terrorister, trots att de själva förstås bara betraktade sig som artister som genomför en performance med ett politiskt budskap.

– Men det var kul att vi som en extra bonus kunde demonstrera hur dåligt polisen sköter sitt jobb. Ett SWAT-team öppnade till och med dörren till själva spelplanen för oss när vi var utklädda till poliser, skrattar Olya. Sedan försökte vi bara springa så fort vi kunde tills vi blev gripna.

GRUPPARBETEN. Mycket av arbetet på fredslägret skedde i olika mindre grupper. Bild: Peik Henrichson

Mentala övningar

Själv kom jag som Östnylands reporter att besöka fredslägret i Kuggom tre gånger under veckoslutet eftersom diskussionerna med de olika deltagarna var så personliga och intressanta. Dessutom fanns intima terapeutiska gruppövningar som handledaren Alisa Dendro från Kazakstan (bor numera i Sverige) lyckades locka mig att delta i.

I gruppen blev de personliga berättelserna stundvis så intensiva att till exempel två ryska tjejer brast ut i gråt medan de berättade om sina upplevelser. Även Olga Kurachova råkade delta i samma sensibilitetsövningar som jag.

– Den här typen av kroppsliga övningar är viktiga för mig, eftersom de kommer väldigt nära den spontana dansen som jag också annars sysslar med, säger Olya.

Auktoritärt Ryssland

Daria Apakhonchich jobbar bland annat för Röda korset som språklärare för både barn och vuxna flyktingar. Men samtidigt är hon en av många aktivister på den ryska konstnärliga scenen.

– Eftersom vi nu har ett läge i Ryssland där det autoritära politiska styret är det största problemet, blir det lätt också det största problemet för de konstnärligt aktiva aktivisterna, säger Daria Apakhonchich. Ni har ett annat läge i västvärlden.

Daria Apakhonchich väcker, i likhet med många andra ryska kvinnor på fredslägret, stort förtroende på grund av sitt lågmälda och respektfulla sätt att prata med alla närvarande människor oavsett ideologisk inriktning. Det verkar som om en absolut hängivenhet till politisk konst inte alls behöver vara förbundet med en aggressiv besserwisserattityd. Det här är en insikt som sakta sjönk in i mig då jag lyssnade på dessa ryska kvinnliga konstnärer och aktivister, och i mitt stilla sinne jämförde dem med många västerländska normkritiska konstnärer.

FEJKSPION. Performancekonstnären Lis Hellström spelade en misslyckad rysk spion under lördagskvällens underhållning. Sedan började den egentliga festen. Bild: Peik Henrichson

Förändrad fredsrörelse

Överlag har fredsrörelsen förändrats väldigt mycket sedan 1980-talet då den minoiritetskommunistiska föreningen Fredskämparna (Rauhanpuolustajat) hade en dominerande roll. Då hörde det till vardagen att sloganerna var antiamerikanska och ofta prosovjetiska. I dag finns väldigt få sloganer, men i stället mer reflektion. Fredskämparna existerar fortfarande, men det land som kritiseras mest är Ryssland - ofta av aktivister från just Ryssland. Därför kan det verka förvirrande att dagens fredsrörelse så ofta anses vara infiltrerad av putinska aktörer.

– Det är svårt att förhålla sig till allt detta, säger Pelle Sunvisson som hör till arrangörerna.

– En ny fredsrörelse kräver ett nytt förhållningssätt. På fredsövningarna har vi ett sådant. Vi är emot såväl Rysslands som Natos aggressioner. Vi vill varken se en rysk upprustning eller en svensk eller finsk. I motståndet mot militarismen är vi helt enade. Men för att få det att fungera måste vi hålla oss till den enkla regeln att i första hand kritisera våra egna militarister. Det är de ryska aktivisterna som kan påverka Ryssland. Och de svenska aktivisterna ansvar att påverka Sverige.

Att på ett allmänt plan verka för transparens och mot auktoritära styrelseskick verkar därför vara en väg framåt. Och förstås att utvecklas som människa genom medvetandeförhöjande övningar.

Artikeln är uppdaterad och korrigerad 17.8: Pelle Sunvissons citat i slutet av texten.

Samlade fredsaktivister från Finland, Sverige och Ryssland.

Motsvarande läger 2017 ledde till spekulationer om att det handlar om rysk påverkning.

Trailer för filmen Olya's Love som visades på Side by side-festivalen i Sankt Petersburg hittas här.

Mer läsning