Ida Henricson fick Bogys Runebergspris

Elvira Illman, Josefin Eisentraut, Fanny Lindholm och Ida Henricson uppmärksammades i Borgå Gymnasiums dikttävling. Bild:

Första pris till Ida Henricson för dikten Att vara ung och ovetande. Fanny Lindholm och Josefin Eisentraut fick andra och tredje pris, och ett hedersomnämnande gick till Elvira Illman.

Arton bidrag lämnades in i Borgå Gymnasiums traditionella dikttävling i anslutning till Runebergsdagen. Flera dikter tangerade inte helt oväntat corona, och viruset innebar att vinnarna i årets dikttävling publicerades under annorlunda former än normalt.

I juryn sitter Rolf Blauberg, lektor i modersmål och litteratur, Gunilla Backman, lektor i tyska och engelska och Helén Kurri, chefredaktör för ÖN. Juryn träffades i ett virtuellt möte och diskuterade elevernas bidrag.

I stället för att uppvakta vinnarna i ett festligt tillfälle i gymnasiets festsal offentliggjordes namnen på den vinnande trion och hedersomnämnandet i skolans interna informationskanal.

Första pristagaren Ida Henricson får ta emot 200 euro av Borgå Gymnasium. Dessutom får den vinnande trion varsitt halvt års prenumeration av ÖN Premium.

Här får du läsa de fyra bidrag, med juryns motivering, ur årets diktskörd som juryn valde att lyfta upp som de mest intressanta.

Första pris: Ida Henricson

Att vara ung och ovetande

Att vara ung och ovetande

Ibland kan jag ligga på min säng

blunda och tänka

och för varje minut som går kan det kännas som att hjärtat dunkar hårdare än det gjorde innan

Och då vet jag

att jag inte vet något om livet alls;

Jag vet inte hur det känns att älska någon

så starkt och villkorslöst som bara en mor kan älska sitt barn

Jag vet inte hur det känns att vakna upp

bredvid samma människa i ett halvt liv

Jag vet inte hur det känns att vara i avgrunden som är att förlora någon man älskar

Ändå vet jag så otroligt många av de allra viktigaste sakerna i livet

Hur sand känns mellan tårna

Hur snö känns på tungan

Och hur ungdom känns i hjärtat

Och då kan jag blunda lite till och tänka på nuet

och då kan det kännas som att bröstet ska spricka

för att hjärtat dunkar så hårt

I sin dikt Att vara ung och ovetande klär Ida Henricson ungdomen i ord. Med hjälp av kontraster och

känsloladdade ord skapar Henricson igenkänning och visar hur ungdom känns i hjärtat och utanför.

Andra pris: Fanny Lindholm

Åksjuk

Åksjuk 

Benen domnar under mig 

Armarna darrar 

Hjärnan svimmar 

 

Jag kippar efter andan 

Försöker få luft 

Luftstrupen tunn som ett sugrör 

 

Jorden snurrar ju hela tiden 

Inte konstigt att man blir lite yr

I sin dikt Åksjuk tar Fanny Lindholm med läsaren på en svindlande färd genom livet. Dikten bjuder på kontraster, språkliga bilder och ett överraskande slut där perspektivet plötsligt vidgas.

Tredje pris: Josefin Eisentraut

Vad jag önskar tiden skulle stanna

Vad jag önskar tiden skulle stanna

Eller ens lite sakta ner

Kan inte bäcken porla lite långsammare,

vinden blåsa lite saktare,

havet brusa lite lugnare?

Men det går inte att ge tiden order

För bäcken måste fortsätta porla

Vinden blåsa

Havet brusa

Allt i sin takt

Livet är i konstant rörelse

Och det som består

Är tryggheten i det som varit

Med sin vackra, kontemplativa och existentiella dikt Vad jag önskar att tiden skulle stanna lyckas Josefin Eisentraut fånga livets och tidens flyktighet. Bildspråket, naturtematiken och den ständiga rörelse manar till stillhet och eftertanke.

Hedersomnämnande: Elvira Illman

ät upp fortare

ät upp fortare

osäkerheten är en obekväm känsla

av alla känslor är den störst hos mig

den äter upp mig

riktigt långsamt

så lidandet inte upphör för fort

det är säkert så

att den medvetet bara är

ytterst långsam

att den medvetet bara vill

få mig lida

lite längre

lite till

hur ska man veta

när man ska sluta leta

efter sin riktiga själ

hur ska man veta

när osäkerheten slutat äta

ens sista del

Igenkänningsfaktorn i Elvira Illmans dikt ät upp fortare är hög. Med hjälp av humor, kontraster, språkliga bilder och tempoväxlingar beskriver Illman en sådan gnagande, plågande osäkerhet som många säkert är alltför bekanta med.