I skogen kan man andas ut

Det finns bra vandringsleder i trakterna. En av de bättre Östnyländska rutterna finns i Strömfors.

I slutet av april har vintern ännu inte släppt greppet om det lilla träsket. Isen spelar en sorts melodi som ekar över träden – som en metallfjäder – högt och ljudligt i den totala tystnaden som en sorts suck inför våren. Esa Huttunen nickar, som att svaret på frågan kom där.

– Lyssna, säger han och tittar mot vattnet.

– Därför gillar jag naturen och vandringar. Man mår bra i naturen. Och just Skukulträsket är ett av mina favoritställen.

Huttunen är vad man skulle kunna beskriva som en aktivist: han arrangerar diverse löptävlingar längs regionens stigar och stakar ut vandringsleder där det behövs. Han har ovanligt stor kunskap om de olika lederna som löper genom Östnyland, och de är många. Men de flesta är också dolda.

Mätbara hälsoeffekter

Det är ingen dum idé att ge sig ut på en vandring i skogen. Det har visat sig att naturen har mätbara effekter på hälsan: bland annat sjunker både blodtrycket och pulsen. Humöret stiger också klart, samtidigt som forskning pekar på att människor som lider av lindrig ångest eller depression mår klart bättre efter att ha varit i naturen.

Trots att fotvandring är en relativt populär hobby har östra Nyland ganska få leder som marknadsförs aktivt.

– Det är egentligen lite fånigt. Det finns många fina ställen i östra Nyland, men om man vill ut och vandra och börjar söka på internet så hittar man inte riktigt något, säger Huttunen.

De olika vandringslederna i Östnyland varierar mycket i längd, från några kilometer till över tjugo kilometer.

Något för alla

En av de bättre rundorna finns här vid Skukulträsket i Strömfors, där en slinga på ungefär tio kilometer löper kring träsket. Området fick status som naturskyddsområde för några år sedan, och bjuder dessutom på något så ovanligt som en riktig grotta.

I Sibbo finns till exempel Sibbo storskogs nationalpark som bjuder på traditionslandskap, storskogar, branta klippor och, med lite tur, tjäder, lo och berguv.

I Borgå finns bland annat Virviksrundan på nästan tjugo kilometer, och dessutom kortare rutter på Svinö och Telegrafberget i Haiko.

– Svinö är bra för familjer och sådana som inte orkar korta sträckor, påpekar Huttunen.

Bland de intressantare rutterna finns "Spritstigen" som går från kusten upp till Lappträsk och ända till Lahtis. Den är ändå något av en doldis, och det är svårt att hitta skyltarna om man inte vet var man ska leta. En skylt borde åtminstone synas från Labbyvägen.

– Dit vill man nog inte gå ensam och yra om man inte känner till området. För den som kan orientera är det en bra rutt.

Bristen på kartor kan förhoppningsvis åtgärdas i något skede. Esa Huttunen hoppas på att kunna samla regionens stigar på en karta. Problemet är att mycket finns på privat mark.

– Men det skulle vara utmärkt. Man skulle lätt få femtio kilometer stigar som säkert skulle locka besökare.

Nya skyltar

Här vid Skukulträsket är Huttunen lite besviken över att de nya skyltarna inte är av trä, som de gamla där man bränt in texten. Problemet med de gamla är ändå att de inte håller särskilt länge i solen. Träskets stigar har också fått kritik för att vara i dåligt skick, men om man frågar Huttunen är det bara bra om allt inte är tipp topp.

– Om man är ute i naturen så är man ute i naturen. Då vill man inte gå på plankor. Men visst ska det finnas sådana områden också, så att personer som inte rör sig så bra kan komma ut.

Trots plankorna är Skukulträsket en relativt svår runda att gå. Det finns en hel del branta backar och klippor som kräver åtminstone god grundkondition.

Vid den lilla stugan med plats att grilla dyker två personer upp. Det visar sig vara Tanja Lehtomäki-Kinnunen och hennes sjuåriga dotter Suvi som är överraskade över at se människor på stigen nu när säsongen ännu inte börjat. Det visar sig att de åkt hit från Helsingfors och att de gick hela rundan.

– Vi är utemänniskor och vandrar ofta. Sibbo storskog är mycket bekant, men här har vi aldrig varit tidigare, säger Tanja.

– Men den var svår, säger Suvi.

Tanja nickar.

– Inte skulle jag gå den här om jag inte hade god kondition. Den överraskade mig och Suvi även om vi är vana vandrare. Men den var mycket fin. Betyget är 8,5.

Intressanta historier

Skukulträsket är inte bara en vacker region med sina klippor och gamla skogar. Den visar sig också ha en del intressanta historier att berätta. Bland annat vet Esa Huttunen att en gubbe i 60-årsåldern valde att flytta ut hit i början på 1800-talet. Nu har man satt upp en skylt som informerar om saken.

– Han måste ha varit en tuff gubbe. Här fanns inte ens vägar då.

Den som vill testa sin kondition här kan jämföra sig med orienteraren Huttunen. Han har löpt den tio kilometer långa slingan på knappt 45 minuter. Starten och målgången finns vid kvarnen i Strömfors bruk.

– Det tar väl ungefär två timmar att gå den i normal takt. Det blir en del klättrande.

Det frusna träsket ljuder till igen och får Huttunen att titta upp.

– Det finns mycket att uppleva när man är i naturen, säger han och ler.

Några Östnyländska vandringsleder

Sibbo storskog har flera olika rutter. Mera information finns på sajten utinaturen.fi.

I Borgå kan man ta sig till exempel till Svinö eller Telegrafberget för lättare vandring. Virviksrundan är en längre vandring på 20 kilometer. Det finns också stigar från Kullo in till staden, om man vet var de ligger.

I Lovisa finns bland annat Skukulträsket i Strömfors och Kallesrundan i Liljendal. Mera information på Lovisa stads hemsidor.

Spritstigen finns också, men rutten är relativt dold. Föreningen Fyra byar NOAK har satt upp informationsskyltar längs stigen.