I sagans skog ryms både skräck och skratt

Bröderna Grimm dimper handgripligen ned i sin saga Hans och Greta när Svenska Teatern efter en längre paus igen sätter upp en barnföreställning på Stora scenen. Skräck och skratt samsas, med företräde för det sistnämnda.

Bröderna Grimm var två och endast två till antalet men i Lucy Kirkwoods version av Hans och Greta har vi en hel skock med bröder som inleder och avslutar skådespelet.

De har jagat sagor i ett halvt år tills slutligen Hans och Greta fastnar i håven, samtidigt som en av bröderna (Cecilia Paul) dimper ned i en sagomaskin benämnd konfabulator (ett piano) och resten följer med. Handlingen kan börja, men ändå utan brödernas medverkan i själva intrigen.

Bistra tider med hungersnöd råder i sagans Schwarzwald där Hans (Riko Eklundh) och Greta (Anna Hultin) bor med sin skogshuggarpappa Johann (Hellen Willberg) och styvmor Marta (Cecilia Paul). I bröderna Grimms sagor är styvmor synonymt med en ond satmara, så också i denna föreställning, för hon vill bli kvitt sina pådyvlade telningar genom att lämna dem i skogen.

Sagoföreställningen bygger på den klassiska förebilden där barnen först hittar hem men sedan hamnar i häxans hus och är på vippen att bli uppätna tills allt ordnar upp sig.

Färgglatt. Sven Haraldssons läckra scenografi är gjorda av skumplats. Cecilia Paul spelar bland annat Hans och Gretas elaka styvmor. Bild: Cata Portin

 

Plats för skratt

Om man gått och inbillat sig en hemsk skog, och en överlag dyster och grå omgivning med ett brunt pepparkakshus längst in i skogen, ett hus som Hans och Greta börjar äta på, då går man bet.

Föreställningen i Jakob Höglunds regi och koreografi samt Sven Haraldssons scenografi är moderniserad och framförd på rimmad vers. Men framför allt är den fylld av fantasi och kontraster med utrymme för glädje och skratt, musik och upptåg, som får det hemska att byta skepnad innan det knappast ens hunnit materialisera sig.

Allt är nämligen överdrivet och karikerat och miljön fylld av klara färger, bland annat i form av Bassets lakritskonfekt, här i skumplast modell större, som Hans och Greta vältrar sig i och äter av, framme vid häxans hus.

Om Cecilia Paul stjäl föreställningen i första akten i rollen som den vansinnigt elaka men samtidigt galet roliga styvmodern är det Marcus Groths halvblinda häxa i svart och med röda glasögon som är blickfång efter paus. Som en Hannibal Lecter med kannibalistisk dragning till kött och helst barnakött förbereder hon sig för att steka bror och syster i ugnen Rostislav, där Hellen Willberg och Cecilia Paul huserar, dansar och sjunger med stark rysk brytning.

FAKTA

Hans och Greta

På Svenska Teatern.

Manus: Lucy Kirkwood på basen av bröderna Grimm.

Bearbetad till svenska av Annina Enckell.

Regi & koreografi: Jakob Höglund.

Scenografi: Sven Haraldsson.

Kostymdesign: Heidi Wikar.

Mask och hår: Pirkko Ristola.

Musik: Paul Clark.

Musikarrangemang: Paul Clark, Hanna Mikander, Anna Wilkman.

Ljuddesign: Hanna Mikander.

Ljusdesign: Tom Kumlin.

I rollerna: Riko Eklundh, Marcus Groth, Anna Hultin. Dennis Nylund, Cecilia Paul, Anna Wilkman, Hellen Willberg.

Premiär: 27.10.18.

Speltid: ca 2 t 15 min.

Rekommenderas för personer fyllda sex år.

Visas tom. maj 2019.

Dans och sång

Plastiskt dansanta Dennis Nylund medverkar i en massa roller, bland annat som häxans fladdermus och snäll katt. Hans gestaltningar ger fart och fläkt på scenen i flera expressiva scenbilder.

Förutom dansen spelar musiken en viktig roll. Anna Hultin övertygar med sin solosång och som mest medverkar inte mindre än sju pianister samtidigt på scenen på var sitt piano med Borgåbördiga Anna Wilkman i spetsen. Hon står också för några av arrangemangen tillsammans med Hanna Mikander, hemma från Borgå hon med, och därtill ordinarie ljuddesigner på Svenska Teatern.

Hultin och Eklundh gör ett friktionsfritt samarbete, med Greta som den mera fiffiga och företagsamma, vilket tycks ha med könet att göra, som häxan påpekar.

Dylika repliker finns det gott om och de går självfallet förbi en yngre publik. På det hela taget riktar sig Hans och Greta i många fall mera till en vuxen- än till en barnpublik. Med tanke på föreställningens längd, som de facto överskred två och en halv timme inklusive paus, och med hänsyn till det som barn kan ta till sig och orkar med, kunde föreställningens början och slut gärna ha kortats ned till en effektiv speltid på två timmar.