I Pyttis svenska skola talar alla så gott de kan

Pyttis svenska skola är inte ett språkbad i egentlig mening, men nog i praktiken. Inne i klassrummet är det ändå svenskan som gäller.

Den svenska skolan i Svartbäck i Pyttis har det väl förspänt. På samma gård, men i olika hus, finns ett svenskspråkigt daghem, en svensk förskolegrupp och årskurserna 1–6. Skolan och förskolan har sammanlagt fyrtionio elever i år. Årets förskolegrupp är stor, den utgörs av tretton barn.

Kommunen har inget emot svenskspråkigheten. Vi är i minoritet, men vi uppskattas för att vi ger barnen två språk.

Skolans föreståndare Harriet Sillanpää har koll på barnens hemspråk.

– Elva av barnen kommer från enspråkigt finska familjer, trettiotre från tvåspråkiga och endast fem från svenskspråkiga. De flesta har gått i dagis och förskola på svenska före ettan, men inte alla.

Hon tycker att kommunen sätter värde på den svenska skolan.

– Kommunen har inget emot svenskspråkigheten. Vi är i minoritet, men vi uppskattas för att vi ger barnen två språk. Skolan har förstås sin egen timplan, men dessutom har kommunen gett oss en extra modersmålsresurs. Den är en timme i veckan på varje årskurs.

I det hus där daghemmet finns, fanns tidigare Svartbäcks finska skola. Den lades ner för tio år sedan.

PYSSLAR. Mikael Björkqvist och Hanna Sorri knåpar, i bakgrunden Janina Kauranen, t.v., och Olivia Metsola. Bild: Kristoffer Åberg

Lång väg

– Barnen flyttas till enhetsskolan Huutjärven koulu. Det är en orsak till att vi fick flera finskspråkiga barn till exempel från Mogenpört. Föräldrarna tyckte att skolvägen till Huutjärven koulu blev för lång, säger Harriet Sillanpää.

Ett av de helt finska Mogenpörtbarnen är fjärdeklassaren Emilia Haukivuori. Hon förstår och talar svenska obehindrat.

– Jag började i förskolan. Jag tyckte att det gick rätt lätt att lära sig svenska. Om det är något ord som jag inte kan på svenska, är det bara att fråga. Jag har inte fått några trauman av att jag blev satt i svensk skola.

Hon står och gräver i en låda med hattar. Teaterklubben övar inför en vårkonsert som ska hållas i slutet av april. I en av sketcherna ska Emilia föreställa en mamma, och rollen kräver en hatt.

Om de inte minns vad ett ord är på svenska, ska de stanna upp och fråga mig och efter det slutföra meningen. Jag tillåter inte blandspråk.

Kvaliteten

Förskolläraren Paulina Hentunen berättar att hon tar emot barn som inte kan ett ord svenska.

– Jag använder mig mycket av kroppsspråk och andra stödformer för att göra mig förstådd på svenska. Under hösten förklarar jag också på finska, men redan på våren talar de svenska med mig.

Klassläraren Sofia Holmvik undervisar i ettan och tvåan. Hon är uppvuxen i ett enspråkigt svenskt hem i Österbotten, men föräldrarna ville att hon skulle lära sig finska och lät henne gå lågstadiet på finska. Under lärarstudierna valde hon att undervisa på språkbadet i Vasa övningsskola.

– Klart att jag jobbar mycket med svenska språket, men jag skulle inte säga att det sker på bekostnad av den övriga undervisningen. Jag går framåt i den takt eleverna klarar av. Man får inte göra något för omöjligt.

Harriet Sillanpää har en klar princip för sina treor och fyror.

– Om de inte minns vad ett ord är på svenska, ska de stanna upp och fråga mig och efter det slutföra meningen. Jag tillåter inte blandspråk.

Hon tycker inte att kvaliteten på undervisningen lider på grund av finskan.

– Vi har också hjälp av skogångshandledarna. I dagens läge finns det ändå så pass många elever som får intensifierat stöd eller har en individuell läroplan att uppgifterna går in i varandra.

Blandspråk

Det starka finska inslaget hörs på skolgården. Paulina Hentunen säger att ungefär sextio procent av barnen talar finska på gården. Finskans dominerande ställning märks också hemma.

– Jag önskar att de familjer som talar svenska hemma skulle ge svenskan en stark grund. Tänk på barnen och tala svenska inte blandspråk med dem. Dagens Pyttissvenska är i praktiken ett ord på svenska och ett ord på finska, säger Harriet Sillanpää.

KOMPISAR. Janina Kauranen ger Elisabeth Metsola en kram. Bild: Kristoffer Åberg

Sin uppgift som lärare i en svensk skola med många finsktalande elever karaktäriserar hon som jobbig, men givande.

Det är också helt klart att de finskspråkiga familjerna uppskattar den lilla byskolan och föredrar den framför stora Huutjärven koulu.

– Prognosen pekar uppåt. Om något år väntas antalet elever stiga över femtio. Vi var som störst för tjugo år sedan och hade åttio elever, men då levde vi trångt. Ett lämpligt antal är femtio till sextio elever.

Ingen mobbar

Fakta

Pyttis

Grundades 1347. Då nämndes kommunens namn första gången i en officiell handling.

Enligt Befolkningsregistercentralen var antalet invånare 5 321 i slutet av 2015.

Ungefär 8 procent av kommunborna har svenska som modersmål. Det gör Pyttis till Finlands östligaste tvåspråkiga kommun.

Minimigränsen för att en kommun ska bli tvåspråkig är att minst 8 procent av invånarna, eller sammanlagt 3 000 invånare, har minoritetsspråket som sitt modersmål.

De flesta finskspråkiga väljer högstadium och gymnasium på svenska och fortsätter i Kotka svenska samskola. De som byter till finsk skola har oftast gjort det tidigare. Orsaken är inte språket utan inlärningssvårigheter överlag.

– Den bästa studentuppsatsen i modersmålet (svenska) i Kotka svenska samskola har de facto skrivits av en av våra finsktalande elever, säger Harriet Sillanpää.

Hon tycker att det finns ett gott språkligt klimat i skolan.

– Till och med de som har svårt att uttrycka sig på svenska gör sitt bästa. Jag tycker att det är positivt att ingen är rädd för att bli utpekad fastän svenskan inte är så bra. Man vågar prata på, det finns ingen språkmobbning. Vet man inte, frågar man och kompisen ger det svenska uttrycket.