I gränslandet mellan spel och film

BEKANTA ANSIKTEN: Då karaktärerna baserats på, och spelas utav, verkliga skådespelare finns chansen att du känner igen både ansikten och röster.Bild:

Inte en fulländad fusion av film och spel – men åtminstone en bra bit på vägen.

Sedan tekniken blev sofistikerad nog att kunna porträttera realistiska karaktärer och miljöer har försöken att sudda ut gränsen mellan film och musik blivit allt fler. Franska Quantum Dream, med visionären David Cage i spetsen, har länge legat i framkant av utvecklingen med handlingsdrivna spel som Fahrenheit och Heavy Rain på meritlistan.

PlayStation 4-exklusiva Detroit: Become Human är deras nästa steg mot att fullända denna vision.

Här skildras en närliggande framtid där människor och androider (eller robotar på ren svenska) lever sida vid sida med varandra. I takt med teknikens framfart börjar emellertid många känna sig utkonkurrerade och hotade av de alltmer avancerade och självständiga robotarna, vilket skapar motsättningar i samhället och debatter om deras existensberättigande och rättigheter.

Premissen är inte revolutionerande direkt, men känns i sammanhanget fräsch och medför dessutom effektivt ett sammanhängande tema till dramat. Handlingen består av tre parallella spår som vid olika skeenden överlappas och flätas samman beroende på vilka val man gjort. Att samtliga utgår från en android i huvudrollen borgar för intressanta interaktioner med både människor och andra androider.

Den teknologiska aspekten tar sig också uttryck rent spelmässigt, till exempel genom att möjliggöra komplexa avskanningar och blixtsnabba kartläggningar av personer och föremål, i synnerhet användbart vid brottsplatsundersökningar i rollen som utredaren Connor. Dessa artificiella förmågor är nyckeln till att kunna analysera och lösa olika situationer på bästa sätt.

Att samtliga utgår från en android i huvudrollen borgar för intressanta interaktioner med både människor och andra androider.

Det märks att man ansträngt sig för att ta karaktärsbyggandet och det filmiska anslaget till nästa nivå. Röstskådespelet och karaktärsmodellerna håller tillräckligt hög klass för att väcka medkänsla och samvetskval, och den smakfulla och lagom futuristiska framtidstolkningen av Detroit dryper av atmosfär.

Att inte samma framsteg gjorts på det spelmässiga planet skaver emellertid. Visst finns här förhållandevis smakfulla knapptryckssekvenser och fiffigt användande av handkontrollens (annars bortglömda) rörelsesensor, men överlag känns momenten för begränsade, uppstyrda och ibland klumpiga för att matcha de berättarmässiga kvalitéerna. Här fattas fortfarande en pusselbit för att uppnå den där ultimata fusionen mellan film och spel – med det bästa ur båda världar.

Detroit: Become Human är i slutändan alltså är inte heller spelet som slutgiltigt fulländar den där visionen.

Men det är förmodligen så nära som något kommit.

FAKTA

Detroit: Become Human

Format: PlayStation 4

Åldersgräns: 18

Betyg: 3/5