Hur gick det nu så här?

Trots storartade planer har Lovisas bostadsområden inte lockat. Rättsprocessen kring Gråberg belyser de problem som finns i staden.

Det gick inte riktigt som tänkt i Lovisas Gråberg, särskilt om man ser tillbaka på de grandiosa planer som startade det nya bostadsområdet. Se bara på Yles artikel från 2010 (9.3). Där talas det om ett bostadsområde för 3 000 människor som bor i egnahemshus, höghus och radhus – allt fördelat över nio olika områden med sin egen särprägel. I samma artikel sade en dåvarande planerare dessutom att man pekar ut två byggplatser på varje tomt så att kommande generationer ska kunna bygga. Gråberg skulle locka nytt blod till staden.

Ännu 2014 levde hoppet. I en artikel i Östra Nyland (22.2) sade byggföretaget Valkia, som skulle bygga radhus, att de har fler intresserade än de hade vågat hoppas på.

Spola framåt till i dag: området har lockat tre familjer och den senaste tomten såldes för tre år sedan. Och dessa tre ägare har nu vänt sig till förvaltningsdomstolen för att få kompensation för tomtrean som staden tog till för att hitta nya köpare. En av de överklagande hör dessutom till stadens ledningsgrupp.

Samtidigt talas det om en befolkningsminskning på 200 personer på ett år. Lovisa krymper; helt klart är det något som inte fungerar.

Det är ingen liten utmaning som Lovisa står inför. Staden lockar i första hand pensionärer som ute efter ett bekvämare boende i lägenheter – en trend som för tankarna till pensionärsparadiset Algarve i Portugal. Inget fel på det. Tvärtom, det är bra om folk vill bo i Lovisa. Men en frisk stad behöver en frisk åldersstruktur.

Trots beslutet att hålla ett dyrt och omfattande skolnät har man inte lockat barnfamiljerna, något som trots allt inte är så överraskande eftersom staden inte marknadsfört saken. Det är svårt att locka människor med byskolor om ingen vet om det. Och se bara på Gråberg: här har man valt att låta bygga ett äldreboende, men inget dagis.

Barnfamiljer kräver dessutom arbetstillfällen, för hur mycket man än talar om motorvägen och hur nära Helsingfors är kommer en pendlingstid på en dryg timme att kännas övermäktig för de flesta. Särskilt om man också vill ha tid över för familjen.

Skillnaden är markant om man jämför till exempel med Borgå, som lockar trots att bostadspriserna ligger på en helt annan nivå. Det får gärna kosta lite mer om man får bo nära jobbet. En bonus är om staden lever ännu efter klockan 17 på en regnig höstdag.

Trenden med misslyckade bostadsområden i Lovisa är oavsett nedslående. Det var inte länge sedan man spolade planerna på Sågudden – planer som var ännu mera megalomaniska än i Gråberg. Här skulle man ha höghus, hotell, spa och strandpromenader.

Nu sneglar staden i stället på östra sidan av Lovisaviken, med tanken att ett havsnära boende nära centrum skulle locka de barnfamiljer som man så länge suktat efter. Frågan är bara hur dyrt boende det handlar om när det ska pålas på grund av översvämningsrisken.

Nyheten om Gråberg har väckt starka reaktioner. Fullmäktigeledamot Kalle Jalkanen (SFP), själv i byggbranschen, verkar till exempel inte alls förundrad över bristen på intresse. I ett Facebookinlägg pekar han fingret på att de som sätter pengar i bostäder och boende inte har något att säga till om innan området redan är färdigt planerat. Nu utgår han i hårda ordalag från att östra sidan av Lovisaviken går samma öde till mötes.

Hur det än går med det nya bostadsområdet kvarstår problemet med att locka nya invånare. Det krävs mer än bara tomter för det.

Max Nyberg Reporter