Hoppas stadsfullmäktige tänker som stadsstyrelsen

Bild: Ksf Media arkiv

En fungerande utbildad brandkår byggs under årtionden, men rivs av tanklöshet.

ÖN rapporterade (23.3) om Lovisa stadsstyrelses möte där Isnäs FBK:s behov av ny bil för manskapstransport och första respons dryftades.

Saken är oerhört viktig för lokalbefolkningen på glesbygden. Isnäs FBK har alltså av Lovisa stad ansökt om en borgen på 19 000 euro för finansieringen av en ny transportbil. Ekonomidirektören och stadsdirektören hade motsatt sig beviljandet med motiveringen att det är Östra Nylands räddningsverk som ansvarar för brand- och räddningsväsendet i regionen och därför deras uppgift att se till att verksamhetsförutsättningarna finns också för områdets frivilliga brandkårer.

De har naturligtvis rätt. Så är det.

Men av texten framgår också att den uttjänta bilen har skaffats med självfinansiering och banklån som Pernå kommun gett borgen för. Det är alltså kåren och invånarna som själva betalat den. På Sarfsalö åter har invånarna sommar efter sommar samlat in pengar till sitt FBK och därutöver till Medi-Helis verksamhet så länge den existerade.

Efter det har både kommuner och räddningsverksamheten organiserats om. Om det statliga räddningsverkets stöd som en följd av detta i praktiken uteblir blir det åter i högsta grad den egna kommunens och ortens sak att stöda och trygga närområdenas räddningsverksamhet, i Lovisas fall i linje med sin uttalade bybevarande slogan. Till all lycka verkar en majoritet av deltagarna i stadsstyrelsens senaste möte att ha haft detta i minnet. I synnerhet de som vände nej till ja har insett tredje sektorns betydelse och är värda stort tack.

Många bäckar små gör en stor å, men i Lovisas kostnadsbudget på över 100 miljoner euro väger en risk för realiserad betalning av ett 19 000 euros ansvarsbelopp för den snart 100-åriga kåren lätt i jämförelse med risken för följderna av försenade eller uteblivna räddningsåtgärder. En fungerande utbildad brandkår byggs under årtionden, men rivs av tanklöshet. Vi hoppas fullmäktige tänker som sin styrelse.

I höstas hölls i Borgå i SFP:s regi ett diskussionstillfälle för allmänheten om de frivilliga brandkårernas framtid. På mötet fanns ingen representant för Östra Nylands räddningsverk. Deltagarna bestod i huvudsak av medlemmar från FBK och Borgåpolitiker. Från Lovisaregionen kom en FBK:are från Mickelspiltom, i övrigt enligt närvarolistan inte en kotte, varken tjänstemän, förtroendevalda eller någon annan. Utom två deltidsboende från Sarfsalö. Var blev alla andra?

Än en gång, vägen ut i till skärgården är lång och besvärlig. Med ett tungt utryckningsfordon finns inte en chans att komma till exempel till Sarfsalö södra ända varken från Lovisa eller Borgå på mindre än en halv timme, ens i bästa väder och med ljuset. Kom ihåg att det är smala, slingriga och backiga vägar, ofta i mörker, dimma och halka. Inga vägrenar, men nog hjortar och älgar. Och fundera på vad som hinner hända om inte frivilliga brandkårens folk funnes på plats – med lokalkännedom och till minimala kostnader.

Ove och Kristina Paul Sarfsalö