Hon skriver om livet i dödens närhet

I DÖDENS NÄRHET. I sin nya bok Med respekt – en bok om den sista resan ger Benita Backas-Andersson röst åt allt från kyrkvaktmästare till begravningsentreprenörer.Bild: Jeannette Lintula

Lovisabon Benita Backas-Andersson är tillbaka med en ny bok som handlar om dem som delat livet med döden med henne. Alla de som sköter om det praktiska arbetet då någon dör får en röst.

Församlingsarbetare, vaktmästare, chaufförer, präster, diakoniarbetare och begravningsbyråfolk. Det är många som involveras – ofta i kulisserna – då en människa dör, och vars insats är ovärderlig när det gäller att hjälpa dem som blir kvar med sorgen. I Med respekt – en bok om den sista resan ger Benita Backas-Andersson en röst om dem som arbetar i dödens närhet.

– Jag tror att jag väljer svåra teman för att jag vill skriva om sådant som känns viktigt och som hjälper andra, säger hon.

Det har gått drygt två år sedan Backas-Anderssons prisbelönta debutbok När rädslan vilar kom ut. Då gav hon en röst åt alla dem vars uppväxt kantats av krigssargade fäder, alkoholmissbruk och familjevåld, men utan att vältra sig i tragiken utan med ständig fokus på barnets livslust och hopp.

Samma glimtar av innerlig livsglädje, av förtröstan inför framtiden, löper som en röd tråd också genom hennes nya bok. I många år har Benita Backas-Andersson arbetat som företagare, med blomsterhandel och senare begravningsbyrå, och den vägen har hon mött döden och sorgen, om och om igen.

– Jag har skrivit och samtidigt tänkt på mina kunder på begravningsbyrån, på anhöriga som drabbats av sorg, på dem som vårdat, på dem som skött om det praktiska då döden inträffat.

Taktfull, lyhörd, medkännande, hjälpsam, respektfull. Det är bara förnamnet på hela det register som krävs av dem som arbetar med döden. I Med respekt gläntar Backas-Andersson på dörren till kylrum, på locket till kistor, på askfyllda urnor och på sorgen som följer på iskalla babyfötter som ska kläs på.

– Det är viktigt att våga visa att vi alla bara är människor. Jag har inte alls svar på alla svåra frågor som döden för med sig, men jag vill gärna lyfta fram dem till diskussion.

Samtidigt är hon noga med att påpeka att hennes bok handlar om hopp. "Bara en idiot beskriver döden med ord" skriver hon i en av dikterna och sätter fingret på det svåra i att med orden som hjälp möta ett ämne som så starkt präglas av traditioner, ritualer och religiösa konnotationer.

Men de facto lyckas Backas-Andersson beskriva de utmaningar som de, som arbetar i dödens absoluta närhet, möter på daglig basis.

– När sorgen drabbar oss är det oftast samma frågor som rörs upp inom var och en av oss. Många har tänkt samma tankar som jag och kanske oroat sig i onödan för att man inte borde tänka så, säger hon.

"Varför sitter vi här

och talar om torrkakor och småbröd

när vi bara vill gråta?

Chockade av sorg

måste vi välja

mellan chokladrutor och vaniljsnurror.

Efteråt fattar vi inte

att vi inte bara reste oss

och gick ut?"

En timid tragikomik lyser igenom på många ställen. För trots att ingenting får gå fel då man har att göra med sörjande människor så händer det misstag; allting går inte alltid som planerat.

Som när halkan gör att kyrkvaktmästaren ligger på kapellets trappa i kläm under en gammal dam i sin kista. Eller när glassbilen kommer trudeluttande mitt under begravning. Eller då man tvingas bena ut metallbitar ur Petterssons aska, den som ska strös i havet.

Tonen i boken är genomgående lågmäld, men humorn finns med på ett hörn: "försiktigt och med repsekt så ingen blir sårad". Benita Backas-Andersson är noga med att påpekat att texterna i boken genomgående är fiktiva.

– Allting har hänt i någon form, men ingen kan känna igen sig, förtydligar hon.

Hon skriver med känslorna med, med respekten som ständig ledstjärna, och varje ord är noga vägt.

– När jag skrivit klart en berättelse brukar jag direkt skala bort hälften. Jag vill skapa stämning med så få ord som möjligt.

– Det är därför mina böcker är så tunna, tillägger hon och ler ett av sina många försynta leenden.

Texterna går omlott med svartvita, sobra bilder på blommor. Backas-Andersson gillar att fotografera och har jobbat med blommor under hela sitt vuxna liv: motiven som sällskap till texterna är givet.

Sin första bok gav hon ut på eget förlag medan Med respekt är utgiven på Litorale. Som stöd i skrivprocessen har hon haft förlagsredaktören Barbara Huldén, som gett författaren mod att tro på sin text.

Responsen på den nya boken har inte låtit vänta på sig: det är många som känner igen sig i hennes rättframma, respektfulla och tankeväckande observationer i dödens närhet. Benita Backas-Andersson har kontaktats av otaliga läsare som berörts av hennes text, och som har haft ett behov av att dela med sig av sina erfarenheter.

– Den som är mitt inne i sorgen är inte kontaktbar, men då det gått tillräckligt länge ökar förståelsen. Man inser att man inte är ensam, att det finns många som bryr sig.