Historisk storfilm på universellt tema

Djävulens jungfru går upp på biograferna i september. I veckan besökte filmteamet Borgå för att berätta om hur det var att dyka ner i 1600-talet och häxprocessernas Åland.

Det känns som en omild väckning då lysrören tänds i biografsalongens tak efter nästan två intensiva, brutalt vackra filmtimmar i sällskap med Saara Cantells färska långfilm Djävulens jungfru. 1660-talets Åland är utbytt mot röda plyschfåtöljer ljuddämpande, popcornssmuliga heltäckande mattor.

Ännu mera surrealistiskt känns det då filmens Anna Eriksson (Tuulia Eloranta) plötsligt kliver in i genom dörren, sminkad, renons hätta, linneskjorta och vadmalskjol. Med sig har hon skådespelaren Antti Reini som spelar fogden Karl Jönsson, Kaija Pakarinen som gör rollen som änglamakerskan och klokgumman Valborg, Borgåskådespelaren Frank Skog, manusförfattaren Leena Virtanen från Sibbo och Markku Flink från produktionsbolaget Periferia Productions i Borgå.

– Filmprocessen startade för sex år sedan och här är vi nu, säger en nöjd Markku Flink.

Historisk bas

Historiska fakta står som grund för berättelsen om den systematiska häxjakten som bröt ut på Åland år 1666 men fokus i filmen ligger på Anna, en modig och kärlekskrank 16-åring fylld av lustfyllda tankar. Hon bestämmer sig för att förälska sig i Elias (Lauri Tanskanen) som redan är gift, men hans intresse falnar fort.

Driven av svartsjuka anger hon Elias fru Rakel för den maniska häxutrensaren, häradshövding Psilander (Magnus Krepper). Kvinnornas hår rakas, förhören inleds ("hade djävulen skepnaden av en svart hund då du red honom, erkänn!) och tortyrredskapen plockas fram för att Rakel och de andra häxanklagade kvinnorna att bekänna att de ägnat sig åt svart magi och besvärjelser.

Leena Virtanen, som har skrivit filmens manus tillsammans med regissören Saara Cantell, har ägnat mer än tio år till att forska i de åländska häxprocesserna.

Fascinerande ämne

– Jag fastnade för ämnet. Det är en speciell känsla att inse vilka grymheter som utspelat sig i vår egen historia, säger Virtanen.

Speciellt för häxprocesserna i Finland – som geografiskt begränsade sig till Åland, Birkaland och Österbotten – är att de nästan uteslutande riktades mot kvinnor av folket, mot det som kallades kloka gummor i folkmun. Det har försvårat efterforskningarna.

– Symptomatiskt i historieskrivningen är att de välbeställdas liv och leverne är rätt bra dokumenterat men när det gäller vanligt folk är källorna få. Det finns väldigt lite mikrohistoria bevarat om de vanliga kvinnornas liv, säger Leena Virtanen.

Gamla domsböcker, eller de som inte brunnit upp under tidens lopp, har varit en viktig källa i fråga om bena ut de juridiska turerna som ledde till att sexton åländska kvinnor dömdes till döden för häxeri.

Nutida paralleller

Nu är Djävulens jungfru ingen knastertorr dubbeltimme i historia.

– Fast det är en gammal tid som skildras så finns det gott om paralleller till nutiden. Det handlar om allmänmänskliga teman, säger skådespelaren Antti Reini.

Filmens män är tysta och starka, de har kvinnornas öde i sina händer. Framför allt är Djävulens jungfru ändå en kvinnornas film med plats också för ovanligare typer kvinnoroller. Här finns starka kvinnor som tar initiativ och här finns den unga kvinnan och hennes lust.

Tuulia Eloranta, som porträtterar filmens 16-åriga Anna, var lika gammal då filminspelningarna började för två år sedan.

– Frågorna som Anna brottas med var aktuella också för mig och jag hade aldrig problem att identifiera mig med henne. Det är tidlösa ämnen och folk i min ålder är jätteintresserade av filmen.

Stor produktion

Djävulens jungfru har de facto blivit något av ett klickmonster i sociala medier. Framför allt unga tjejer har tagit ämnet till sig. Dessutom får också de som är intresserade av historia sitt lystmäte stillat tack 1600-talsinramningen.

Filmmakarna har fått utnyttja alla tillgängliga ledtrådar för att på filmduken kunna skapa en värld som känns tidstrogen och autentisk nog. Så handlar det också om en stor produktion med finländska mått mätt. Filmbudgeten gick lös på 30 miljoner euro och finansiärerna kommer från Finland, Sverige, Norge, Tyskland och Lettland.

I rollerna ses skådespelare från sex olika länder, men i och för sig behöver man inte ta sig längre än till Hindhår för att hitta Svenska Teatern-aktuella Frank Skog som spelar en liten men i slutänden mycket central roll som skomakare.

Maria Sid och Johanna af Schultén, bekanta bland annat från samma teaterhus, finns också med bland halmtaksklädda kojor och karga slottskök. Svenskkändis är däremot Claes Malmberg, som spelar den skenhelige prästen Bryniel Kjellinus.

Djävulens jungfru har biopremiär den 9 september.

https://www.youtube.com/watch?v=eFa5UOyZafI

Fakta

Djävulens jungfru

Tulen morsian på finska.

Manus: Leena Virtanen och Saara Cantell.

Regi: Saara Cantell.

I rollerna: Tuulia Eloranta, Lauri Tanskanen, Magnus Krepper, Kaija Pakarinen, Claes Malmberg, Elin Petersdottir, Johanna af Schultén, Antti Reini, Maria Sid och Pirkko Hämäläinen.

Speltid: 1 timme 50 minuter.

Åldersgräns: 12 år.