Hemvävda handdukar är trendigast i vävstugan

BREDA VÄVSTOLEN. Vävstolen köptes 1968 men är som ny och hela tiden i användning, försäkrar Anne-May Österblom och Gunnevi Haglund. Bild: Stina Jäderholm

Resultatet av 40 stockar och 30 talkokvällar blev en vävstuga i Söderveckoski för 40 år sedan. På lördagen firades jubileum.

Vävda hantverk kan vara så mycket: mattor, plädar, bordsdukar, ranor och ryor, handdukar men också mer fantasifulla produkter som så kallade transparanger eller kanske små runda lurviga saker att ha som prydnad.

Ett stort urval av alla möjliga och omöjliga vävda produkter ställdes ut på lördagen i Hemgården i Söderveckoski. Vackert grupperade hantverk från åtminstone fyrtio år av ivrigt dunkande med vävstolen täckte väggar, golv och utställningsbord.

– Det här är ju ändå bara en liten del av allt som vi har vävt i vår vävstuga, säger Gunnevi Haglund, en av initiativtagarna bakom utställningen. Mycket har vi gett bort.

– Man kan säga att varenda produkt som vi visar upp i dag är unik, det finns inte två dukar eller mattor som är exakt likadana.

Favoritfärgerna har växlat med åren.

– Det går trender också i färgerna, konstaterar Anne-May Österblom som är en annan medlem i fronttruppen. Rosa är en färg som just nu ligger på toppen, men som inte alls fanns i de produkter som gjordes på 1970- och 80-talen.

– En del favoriter kommer på nytt men det finns också sådant som man inte har sett sedan 80-talet. Hit hör transparangerna, ryorna och ranorna. Tyger vävs inte heller mer, eller poppanadukar.

Det som nu är allra mest in är handvävda bordslinnedukar och handdukar.

LÖPARE. I olika tekniker och med välkomponerade färgkombinationer ställdes ut på lördagen i Hemgården. Bild: Stina Jäderholm

Mycket som förr

Alltid har det vävts i byn. Bara under krigen, när det var knappt om både ränning och väft, stod vävstolarna tomma i husen i Söderveckoski.

En bred vävstol där man kunde väva riktigt breda mattor eller dukar fanns däremot inte och 1968 köpte byns marthor en bred Toika vävstol via Lantmanna i Hindhår. Den vävstolen användes flitigt.

Samtidigt föddes tanken på en gemensam vävstuga för byn. Marthorna, byarådet och Hembygdens Vänner diskuterade frågan, också med företrädare för det som då ännu hette Borgå arbetarinstitut och de lovade att Arbis kan delta i kostnaderna för värme och vävstolar.

Det här är en fest inte bara för byn utan också för grannbyarna.

1975 samlade man in 40 stockar i byn och efter hårt arbete stod sedan den nya vävstugan färdig 1976, på vinden i Hemgården. Där har man hållit många kurser, senare i medborgarinstitutets regi.

Den första vävkursens lärare Inga Snellman bor nu på Åland, på Geta, men deltog i lördagens jubileumsfest.

– Visst ser mycket ut som förr, konstaterar hon när hon ser sig runt i vävstugan, som under den här sommaren har renoverats, fått ny färg på väggarna och ny belysning. Vävstolarna känner jag igen.

Värdefull stuga

Det var många som hade låtit sig lockas till 40-årsjubileet. Nya bord och stolar bärs in för att ge plats för alla.

– Det här är en fest inte bara för byn utan också för grannbyarna, säger Gunnevi Haglund. Det är många från byarna omkring som har tagit del i våra vävkurser.

– Det är inte många som har en sådan här stuga, den är värdefull för oss alla.

Många nya vävare har kommit med under åren, börjat med en matta eller två och sedan blivit allt mer kunniga i hantverket.

DAGENS MELODI. Handvävda handdukar är populära. Bild: Stina Jäderholm

Mer läsning