Hatet präglade Lovisa 1918

Även ett inbördeskrig blir begripligt som lokal händelse. Utställningen Hatets färger i Kommendantshuset i Lovisa tar upp händelserna vårvintern 1918 och de människor som drabbades av konflikten i det tidvis röda Lovisa.

Tisdagen den 6 februari firar Lovisa årsdagen för slaget vid bastionerna Ungern och Rosen, som blev startskottet för den röda tiden i Lovisa. Men utställningen Hatets färger, som öppnar samma tisdag, utforskar inte så mycket krigets förlopp som dess inverkan på vardagslivet i hela bygden.

– Vi bad människor skicka in sina minnen och minnesföremål från inbördeskriget, och insåg snabbt att även inbördeskrig är lokala, säger museiintendent Ulrika Rosendahl. De stora historiska bågarna finns med, men för dem som upplevde kriget blir det mikrohistoriska perspektivet det viktiga.

Även forskningen gynnas

Det mikrohistoriska kan till exempel handla om dagboksanteckningar, brev, teckningar, eller mer allmänt om minnen av enskilda händelser i olika byar i Lovisanejden år 1918.

– Det finska inbördeskriget var ett krig med specifika lokala drag, säger Ulrika Rosendahl. Vi tror att även forskare kan ha stor nytta av det material vi samlat in från allmänheten, och därför fortsätter vi samla in material även efter att den här utställningen i sinom tid slutar.

UNIFORMERNAS HISTORIA. Carina Nygård kan berätta att manteln och mössan ursprungligen är från Danzig, medan de röda erhållit rock, byxor, bajonett och kask den 23 april i Kvarnby under Abborforsslaget. Antagligen kommer klädesplaggen från en stupad tysk soldat. Bild: Peik Henrichson

Ulrika Rosendahl, som till sin utbildning är arkeolog, har fått ett alldeles speciellt förhållande till händelserna år 1918 på grund av att de kommer oss så nära i all sin öppenhet och nakenhet.

– Ibland får man hålla sig för gråt när man läser olika vittnesmål från händelserna 1918, säger Ulrika Rosendahl. Men nu när det har gått hundra år sedan dess så tror vi att det blir mer accepterat att utforska olika sidor av kriget.

Museiintendent Ulrika Rosendahl tror att utställningen Hatets färger kan ha flera beröringspunkter till dagens händelser ute i den stora världen där invandrarströmmarna blivit en akut politisk fråga.

– Då som nu handlar mycket om vilket människovärde vi ger våra medmänniskor, säger Rosendahl. Vi har lätt för att skapa dikotomier som vi och de andra.

KAMPEN VID BASTION UNGERN. Även detaljer om hur de vita tvingades retirera framkommer i utställningen på Kommendantshuset. Bild: Peik Henrichson

Det finns konkreta exempel på hur kriget påverkat människors känslighet för olika händelser. Ulrika Rosendahl tycker sig ha märkt att människor i början av inbördeskriget förhöll sig mycket mer känsligt till olika typer av övergrepp.

– Förmodligen blev människorna efter en tid så härdade av alla grymheter att man inte längre reagerade lika starkt som i början av kriget, säger Rosendahl.

Yllesockor och tro

En aspekt som tydligt kommer fram i allt material är hur starkt många människor tror på sin egen sak mitt under det brinnande kriget, oberoende om de hör till de vita eller de röda.

– En äldre kvinna som lägger ner mycket tid på att sticka yllesockor åt de krigande på den röda sidan är bara ett exempel, säger Ulrika Rosendahl.

Utställningen baserar sig delvis på nyligen insamlat material från inbördeskriget genom utrop på exempelvis sociala medier, men också på material som museipersonalen hittat i museets egna kataloger.

– Det kändes också väldigt fint när vi hittat något genom en noggrann genomgång av det material vi redan har, säger museiassistent Carina Nygård på Lovisa stadsmuseum.

Här är ett exempel på två olika uniformer, en tysk uniform som kom med von der Goltz trupper via Hangö, och en inhemsk uniform som användes av de röda.

KARTAN GER ÖVERBLICK. Ulrika Rosendahl beskriver hur de röda framskrider i början av kriget, för att senare tvingas ge upp. Bild: Peik Henrichson

En intressant detalj när det gäller både vapen och klädsel är att det gäller att spåra föremålens egentliga ursprung.

– Ibland kunde det handla om hjälmar, stövlar och andra klädesplagg från fiendesidan som man helt enkelt tog ifrån de döda för att själv använda, säger Nygård. Dessutom har många människor överlåtit gamla vapen till museet under förutsättning att donatorns eller den ursprungliga ägarens namn inte avslöjas.