Har du varit lydig?

Om det är något vi behöver i framtiden är det kreativitet, kreativt och kritiskt tänkande och att auktoriteter ifrågasätts.

Upphandlingslagen ställer till med problem i många branscher, också för mig inom den kreativa industrin. Domstolen har en två års kö på fall där den förlorande parten har ansett sig bli fel behandlad – det är redan ganska betecknande för situationen som är minst sagt knepig. Det att det billigaste inte nödvändigtvis är det bästa har vi redan fått bevittna i hur många fall som helst, inte minst när det gäller byggande.

Om man fick välja; vem skulle vilja ha den läkare som är billigast om man fick välja den som är mest kompetent? Den stadsdirektör som kräver minst lön eller den som är bäst? Den lärare som är bäst på att undervisa, rättvis och förstår sig på barn – eller den som kräver minst lön? Knappast någon.

Hilma heter det. Systemet där företag i realtid får information om pågående upphandlingsförfaranden och förhandsinformation om kommande upphandlingar.

Och sen har vi Wilma. Skolans informationssystem. Högt prisad av vissa, negligerad av andra och förkastad av resten. Såväl lärare som elever som föräldrar. Jag hör till den tredje gruppen i båda fallen. Orwell är helt yesterday. Vi har ju Wilma.

Med rinnande saliv väntar jag på nästa besked om gott beteende, goda betyg, fina prestationer. Men fan, jag får ju läsa det motsatta. För fyra år sedan fick jag via Wilma besked om att min då tonåriga pojke var okoncentrerad sista veckan i maj. Okoncentrerad? En vecka före sommarlovet? Jag fick också veta att man inte får ta en eftermiddagsmacka med till skolan eftersom den kan tolkas som godis av utbildad personal. Och så kan man inte garantera dess kylkedja. No comments.

Wilma kom att påminna mig om Milgrams lydnadsexperiment, som är en serie socialpsykologiska experiment med vilka man ville belysa och mäta försökspersoners benägenhet att lyda en auktoritet. Slå upp experimentet om du inte kommer ihåg det, det är väldigt intressant. Wilma är en ny auktoritet. Systemet kräver att pricka in, kruxa för och skvallra. Ett system jag inte kan minnas att jag skulle ha haft nytta av under min karriär som förälder. Så jag måste fråga mig för vem systemet är skapat för egentligen? För elevens bästa? Skolan finns ju till för våra barn och ungdomar.

Om det är något vi behöver i framtiden är det kreativitet, kreativt och kritiskt tänkande och att auktoriteter ifrågasätts. "Det är ju helt hemskt, de där stackars ungdomarna har ju ingen privatsfär längre, sa min syrra som bor utomlands då jag berättade för henne om vårt Wilma-system. Så rätt hon har. Orwell är helt yesterday. Vi har ju Wilma.

Kunde man ha ett likadant system i arbetslivet? Ett system där man varje dag skulle bli bedömd för sina prestationer, sitt beteende och hur man lyder? Det behövs inte, vi har ju en offentlig avrättningskanal, sociala medier. I en liten stad är det lokaltidningens diskussionsgrupp. Jag har valt att inte följa någondera, jag vill hellre bli personligen kontaktad.

Var försiktig där ute. Bli försiktig. Gör inga fel. Hur utvecklande är det?

Päivi Ahvonen designer på en reklambyrå i Lovisa