Hängare vid köpcentret i Vårberga får ny samlingsplats – "lusthus" har byggts på invånarnas initiativ

PÅ FÖRSÖK. Då folk hänger vid köpcentret uppstår otrygghet. Härefter går det att samlas i det här lusthuset som ska förses med bänkar. Bild: Kristoffer Åberg

På en kort tid har Vårberga utvecklats till en plats där invånarna jobbar tillsammans för att utveckla sin hemmiljö. Senaste satsningen är att få omgivningen vid köpcentret att kännas trygg.

Vårberga har som ÖN redan berättat fått brons i Nylands förbunds stadsdelstävling, men ännu för en tid sedan ansågs området vara en tynande och ganska gammaldags stadsdel, där invånarantalet hela tiden sjönk. Området planerades på 1960-talet för upp till 10 000 personer. År 1990 fanns här drygt 5 900 invånare, visar den statistik som tf. stadsplaneringschef Maija-Riitta Kontio plockat fram.

År 2000 var invånarantalet 5 371, år 2010 hade kurvan sjunkit till 4 832, fem år senare till 4 711 och år 2017 bodde det 4 578 personer i Vårberga.

Ser vi på de nya områden som vuxit upp alldeles intill, det vill säga Äppelgården och Vårdalen, noteras en rakt motsatt trend. Då invånarantalet på dessa områden år 1990 var 151, är motsvarande siffra i dag 384 och utvecklingen fortsätter.

Att stadsdelen nu lyfts upp av Nylands förbund har att göra med den stora satsning som startades för cirka 1,5 år sedan och som fokuserar på invånarbaserad utveckling.

– Det är otroligt hur mycket som gjorts på en så kort tid, säger Anna Pylkkänen som fram till årsskiftet jobbar som koordinator för projektet. Hon har anlitats av Borgå stad.

Hon framhåller att invånarna nu ser på sin närmiljö med nya ögon, tar ansvar för utvecklingen och samarbetar så att alla ska ha det så bra som möjligt. Man ordnar olika evenemang tillsammans, kläcker idéer, jobbar på talko med mera.

– Själva projektet har gett byggklossarna, nu kan arbetet fortsätta.

Försök med lusthus

Det är också invånarna som från början tagit initiativ till det så kallade lusthus som alldeles nyligen uppförts vid Mielikkivägen 1, men som delvis delar åsikterna i grannskapet.

Anna Pylkkänen säger att en del människor haft för vana att samlas vid köpcentret, men i samband med invånarenkäter har det framkommit att detta skapar oro och otrygghet hos andra.

– Man har kommit med förslag om en annan plats för dessa personer att träffas på.

Eftersom staden äger en liten tomt vid Mielikkivägen 1, ganska nära köpcentret, har staden nu låtit uppföra ett litet lusthus här. Pylkkänen påpekar att det är till för alla.

– Vi vill naturligtvis inte få till stånd ett stökigt ställe och hoppas att allting går bra. Om inte, så går huset att flytta.

Den lilla byggnaden ska förses med bänkar och ser ut som en grillplats, men grill kommer inte att installeras på grund av brandfaran.

Tillsvidare ser platsen inte speciellt inbjudande ut, men det beror på att den inte är färdig. Det ska bli planteringar och annat i sinom tid.

Vårberga 1, 2 och 3 kom till via en planläggningstävling 1966-67. Uppgiften var att planera en sådan planstomme för Skaftkärr som kan förverkligas i etapper.

Arkitekten Olli Lehtovuori, assisterad av främst Reijo Jallinoja, segrade med förslaget Tukivarsi och planen ansågs i branschkretsar vara någonting alldeles enastående.

Stadens tidigare stadsplaneringschef Eero Löytönen har i en ÖN-intervju förklarat att människan uppfattades som ett slags produktionsredskap, som gick till jobbet, handlade och kom hem, för att stanna där tills det igen var dags att ta sig till arbetsplatsen. Vårberga planerades som en boendemaskin och man lade fokus på trafiken. Gatorna skulle inte ha liv och rörelse.

Knepigt att bygga till

Arkitekterna blandade också olika bostadstyper med varandra. Här finns höga och låga höghus, radhus och egnahem sida vid sida. Detta har senare visat sig vara problematiskt, åtminstone på vissa ställen.

Planläggaren Pekka Mikkola säger att exempelvis då man vill bygga till i höghuskvarter är motståndet ofta stort i grannskapet, där det kan finnas småhus.

Mer läsning