Handla rätt

Bild: KSF Media

"Problemet är att det på dagens marknad finns enorma mängder av information men att den är svåråtkomlig."

Efteråt inser jag att jag än en gång glömde kolla varifrån ingredienserna till min lunchsallad kom. Det vrider sig i min mage och jag minns en dokumentär som en journalist gjorde för att hen förundrades över det låga priset på konserverad mat. Det behövdes en hel dokumentär för att reda ut varifrån innehållet i en enda konservburk kom. Jag har varken tid eller kunskap att göra en dokumentär om min lunchsallad och det har väldigt få. Ändå borde vi.

Vi konsumerar mat konstant men har väldigt sällan koll på vem som fått sätta livet till för vår lunch. När det gäller matvaror är vi som konsumenter extra lätta att hålla i ovetskapens dunkel. Vi köper mat ofta, ibland flera gånger per dag, och just frekvensen på köpbesluten gör att vi inte klarar av att vara kritiska så ofta som vi borde. Varje gång vi tittar ner i vår varukorg med kritisk blick översvämmas vår hjärna av insikten att inte veta. Det är obehagligt att inte ha en aning och lättast löser vi problemet med att tänka att just i dag är det för bråttom för att vara kritisk. Ekvationen ter sig ganska klar, ju mer vi köper, desto sämre koll har vi. Varken vår hjärna eller dygnets timmar räcker till för att ha koll på om våra matinköp är etiska eller inte.

I Finlandiavinnaren Jussi Valtonens roman He eivät tiedä mitä tekevät från 2014 är en av huvudpersonerna uppriven över att klimatförändringen inte går att hindra för att människorna inte vet vad de gör. Den unge protagonisten inser att det på marknaden råder ett läge av asymmetrisk information, där konsumenterna vet mycket mindre än vad försäljarna gör.

Trots att vi i Finland har myndigheter som övervakar restauranger och dagligvaruhandeln är det upp till konsumenten att fundera på om inköpen är miljövänliga och etiska. Problemet är att det på dagens marknad finns enorma mängder av information men att den är svåråtkomlig. Tanken på att reda ut vilka alla företag, länder och personer som producerat min lunchsallad gör mig utmattad och det är precis så det går runt. Så länge vi känner på oss att det finns information någonstans, men samtidigt inser att den är mycket svår att komma åt, låter vi bli.

Innan jag läste Valtonens roman hade jag inte förstått hur otroligt lite jag vet om det jag äter. Och att jag varje dag godkänner att någon sitter på informationen och inte vill dela med sig för det skulle få mig att sluta handla som jag gör. Allt fler är noggranna och upplysta, men den stora massan, som jag också tillhör, har ingen aning om varifrån våra lunchsallader kommer.

Valtonens romanfigur menar att problemet är att vi inte ens förstår att vi är oupplysta och ständigt saknar information för att kunna ta bra köpbeslut i matbutiken. De gånger vi tar oss tid att granska lunchsalladen är fortfarande för få och alltför ofta gömmer vi oss bakom brådskan. Borde vi utgå ifrån att varje gång som vi inte lättillgängligt får information om varans ursprung finns det en orsak till det?

Ida-Maria Sola studerar psykologi vid Åbo Akademi