Händerna fulla, också som pensionär

PENSIONÄRSFÖRENINGENS STYRELSE. Kerstin Blomqvist sitter med i Borgå svenska pensionärsförenings styrelse. Här beslutar man att fira att föreningen blir 45 år i år. Bild: Kristoffer Åberg

Kerstin Blomqvists kalender är fulltecknad i flera månader framåt. Hon är inte ensam om att vara en aktiv pensionär med många järn i elden.

Körsång och pensionärsföreningen, Borgå svenska pensionärsförening med drygt tusen medlemmar, de är grundpelarna i Kerstin Blomqvists liv just nu.

– Jag blev pensionerad för elva år sedan, då var jag 64 år. Egentligen hade jag nog kunnat tänka mig att jobba så länge som det bara var möjligt, alltså tills jag fyllde 68. Men min man Göran Blomqvist hade gått i pension drygt fem år tidigare och jag avgjorde att det var viktigare att ta till vara den gemensamma tiden med honom.

Värdinna på församlingshemmet var Kerstins sista uppgift inom domkyrkoförsamlingen som hon hade tjänat i många olika uppgifter under årens lopp.

– Jag började som kanslist, och hann också under tre år jobba på domkapitlet. Dessutom hade vi en hemslöjdsaffär tillsammans med grannfrun.

Under den yrkesverksamma tiden var det rutin att ställa väckarklockan varje kväll och den vanan ger Kerstin inte upp.

– Senast klockan åtta ringer klockan. Jag vill inte sova bort förmiddagen. Ibland är det ändå skönt att veta att man kan ligga kvar i en timme och till exempel läsa tidningen i sängen.

Resekoordinator

Sovmorgnarna blir inte alltför många, för det finns alltid något som ska skötas.

Som medlem i pensionärsföreningens styrelse är de gemensamma resorna Kerstins specialområde.

Man blir nästan andfådd när hon räknar upp en del av de gemensamma begivenheter som finns inprickade i schemat.

Det är teaterresor och utflykter. Senast åkte bussen iväg till Svenska Teatern och Tove. Besök planeras på Fallåker, Lillan, Stadsteatern som uppför Stormskärs-Maja, i Harparskog visas Okänd soldat. På Åbo svenska teater visas Piaf i början av december och förhandsbokningen måste vara klar inom maj månad.

Dessutom planeras utfärder, Hemliga resan och Helsingforsresan, vårlunch på Prestbacka, Gyllenbergs konstmuseum, en resa till Ösel i början av sommaren.

Många kramar och tack

– Det är jättestora operationer, till många av resmålen åker vi med två bussar, det blir 80 deltagare.

Deltagarna anmäler sig oftast per telefon. När listorna är fyllda ska betalningarna in på kontot.

– Vi har som regel att vi inte bokar biljetter innan alla har betalat. Föreningen har ingen extra kassa att ta till om betalningarna uteblir.

När sista inbetalningsdagen har gått gäller det att ringa de tiotal som inte har reagerat.

– Det kan bli trettio telefonsamtal. Har du kanske tänkt om, har du glömt att betala eller har vi missat din betalning? Ibland tänker jag att det skulle vara så behändigt om alla hade en e-postadress. Nu blir det att ringa och att skicka sms.

– En ganska stor del av min tid går till att sitta vid datorn i föreningsärenden.

– Men visst är det så roligt när man ser hur alla trivs och umgås när bussen väl kommer iväg. Folk är nöjda och glada. Och när resan är över får jag många kramar och tack, det värmer.

Svenska Pensionärsförbundet ordnar två kryssningar per år där svenska pensionärer från hela Svenskfinland samlas på en Sverigebåt.

– Det är Seniorkryssningen och Jazzkryssningen. Jag har redan bokat hytter till höstens kryssning.

– Och sanningen är ju att jag trivs med den här uppgiften, de ger så mycket. Om det går några dagar när jag inte har något alls att göra så klättrar jag snabbt längs väggarna.

Många uppträdanden och övningar

När Kerstin var 13 år inledde hon sin karriär som körsångare.

– Pappa tyckte att jag skulle vänta tills dess, trots att jag själv nog hade varit intresserad av att sjunga i kör långt innan.

Pappa var kantor i Lukas församling i Helsingfors och Kerstin sjöng först i Lukas kyrkokör. Kören turnerade mellan församlingens kyrkor, Södra Haga, Munksnäs och Sockenbacka kyrkor.

Under åren har Kerstin hört till många olika körer, aktuella just nu är Borgå kammarkör och pensionärskören Gaudeamus.

– Om jag bara har möjlighet ställer jag upp och sjunger i kyrkan.

– Musiken och sången ger mig så mycket. Jag mår bra av att sjunga i kör, där uppstår ett kamratskap som får mig på gott humör.

Det blir många körövningar och uppträdanden i veckan.

– I stilla veckan uppträdde kammarkören som en del av Borgå oratoriekör med Johannespassionen. Det är ett långt verk och det gäller att orka stå i två timmar. Vi framförde Johannespassionen på tisdagen i Lovisa och på onsdagen i Borgå. På torsdagen uppträdde Gaudeamuskören i kyrkan, på fredagen sjöng jag i kören under långfredagens mässa och på söndagen var det igen sång i kyrkan.

En knäskada gör det besvärligt att stå stilla i långa tider.

– Jag måste kanske ge upp de långa verken.

Inte lika lätt som förr

Att kunna avstå är en utmaning.

– Det är svårt att acceptera att man inte kan göra allt lika lätt som förr.

– Jag har valt bort ett körtillfälle och kände mig riktigt stolt när jag kunde säga nej.

Sommaren som kommer för också med sig förändringar. Båten kommer inte att sjösättas och det blir svårare att ta sig ut till stugan på Bodö.

– Båten får nådatid i ett år till, vi ser hur läget är nästa vår.

– Mentalt har jag försökt förbereda mig på att det kommer somrar när vi får bli kvar i stan. Jag är van vid att ta i och jobba, jag har tyckt om att hjälpa folk och alltid ställt upp. Det är svårt att bli beroende av andra.

Men ännu finns det många uppdrag som inte är övermäktiga på något sätt.

– Varannan torsdag från september till och med maj håller pensionärsföreningen samkväm, en litet gammalmodig benämning kanske, men det är en mycket populär träffpunkt med mellan 120 och 140 deltagare varje gång.

– Vi har kaffeservering och program. Många som annars är ensamma kommer för att ta del av gemenskapen. Samkvämen fyller ett stort behov.

Deltagarna är inte alltid de samma, liksom inte heller resorna alltid samlar samma gäng.

– Ibland hör man någon säga att oj, vad här är många som jag inte känner sedan tidigare. Det blir en bra mix av bekanta och nya bekantskaper.

Inget undantag

Kerstin påpekar flera gånger under intervjuns gång att hon inte är ovanlig på något sätt, inget undantag.

– I stället känner jag många i samma ålder som jag som är i full gång hela tiden. Vi är en stor grupp som är aktiva och har många järn i elden. Det blir en livsstil.

En majoritet av dagens pensionärer är inte alls beroende av hemvård eller specialarrangemang för att klara av vardagen.

Medan man är frisk och aktiv är det ändå viktigt att sköta om intressebevakningen för alla andra pensionärer, också för dem som är i behov av samhällets stöd.

– Inom vår förening får vi mycket information om allt som är aktuellt, naturligtvis för att vår ordförande Björn Sundqvist är så aktivt med i dagens och stadens händelser. Vi har en ordförande som kan och vågar säga ifrån och jag känner att vi är en grupp som har påverkningsmöjligheter, också för att vi är så många.

– Jag hör mycket om till exempel åldersrasism, men har inte själv känt av den. Jag har hört att det finns körer där man inte är välkommen efter det att man fyllt 70, eller åtminstone inte utan en ny provsjungning. Det måste kännas hårt för dem som drabbas.

Vårdreformen med sin valfrihet skrämmer ändå.

Hur ska man veta hur man ska välja?

– Min erfarenhet av den kommunala hälsovården är positiv. Man kan få vänta länge men vården fungerar. Jag är också mycket nöjd med minnesklinikens service.

Konsertpublik

Pensionärens vardag är inte bara körövningar, kanslistuppdrag och styrelsearbete för pensionärsföreningen.

Kerstin deltar gärna i mysjumppan varannan vecka, med lättare gymnastiska rörelser och stoldans som avslutning.

Vattenjumppa i Äppelbackens bassäng var en bra avkoppling, nu har vattenjumppan tagit paus under renoveringen. Det skulle gälla att hitta en ny ledare när huset öppnar igen i höst.

– Vi går också ofta på konsert, Göran och jag. Vi följer hela tiden med utbudet i Konstfabriken och försöker stödja stadens egen konsertsal. Grand besöker vi också. Dessutom bjuds det ofta på fin musik i kyrkan, och där är det inte dyrt.

Valet faller oftast på klassisk och sakral musik.

– Men i höstas njöt vi av Dallapés musik i Konstfabriken, gammal finsk schlager. Det var fantastiskt kiva!

Mer läsning