Halva året på stugan

Lockarna virvlar i luftdraget när hon rattar sin öppna båt med van hand. Ögonen glittrar bakom solglasögonen när hon lägger till vid bryggan och bjuder in oss till sitt sommarparadis i Sibbo innerskärgård.

– Här har jag tillbringat alla mina somrar, ända sedan jag var liten. Vi flyttade ut genast skolan slutade och stannade hela sommarlovet, berättar Pia Maria Montonen, författare, journalist och ikonmålare.

"Här" är en tallbevuxen udde på en holme inte allt för långt från Gumbostrand. På udden finns en sommarstuga som hennes mormor och morfar lät bygga 1950. Stugan är av trä och varenda stock och bräda kommer från träd som fällts här på udden. Till bastubyggnaden, som byggdes ett år senare, måste man köpa virke.

– Det var min mormor, som var hemmafru, som ritade huset, och det enda arkitekten hade att anmärka på när han granskade ritningarna, var att en vägg var för lång och att takhöjden måste justeras på ett ställe.

På den tiden hade mormor ett hembiträde och familjen ett livligt socialt umgänge, med utländska gäster som besökte sommarstället när morfar försäljningschefen hade representation.

– Därför finns det flera ingångar och ett rum bakom köket, där hembiträdet Elsa bodde. Det enda jag ändrat på är att jag tagit bort en mellanvägg, annars är det mesta som förut. Det blå möblemanget, vars mått mormor använde som utgångspunkt för sin ritning, står fortfarande på samma ställe. Lite nya möbler har jag också skaffat och böckerna har blivit fler, ler Montonen glatt.

En egen värld

Stugan har högt i tak, innerväggar av stock och alla ytor är trivsamt belamrade, lite som urtypen för en gammal sekelskiftesvilla eller ett engelskt lantställe, med blommönstrade kuddar i soffan och solhattar på väggen i ett av sovrummen.

– Både min mamma och jag har samlat på halmhattar, de används fortfarande när det är varmt och gästerna brukar ofta låna dem.

Elektricitet och trådlöst nät finns i huset, men kallvattenkranen finns strax utanför köksdörren.

– Vill jag ha hett vatten måste det kokas, och det gör jag ofta på vedspisen. Jag uppskattar att det är lite primitivt, jag vill ha kontrast till stadslivet och förstår inte alls dem som tycker att sommarstället ska vara minst lika välutrustat som det riktiga hemmet. Sedan när jag flyttar tillbaka till stan i oktober känns det lyxigt med diskmaskin och varmt vatten i duschen.

Pia Maria Montonen definierar sig inte riktigt som sommargäst, för hon brukar flytta ut till holmen från hemmet i centrala Helsingfors ungefär vid påsk. Packar ihop för året gör hon lagom till Helsingfors bokmässa, som hålls i slutet av oktober.

– Jag har kontoret med mig i min bärbara dator, annars skulle det inte gå att tillbringa så mycket tid här ute som jag gör. Men som fri författare och journalist kan jag välja var och när jag jobbar.

Bokmässan är en bakre tidsgräns för stuglivet eftersom Montonen ofta har uppträtt på mässan, i egenskap av författare.

– Det är alltid lika svårt att åka härifrån, så jag försöker samla ihop mina möten och ärenden i stan till några intensiva dagar i taget. Men i oktober är det oftast så ruggigt att det känns bra att stänga för säsongen och leva stadsliv under vintermånaderna.

Klara färger med budskap

I glasverandan, som har fönster åt tre håll och utsikt över fjärden, finns en liten soffa och ett rejält matbord med stolar. På bordet ligger ett par halvfärdiga ikoner, med penslar och färger prydligt uppradade intill. Pia Maria Montonen har gått flera kurser i ikonmåleri och fascineras fortfarande av tekniken och färgerna.

– Jag målade min första ikon för 12 år sedan, inspirationen till att gå på kurs fick jag efter att ha sett utställningen om munkrepubliken på halvön Athos, på Helsingfors stads konstmuseum. Jag gillar att det finns mallar att utgå från, ramar för hur motiven ska se ut, och trots det ser varje ikon olika ut. Ändå finns det utrymme för konstnärlig frihet, och en underliggande symbolik i färgerna, säger hon och sätter sig ner för att måla lite blått på en halvfärdig ikon.

Målandet går långsamt och kräver ordentligt med tålamod.

– Det är nyttigt för mig, att det tar timtal i anspråk, för jag har inget tålamod alls. Men man lär sig. Målandet är en bra motvikt till skivandet.

Hon har ställt ut sina ikoner ett par gånger, på ett galleri i Helsingfors och ifjol på konstmuseet i Heinola.

– Det kändes lite ovant att själv hålla vernissage, även om jag tidigare har gått på otaliga vernissager och utställningar i egenskap av journalist.

Biografier och byggnadsvård

Just nu håller Pia Maria Montonen på med en biografi över en stark kvinna i herrgårdsmiljö, men vem det är vill hon inte avslöja ännu. Det är inte hennes första biografi, för några år sedan utkom Valtakunnan miniä, en biografi över Brita Kekkonen, dotter till K.A. Fagerholm och gift med Urho och Sylvi Kekkonens son Taneli Kekkonen. Hon har också skrivit om bland andra Dorrit von Fieandt, Gunnel Nyman och Amélie Lundahl.

– Just nu gör jag intervjuer och renskriver dem. Boken ska ges ut våren 2018 på Tammi.

Montonen skriver även artiklar för en del finländska och rikssvenska tidningar. Ett par böcker om byggnadsvård och bevarande av gamla hus och lägenheter har det också blivit, tillsammans med Borgåbördige fotografen Niclas Warius.

Boken Rakkaudesta vanhaan asuntoon handlar om lägenheter i gamla höghus. Piamaria Montonen anser att renoveringsivern ofta går för långt och att folk renoverar sönder gamla bostäder helt i onödan.

– Jag brinner för byggnadsvård och anser att individualismen och egoismen har gått för långt när många, som flyttar in i ett gammalt hus eller en gammal lägenhet, genast river ut allt gammalt och ersätter det med moderna lösningar. Man tänker inte på att lägenheterna kanske funnits i hundra år och på att gamla byggnader har sin egen charm som borde bevaras och förvaltas. Inte är det ekologiskt hållbart heller, att hela tiden hålla på och bygga om och bygga nytt, säger Montonen med eftertryck.

Att man borde bevara gamla detaljer betyder inte att hon anser att folk ska bo som i ett museum.

– Ofta ser man ändå att nyblivna lägenhetsägare renoverar bort just de detaljer och den atmosfär som de tilltalades av när de köpte bostaden, och ersätter dem med opersonliga, moderna lösningar.

Största delen av sommaren tillbringar Pia Maria Montonen på sin udde, där hennes bror med familj har ett sommarhus lite längre upp i branten. Förr reste hon mycket, men numera håller hon sig gärna i Sibbo skärgård om somrarna.

– När vädret är varmt simmar jag minst fem gånger per dag. Sen gäller det att passa butiksbåten och så kommer det gäster ibland. Trädgården och grönsakslanden ska också skötas. Ju äldre jag blir, desto svårare har jag att slita mig härifrån på sommaren, men några antikmässor kommer jag att besöka, och så ska jag hälsa på vänner på deras sommarställen.

Pia Maria Montonen

Ekonom och konsthistoriker. Fri skribent och författare.

Bor i Helsingfors och i Sibbo skärgård.

Jobbar i mediebranschen med radio, tv och tidskrifter. Har jobbat som kulturproducent för både radio- och tv-program samt varit chefredaktör för tidningen Glorian Antiikki.

Har studerat ikonmåleri i tio år, på kurser ordnade av Helsingfors ortodoxa församling och Valamos folkhögskola. Har haft Alexander Wikström, Tuula Majurinen och Ulla Vaajakallio som lärare.

Pia M arias Sibbotips

Gumbostrand Konst & Form. Trevliga utställningar, god mat, inbjudande butik.

Gumbo Kiosk. Numera legendarisk kiosk vid kommunalbryggan i Gumbostrand.

Gumbohuset med lunch sommartid och sommartorg på lördagar.

Butiksbåten Christina. En livlina i skärgården. Har skapat en byagemenskap kring bryggorna den angör.