Halogener

Bild:

När hälsan sviker och läkarna inte hittar orsaken är det normalt att efter en tid av ovisshet och frustration, börja experimentera med alternativa vårdmetoder.

För sex år sedan blev jag på grund av en influensa med påföljande bihåleinflammation ordinerad en antibiotika av typen fluorokinolon. Det är en rätt vanligt utskriven "bredspektrum"-antibiotika som fungerar mot diverse olika sjukdomar. Vanliga preparat av denna typ är Ciproxin (Ciprofloxacin), Avelox (Moxifloxacin) och Tavanic (Levofloxacin).

Dessa mediciner anses inte vara speciellt farliga i Finland, men i USA har man redan en längre tid varit uppmärksam på de allvarliga biverkningar som uppstått. Därför finns det i de amerikanska läkemedelshandböckerna en "Black Box"-varning. En tjock svart ram runt medicinen som enligt de federala medicinmyndigheterna FDA skall signalera åt läkaren att den inte skall skrivas ut annat än som sista utväg då patienten är i ett tillstånd som inte har några alternativa behandlingsalternativ.

Hit hör enligt FDA (2016) vissa allvarliga bakterieinfektioner bland annat mjältbrand, pest och bakteriell lunginflammation. Då bör läkaren överväga om fördelarna med fluorokinolonerna är värt riskerna de medför och huruvida det är lämpligt att ta dem i bruk. Dessvärre saknas denna typ av varning i de finländska läkemedelsguiderna och medicinerna anses förhållandevis trygga att använda. Jag råkade själv illa ut efter ett (1) piller Avelox och har lidit svårt av biverkningarna som efter många år av undersökningar ansågs kunna bero på en förgiftning av sköldkörteln. Närmare bestämt tydde symtomen på fluorförgiftning i sköldkörteln.

Sköldkörteln behöver jod och selen för att fungera. Jodens molekylära struktur liknar fluor, klor, brom och astat. Dessa grundämnen utgör grupp 17 i det periodiska systemet och kallas halogener. I sköldkörteln finns en mängd receptorer som är ämnade att binda jod. Tillsammans med spårämnet selen har joden en grundläggande betydelse vid produktion av sköldkörtelhormoner. Tydligen hade jag fått i mig rikliga mängder fluor och brom från olika källor som stulit platsen av joden. Fluorokinolonen blev den sista droppen som gjorde att biverkningarna uppstod. En av de tiotals läkare jag besökt förstod att föreslå jod som vård. Effekten var omedelbar och under de senaste tre åren har jag småningom ökat dosen i den mån att sköldkörteln har börjat fungera normalt och småningom har jag blivit friskare.

När hälsan sviker och läkarna inte hittar orsaken är det normalt att efter en tid av ovisshet och frustration, börja experimentera med alternativa vårdmetoder. Även om den gemene läkaren tycker att det är osunt kan kontroversiella metoder ibland fungera över förväntan. Jag är innerligt tacksam för att ha snubblat på läkare med en förklaring till varför jag mått dåligt och hoppas verkligen att man också i Finland småningom skulle få strängare normer för den här typen av antibiotika. Empirin visar globalt att riskerna vid användningen av fluorokinoloner inte borde underskattas. Dessa räddar förstås också många liv och därmed blir själva diskursen om medicinernas ändamålsenlighet lätt inflammerad.

John Grönvall magister i datateknik och jobbar som lärare i medier och kommunikation på Arcada