Hållbar ekonomi byggs inte genom nedskärningar

I budgetförslaget fanns egentligen inte någon strålkastare på vilka möjligheter det finns att balansera budgeten med infallsvinklar för intäkter som inte är besparingar.

Borgå stads Program för hållbar ekonomi och förslag för ytterligare nedskärningar visar att ett hållbart samhälle inte är prioritet nummer 1 i budgeten. Det är inte att bygga upp en hållbar ekonomi om den enda utvägen man ser är nedskärningar. ÖN (8.5 Sparprogram, Coronakrisen, Borgå) sammanfattar att de största nedskärningarna gäller barn, sjuka och äldre. Alltså att skära i grundpelarna för social- och hälsovården samt allt det viktiga som hör till bildningssektorn.

En god socialvård är grunden för en god hälsovård, och då förutsättningarna för att stadens invånare har en god både mental och fysisk hälsa uppfylls, blir också den ekonomiska belastningen för sjuk-, och speciellt den specialiserade sjukvården mycket mindre. Dessutom borde barnkonventionen, med rättigheterna för alla invånare under 18 år tas i beaktande vid alla beslut som berör dem. För ja, det är ju ur budgeten vi i siffror kan läsa vilka värderingar och prioriteringar sett ur perspektivet människosyn, kunskapssyn och samhällssyn stadsledningen och beslutsfattarna har.

Men för att inte kommunerna i sina budgeter skall skära i kostnaderna för de välfärdstjänster finländarna genom sina skatter prioriterat och betalat för måste mervärdesskatteinkomsterna, som 2018 var 21 miljarder euro, fördelas enligt vilka kostnader kommunerna har för sektorn social-, hälso-, sjuk- och specialistvård, denna sektor som regeringen Aho på 1990-talet överförde på kommunerna, men inte skattemedlen för att bekosta den. Mervärdesskatten, som alla finländare från vaggan till graven betalar är den största enskilda skatteinkomsten och tillfaller nu i sin helhet staten.

I budgetförslaget fanns egentligen inte någon strålkastare på vilka möjligheter det finns att balansera budgeten med infallsvinklar för intäkter som inte är besparingar. För kostnaderna för de offentliga måltidernas inköp har budgeterats 3,4 miljoner per år, men ingenting köps av vare sig stadens producenter eller företagare. Det hjälper inte att största (?) delen av maten är inhemsk, den skall vara lokal eller närproducerad i vår egen region, och de tjänster som hör till distributionen av måltiderna upphandlade av Borgå stads företag. Här finns en stor inbesparning, 3,4 miljoner per år ut från stadens kassa och in tillbaka till stadens producenter och företag.

Covid-19 har också ställt företagarna inom hela turism-, hotell-, restaurangtjänstesektorn i gungning. I maj för tio år sedan fick Borgå rättigheterna att grunda en nationalstadspark. Allt det arbete som gjordes för ansökningen för att få grunda den gör att Borgå har en välutarbetad, dokumenterad och mångsidig nationalstadspark som bygger både på unika historiska fakta som naturvärden. En bättre grund för otaliga koncept för lockande och välregisserade upptäcktsfärder för egna invånare och besökare är nog svårt att hitta. Men ingenting har gjorts.

Ingalill Tuomolin, Borgå

Mer läsning