Hade julskinkan ett bra liv?

Bild:

Julskinka eller köttfritt julbord? Vad du har på din tallrik är politik.

Året var 1991 när de komiska tevekockarna Werner och Werner sjöng att "vår julskinka har rymt, och släkten kommer om en timma". Låten är därefter ett stående inslag på radiostationernas lista med julsånger. Förslaget att bjuda tjocka släkten på någon "mumsig grönsak" faller inte kockarna i smaken. Utan skinka är julen förstörd.

Efter närmare trettio år känns kockarnas glada kria om julskinkan närapå som en beskrivning av dagens julbord. När familjerna samlar sig kring julmiddagen om några veckor är det väldigt många som inte dukar fram en skinka över huvud taget.

Grisköttsproducenterna är givetvis oroliga om vi äter för lite julskinka, och lagom till jul larmar svinuppfödarna om att det är kris inom grisköttsbranschen. Tillgången på inhemsk julskinka är hotad. Uppmaningen lyder att nu är det snabba ryck ut i butikerna som gäller om man vill vara säker på att få en skinka till jul.

Djurrättsorganisationerna aktiverar sig också ofta den här tiden för att lyfta fram att Finland minsann inte är ett drömland för grisar.

I ett pressmeddelande skriver Jord- och skogsbruksministeriet att i år är det första gången som vi producerar mindre griskött än vad vi äter. Svinproducenternas ekonomiska förutsättningar har i många års tid varit svåra och på svingårdarna överväger man om det finns något vettigt skäl att fortsätta. Snart kan det finnas färre än tusen svingårdar kvar i Finland.

Vi finländare konsumerar fortfarande stora mängder julskinka, omkring sju miljoner kilo per år. Största delen av de julskinkor som konsumenterna köpte i fjol var inhemska. På de allra flesta julborden är väl skinkan fortfarande kungen på bordet.

Frågan i rubriken kan te sig löjlig, men allt fler tycker att det är viktigt att maten vi äter är producerad med etiskt hållbara metoder. Inte sällan är det de yngre generationerna som höjer rösten och vill införa nya alternativ på matbordet.

Även om priset på maten fortfarande är avgörande för många konsumenter, så har diskussionen om klimat och djurens välmående bidragit till att frågan är aktuell i många hem. Hälsoaspekten är också betydelsefull.

Baksidan när fler säger nej till julskinkan, och kött över huvud taget, är förstås att producenter tvingas upphöra med sin verksamhet på grund av bristande lönsamhet. Arbetslösheten ökar bland lantbruksproducenterna.

Det ser ut som det pågår en strukturomvandling inom matproduktionen. Stora och supereffektiva matproducenter tävlar med producenter av ekologisk och närproducerad mat. Även om vegantrenden är stor nu kommer köttet att förbli på våra tallrikar. Men kanske mera sällan och med mer eftertanke. Det som vi också kan få se är att produktionen av gris och kyckling minskar, medan produktionen av lamm och nöt ökar i samband med att konsumenternas köpval och vanor ändras.

Jord- och skogsbruksministeriet har just nu en kampanj, som handlar om att värdesätta mat och den ska öka finländarnas medvetenhet om vad matens ursprung betyder. I kampanjen lyfter man fram att finländsk matproduktion är ansvarsfull, och står för en betydande del av sysselsättningen.

Frågan om julskinkan hade ett bra liv är inte löjlig, utan en brandfackla för en sund diskussion om mat och matproduktion. En i allra högsta grad politisk diskussion.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland