Grattis, grattis!

Vet ni vad som fyller 25 år i år?Jo, honungsmarinaden, denna gudagåva till alla barnfamiljer. 14 000 paket honungsmarinerade broilerstrimlor lär säljas varje dag i detta land, och då handlar det bara om ett enda märke.

Jag är så gammal att jag minns tiden när det enda i broilerväg man kunde köpa i en vanlig matbutik var en stenhård, djupfryst, hel broiler. Kanske hette den rentav höna. Det var ingen snabbmat precis som man slängde i ugnen när man kom hem för att avnjuta en halvtimme senare tillsammans med den vrålhungriga familjen.

Den skulle först tinas och sedan delas, eller välkryddad anrättas hel, kanske i en annan av 1980-talets stora matlagningsinnovationer, en lergryta. Som inte heller den bara kunde plockas ner från hyllan, fyllas med broiler och grönsaker och skjutsas in i ugnen. Nej, lergrytan skulle först blötläggas, minns inte hur länge.

Allra värst var det när man, efter timmars upptining, otåligt lade den fortfarande isiga broilerklumpen i ugnen och, alldeles för sent, märkte att den inne i magen hade en liten plastpåse fylld med olika delikata hönsinälvor. Då ville man bara gråta.

Så det var klart att broilerstrimlor, marinerade eller utan marinad, kändes som en skänk från ovan när de lanserades, i slutet av 1980-talet, läser jag i köttförädlingsbolagets infobrev. Minns att mina barn kallade dem för maskar, men ändå åt med god aptit.

Litet senare blev det "lama" och då fick broilerindustrin ta till fantasin på allvar för att få sin produkt att framstå som lockande för alla familjer som vände på slantarna, då faktiskt ännu på mark och pennin.

Vid det laget fanns det bara en fabriksmarinad, läser jag igen i infobrevet. Det var den "röda grundmarinaden". Ni som var med minns säkert, den inte bara såg ut som T-sprit utan smakade också just så.

Då, för 25 år sedan, skapades honungsmarinaden, med fem procent honung. Vad de 95 övriga procenten består av förtäljer historien inte, men åtminstone rejält med neongult färgämne. Färgen är en del av det vinnande receptet och går inte att åtgärda, hävdar matindustrin.

Men tänk att det inte var längre sedan än så. Att utvecklingen från djupfrysta hela hönor till färska bröst, vingar, lår, filéer, bitar, strimlor, naturell och i tio olika marinader gick så här snabbt.

Och nu har de hela fåglarna dykt upp igen i butikshyllorna, men den här gången färska, färdigt kryddade, enligt olika smak. Det är tid att leta fram den gamla lergrytan.

Stina Jäderholm Reporter