Grattis Finland

Agrarsamhällets arv sitter fortfarande starkt i oss. Många strukturer står ännu kvar, kring en kärna som förvittrat.

Strukturomvandling innebär alltid vinnare och förlorare. I min egen bransch (tryckeri) har det under min karriär inneburit en förlust av nästan hälften av alla arbetstillfällen. Hela yrkeskårer har hittat sig onödiga och helhetskakan minskar ständigt i och med digitaliseringen. Det barmhärtigast möjliga är väl att den olönsamma verksamheten läggs ned då företagaren går i pension. Ingen vill fortsätta och man önskar något bättre åt sina arvingar. Problematiskt på ett personligt plan är att många räknat substansen i bolaget som en del av sina tillgångar på äldre dagar. Men bottnen bara försvann medan man så planerade.

Samma kan ses i finsk regionutveckling. Vi har orter som växer, vilket innebär en värdeökning på fastigheten man bor i. Och sen finns det orter utan framtidsutsikter. Likadant kan man således tänka att det minst smärtsamma är svalnande hus med sakta flagande latexfärg på södra gaveln, en rörande barndomsminnens vagga i knähögt hö. Husen tjänar nu ut sitt användningsvärde som sommarbostäder åt efterkomman som flyttat till blomstrande orter.

Många räknar värdeökningen på den egna bostaden som en del av sin förmögenhet. Ifall den uteblir kan det resultera i en ekonomisk fallgrop. Ingen väljer vilken samhällsklass man föds i. Och som vi vet kan det vara omöjligt att senare ändra på riktningen. Regionpolitiken har på många orter medfört en andra stadiets utbildning som rymmer allt längre bort. Resultatet blir ett klister av lågutbildning, otillräcklig inkomst och större sociala problem. Man får aldrig ihop pengarna ens till biljetten bort. Vilket i vinnarnas ögon alltför enkelt kan tolkas som egen dumhet och kulturell efterblivenhet. Fast ödet delvis var fastslaget geografiskt.

Agrarsamhällets arv sitter fortfarande starkt i oss. Många strukturer står ännu kvar, kring en kärna som förvittrat. Brödet kan nu komma från Estland, potatisen från Polen och purfinska tändstickor från Sverige. Kvar blev ett litet, vilset folk som i mångt och mycket alltjämt påminner om östblocket. Det uppstår fortsättningsvis massiva köer då en ny internationell hemelektronikkedja eller snabbmatsrestaurang kommer till Finland. Det ultimata exemplet på hur sent finländarna fallit ur trädet är väl Vandaborna på stationen i Esbo, ett halvt dygn innan västmetron öppnade. Jämfört med det är det ju direkt förståndigt att i snöslask köa efter gratis plasthinkar. Det mest hållbara föremålet att samla livsmedel ur naturen i.

När Finland nu har etthundra år på mätartavlan känns det som att den slår runt och börjar från noll igen. Hjulet ska uppfinnas på nytt. Det som vi minst behöver är motsättningar såsom stadsuppror på ekonomiska grunder. Ett värdigt folk överger inte delar av sig till lägst bjudande, som på forntiders barnauktion. Dylikt är den ohejdbara nationella erosionens frö.

Fattigdom och sociala problem begränsas ingalunda till den drabbade individen. De känslomässiga följderna sprider sig i närkretsen, de ekonomiska genom samhället. Lång matematik och kort logik är helt enkelt inte det rätta svaret.

Kristian Willner, företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa.

Kristian Willner företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa

Mer läsning