Gränslöst över Finska viken har varit det normala

I den östnyländska skärgården hörde samröret med esterna till vardagslivet i flera århundraden, vilket dokumenteras i den estniska gästutställningen Havet utan gränser på Skärgårdsmuseet i Rönnäs.

Historiskt har förbindelserna mellan finnar och ester varit livliga sedan urminnes tider, med undantag av den 50-åriga sovjetiska ockupationen av Estland.

– Med den här utställningen hoppas vi att kontakterna mellan den estniska och finska kustbefolkningen kunde bli lika livliga som förr, säger Britt-Lis Henriksson-Sederholm som representerar värdmuseet i Rönnäs.

OLIKA KUSTREMSOR. Detaljerna på golvkartan väckte mångas intresse. Bild: Peik Henrichson

Kabbölebon Henriksson-Sederholm höll sitt invigningstal på flytande svenska, finska och estniska vilket passade bra eftersom alla tre språken i århundraden ha varit en naturlig del av umgänget kring Finska viken.

Utställningens ena estniska kurator Külvi Kuusk medger att hon själv lärt sig finska genom att titta på finsk tv, men så har det inte alltid varit.

– Förbindelserna över Finska viken var så livliga att det i århundraden har varit naturligt att behärska flera språk. Dessutom kunde en del också ryska och förstås engelska som var ett naturligt språk för många sjömän, säger Kuusk.

Gemensam intressesfär

På utställningen kan man stöta på flera exempel på hur språkinfluenserna spridits över havet. En sparkstötting kallades till exempel allmänt för "soome kelk" (finsk kälke) i Estland.

– Det intressanta var ju att det tidigare ofta var bönderna längs med kusten som själv rörde sig fritt över Finska viken med sina egna båtar, säger Külvi Kuusk. Man sålde både fisk och spannmål.

Det intressanta var ju att det tidigare ofta var bönderna längs med kusten som själv rörde sig fritt över Finska viken med sina egna båtar.

Estniska fiskare besökte ofta skärgårdshavet utanför Borgå, Lovisa och Kotka, liksom också vattnen kring Tytärskär i östra Finska viken. Först på 1880-talet minskade verksamheten när fångstmetoderna effektiverades.

På 1880-talet började esterna i stället exportera potatis till Finland. Efterfrågan var så stor att segelbåtens ägare ibland kunde tjäna in halva båten pris under en enda handelsfärd till Finland. Skarpsill var länge den viktigaste handelsvaran.

– Kustborna hade länge en naturlig gemensam intressesfär, säger Britt-Lis Henriksson-Sederholm. Då skörden slog fel gav man sig ut till havs, och förde med sig sedvänjor och kultur.

Britt-Lis Henriksson-Sederholm hoppas att människor på båda sidor om havet skulle märka hur snabbt och enkelt det är att färdas med egen båt i stället för att ta färjan mellan Helsingfors och Tallin.

– Jag hörde nyss några bekanta glatt berätta hur de tagit över till Estland på cirka två timmar med egen båt.

På utställningen kan man också studera hur tydligt Finska vikens norra och södra kustremsa skiljer sig från varandra. Den klippiga finska kustremsan präglas av tusentals bergiga öar och är betydligt mer labyrintisk än den ofta tvärdjupa estniska kustlinjen.

ESTNISKA KURATORER. Külvi Kuusk och Maivi Kärginen-Kivi har sammanställt den ursprungliga utställningen på Viimsi Rannarahva Muuseum. Bild: Peik Henrichson

En annan spännande detalj är spritsmugglingen som tidvis också var en viktig näring för många. Esten Jakob Kain gjorde sig exempelvis en liten förmögenhet genom smuggling och han hann vara gift med två finska kvinnor.

Historiskt har flyttströmmarna tidvis gått i båda riktningarna. Det fanns en period när många ester flydde både värnplikt och herrgårdarnas godtycke och fann en ny identitet med nytt namn exempelvis i Sibbo, där en betydande del av befolkningen antas ha estniska rötter.

FAKTA

Rönnäs Skärgårdsmuseum

Utställningen från Viimsi Rannarahva Muuseum håller öppet i Rönnäs Skärgårdsmuseum 12.6 – 11.8 kl. 12-17 från onsdag till söndag. Skärgårdsmuseet har också en Facebooksida.